Förmiddagens tv-krig om Obama

Hmm, jag är lite nyfiken på det här med att Obama besöker Sverige idag, skulle någon möjligen kunna ge mig lite mer information?

SKOJA.


Extra allt, hela tiden. Kvällstidningarna tycker att Obama-besöket är ett utmärkt tillfälle att skarpköra sina nya tv-satsningar. Det är det här som är framtiden, är det tänkt. Glöm extrainsatta specialsändningar i SVT, glöm TV4 News eller liknande gammnyhetskanalsförsök, när det händer något är det till aftonbladet.se, expressen.se eller deras appar man ska vända sig. Vill de. Så nu gäller det att bre på, Aftonbladet nöjer sig inte ens med live utan SUPERLIVE ska det va. Vad det nu är.

Så hur klarar de sig?

Jo, ganska bra.

Uppsnacket inför presidentens ankomst nu på morgonen vann Aftonbladet. Studion är snygg, gästerna relevanta och Karin Magnusson skötte den mycket svåra uppgiften att hålla i en löst strukturerad maratonsändning like a boss. Jag gillar hennes resoluta, liksom "slängiga" stil som får henne att verka påläst och orädd.

"Lyllos Obama som får träffa Alliansens partiledare" sa hon med en röst drypande av sarkasm, något vi knappast skulle höra från ett SVT-ankare i samma situation. På sajten har de liverapportering i chattformat intill tv-sändningen, vilket är smart, även om proportionerna känns skeva. TV-rutan borde vara större.

Så hände det faktiskt något på riktigt: Air Force One skulle landa. Över till reporter på plats.

Och det ska jag direkt säga: det här är ingen lätt uppgift. För att rapportera i väntan, en tom och menlös väntan, måste man välja en av två strategier. Antingen redogör man målande för varje liten detalj man har omkring sig, eller så vågar man låta kameran sköta snacket till dess det faktiskt händer något värt att rapportera. Tombabbel eller tystnad, båda funkar om de görs självsäkert. Aftonbladets reporter valde ett annat, sämre alternativ: att tvekande söka efter saker att säga utan att riktigt hitta några. Ofullständiga, osäkra meningar med dröjande pauser emellan, sånt som gör en tittare nervös. Här började också en räcka tekniska problem. Hoppsan, kameran behöver visst byta batteri, exempelvis.

Det var dock inget mot SVT som vid det här laget helt straffade ut sig genom att visa en "tillfälligt avbrott"-skylt.

Så för själva landningen gick jag över till Expressen. Det var tydligt att reportern valt den första strategin, babblandets, men han gjorde det bra. Klar och säker rapportering och stabil bildkälla fick mig att stanna hos Expressen till dess att Obama avklarat hela sin meet'n greet och rullat in mot Stockholm.

Är det här verkligen en händelse värdig dygnet-runt-bevakning all over the place, tja, det kanske kan diskuteras. "Eh... Det där gick ju ganska fort" sa en annan av Aftonbladets utsända reportrar som efter seg väntan fick en sekundglimt av presidentkortegen och något överexalterat förmedlade detta till tittarna. Känns SVT och TV4 fortfarande proffsigare? Ja. Grafiken är snyggare, gästerna tyngre, produktionen lugnare. Konstigt vore väl annars. Men är kvällstidningarna en tv-aktör att räkna med? Absolut. När det gäller lättfotad livebevakning är de ikapp och förbi sen länge. Snart kommer stadigheten och tyngden också. Om de spelar sina kort rätt.