Breaking Bad-recept

Hajpen inför den kommande Breaking Bad-finalen är enorm, och alla vill försöka haka på. "Only #BreakingBad -related PR pitch i have not gotten this week is a Baby Holly car-seat endorsement. That should arrive in 3...2....1....." twittrade Huffington Posts tv-kritiker Mo Ryan idag.

Och visst är det lite komiskt hur alla plötsligt glatt vill associera sig med tokgangstrande och metamfetamintillverkning. Själv fick jag lite smaskiga Breaking Bad-recept skickade till mig häromdagen. Vad sägs om "The Pontiac Aztec Cocktail" eller "Hoisin Heisenbergers"?


Så här gör du "The Pontiac Aztek":

 2 oz Mezcal 
 1 oz Velvet Falernum 
 ½ oz Green Chartreuse 
 ½ oz Fresh Grapefruit Juice 
 1 dash Absinthe 
 Grapefruit Twist for Garnish

Hela receptet för "The Heisenberger" hittar du här.
Missa heller inte den här sköna Breaking Bad-kakan.

Meanwhile on my Instagram

 

Emmygalan 2013

GUD vilken tråkig gala. Cirkulera, här finns inget att se.
Trist öppningsnummer (som räddades en smula av fantastiska Amy Poehler och Tina Fey), meningslöst i-mitten-nummer och opersonligt nominerade-koreografer-nummer gav inte direkt min favorit Neil Patrick Harris så mycket att jobba med. Det var fel vinnare (Jeff Daniels? Jeff Daniels istället för Bryan Cranston eller Jon Hamm eller vemsomhelstavdeandra really!?) och tråkiga tacktal och styltiga presentatörer. Minnestalen över några av de som lämnat oss var väl en god idé men så sinnessjukt tråkigt utfört. Den enda som fick det att bli meningsfullt var Edie Falco som pratade om James Gandolfini.

För att hitta några mandlar i den sömniga gröten:
Ett underbart tacktal höll Michael Douglas, liiite kul var Kevin Spaceys House of Cards-spoof, roliga och värdiga vinnare var Julia Louis-Dreyfus och Tony Hale OCH jag säger bara hjärta Merritt Wever:

Stuff

Saker jag gjort i veckan:

- Modererat en PK-debatt om framtidens regionala tv.
- Haft ett meningsutbyte med amerikanske komikern Rob Delaney (ja det var bara ett larvigt Twitterskämt men han svarade mig och verkade tycka att det var roligt och jag blev lite uppspelt av det okej?).
- Gått omkring och duckat för Breaking Bad-spoilers som ett rådjur mellan skyttegravar. Jag vill att Netflix släpper de nya avsnitten nu!
- Sett tre avsnitt "Derek" (gillar).
-Noterat att Fox hoppar på Ylvis-hajpen:

Våffelhjälten

Podcastinering pågår

Helt nykär i podden som format efter min Sommar-sommar. Jag har sysslat en hel del med det som Ulrika Good så välfunnet kallade podcastinering, det vill säga att skjuta upp diverse viktigheter till förmån för lyssnandet.

Här är några jag kan tipsa om:

Bokmärkt. Bra snack om en bok i taget. Blir lässugen, och det måste ju vara ett gott betyg.
DN:s Björklund & Fahl. Missa inte intervjun med DN-reportern Mats J Larsson om selfien med Obama och Reinfeldt.
Anja och Julias podcast. Småputtriga samtal mellan Anja Lundqvist och Julia Dufvenius. Om vardag och skådespelande.
En varg söker sin pod. Går från klarhet till klarhet. Avsnittet "Oäkta dräng" är dynamit i poddformat.
Maktministeriet. De som kanske lyckades bäst med att göra podd från Almedalen.
The Joe Rogan Experience. Pladdrigt och äääändlöst långt men KAN vara intressant om det är en bra gäst.
WTF med Marc Maron. Har jag redan skrivit så mycket om, nöjer mig med att tipsa om ett av de senaste live-avsnitten, det med Maria Bamford och Jim Norton bland andra. Roligt.
Mattsson&Helin. Lyssnar gärna på den på jobbet, förenar liksom nytta med nöje. Kul att de i senaste avsnittet nämner mitt namn, då det här blogginlägget refereras.
By the way med Jeff Garlin. Jeff Garlin intervjuar amerikanska storstjärnor inför publik. Snacket med Amy Poehler är fantastiskt, lyssna även på Will Ferrell, Conan O'Brien, Aziz Ansari och Marc Maron.
TSKNAS. Intervjun med Judah Friedlander hade helt gått mig förbi! Är ju ett fan av 30 Rock så det var skojigt att höra.
Takshow. Bandningarna från Kristoffer Triumfs sommargig har varit underhållande. Bäst var nog avsnitt 4.

