Tack för allt, Jon.

För nio år sen skrev jag mitt allra första blogginlägg, på den tiden en blogg var något exotiskt som gärna innehöll länkar till sånt man ville tipsa andra om på det världsomspännande nätet. Jag länkade till The Daily Show och Jon Stewart. Den allra första länken ledde mig sen in på den snurriga, galna resan som varit Älskade dumburk, min nätnärvaro som givit mig både utmanande nya uppdrag och goda nya vänner. I natt tackade Jon Stewart för sig, och jag skulle gärna vilja tacka honom för all inspiration, all glädje och all insikt han skänkt mig under åren. Tack, Jon.

På TVdags.se försöker jag formulera mig kring hans avsked. Läs gärna.

 "I vår nutida informationsflod, det strömmande havet som är amerikansk och internationell storpolitik där spinndoktorer seglar med färgglada vimplar för att distrahera oss från mörka sjömonster har han varit vår Moses. På vardagskvällarna har han lyft sin stav och visat oss den torrskodda bottnen så att vi kan promenera vidare utan att drunkna. Så har det känts. Inte för att vi alltid nödvändigtvis tycker likadant, men för att vi ser saker lite klarare. För tryggheten i en pålitlig ledsagare. Oavsett om man identifierar honom som motröst eller medröst så har den där rösten varit en av de skarpaste (och roligaste) och alltid kommit från en plats av integritet och ideologi."