Cooling break

Jag var i Berlin i sommar. Det första jag såg när vi landade var ett besynnerligt par, som väntade med oss vid bagagebandet. Jag tror att det var en man och en kvinna och de var exakt likadant klädda. Prickig kjol, vit kavaj, gul brosch, likadana röda handväskor, båda hade rakade huvuden, solglasögon, pumps och ett rött märke mellan ögonen.

Hur kan man inte bli upplivad av det?

När vi kom in till stan var det första jag såg två poliser som hälsningskramade en hemlös i en park. Sedan såg vi Tyskland vinna VM-guld tillsammans med resten av Berlin på en uteservering och fick en gul-röd-svart plasthand att applådera med av den turkiska butiksinnehavaren vid vårt hotell, eftersom han tyckte vi såg ut att vara utanför firandet.

Vi besökte ett koncentrationsläger en dag och var med och välkomnade fotbollslandslaget hem en annan dag, tillsammans med 500 000 galna tyskar. Kontraster, som man säger.

Nu är semestern slut och jag är back in business. Men det är ju bara att inse, det här med Bloggutmaning365 var alldeles för svårt för mig. Jag erkänner mig besegrad. Jag känner exakt som jag gjorde för sex och ett halvt år sedan, och det betyder inte mer eller mindre än att jag behöver omgruppera mig lite. Läs mig på TVdags så länge, senast skrev jag om Joan Rivers.

Och på Twitter är konversationen aldrig död! @alskadedumburk