Alex & Sigge rullar på med fortsatt hög lägstanivå, detsamma gäller Filip & Fredrik och Värvet. Vad gäller den senare var det lite spännande med den indragna Ebbot-intervjun. Efter att ha hört båda kan jag väl säga att jag förstår honom.
I övrigt har jag hört Hannah & Amanda lite sporadiskt, roades en smula av Våran podcasts rapport från Skämskudden, nästa på min att-höra-lista är Fan vad fittigt och så saknar jag Geniförklarat.

Vad lyssnar du på?

Anna Lindh

Jag stod bredvid Alf Svensson och Maria Wetterstrand när de första rapporterna började komma. Något hade hänt med Anna Lindh. Maria Wetterstrand pratade i telefon, pratade och pratade. Jag minns hur Alf Svensson rynkade pannan och skakade på huvudet, först långsamt och sen snabbare. Vi lyssnade på kvart i fem-Ekot i andäktig tystnad. NK. Kniv. Skada i handen.

Vi stod i en provisoriskt uppbyggd radiostudio på torget i Sundsvall. Jag jobbade med ett radioprogram som sände direkt från det som kallades Demokrativeckan. Min kollega skulle intervjua Wetterstrand och Svensson efter en paneldebatt de just genomfört. Anna Lindh skulle ha varit med i den paneldebatten, hennes namn stod fortfarande i programmet. Men hon kom inte. Det var bara ett par dagar till folkomröstningen om EMU och hon behövdes bättre i Stockholm, det är anledningen jag hört. Så när paneldebatten i Sundsvall började gick Anna Lindh i stället på NK.

Tillfälligheter, det är så att man blir tokig. Hade Anna Lindh åkt till Sundsvall kanske vi fått vår första kvinnliga statsminister. Eller inte. Det finns ingen mening i spekulationer.

Förfärligt, använde han det ordet, Alf? Det känns som det. Det är förfärligt, minns jag att han sa, men jag kan ha fel. Det är tio år sen nu. Vi var hur som helst överens om två saker: det fasansfulla i att attacken kunnat ske och vilken lättnad det var att det inte var värre.

Fast det var visst värre. Morgonen efter kom beskedet och på eftermiddagen satt jag i en radiostudio och ledde ett program som blivit tömt på allt förplanerat innehåll. Istället intervjuade jag vänner, bekanta, kollegor till Anna Lindh. Vilka vet jag inte. Jag minns ingenting av den där direktsändningen. Det var bara ett enda svart hål av fokus.

Vad jag minns av Anna Lindh? Mest positiva saker. Men jag träffade henne aldrig. Så det är inte min plats att säga något om hennes person, gärning eller arvet efter henne. Jag lämnar det till andra, de som kände henne. Läs till exempel Eva Franchell.

Angelskådis i norsk musiksuccé?

Robin Thicke och Miley Cyrus får ursäkta, den hetaste musikvideon just nu är norska Ylvis "The Fox". Har du mot förmodan missat den så kommer den här:

Kul eller inte kul, det enda jag tänker när jag ser den är: Är det Lindsey McDonald som sjunger? (Nej, det är Ylvis-brorsan Bård, men helt olik Angel-Lindsey är han ju inte.)

















Bård Ylvisåker















Lindsey McDonald

Förmiddagens tv-krig om Obama

Hmm, jag är lite nyfiken på det här med att Obama besöker Sverige idag, skulle någon möjligen kunna ge mig lite mer information?

SKOJA.


Extra allt, hela tiden. Kvällstidningarna tycker att Obama-besöket är ett utmärkt tillfälle att skarpköra sina nya tv-satsningar. Det är det här som är framtiden, är det tänkt. Glöm extrainsatta specialsändningar i SVT, glöm TV4 News eller liknande gammnyhetskanalsförsök, när det händer något är det till aftonbladet.se, expressen.se eller deras appar man ska vända sig. Vill de. Så nu gäller det att bre på, Aftonbladet nöjer sig inte ens med live utan SUPERLIVE ska det va. Vad det nu är.

Så hur klarar de sig?

Jo, ganska bra.

Uppsnacket inför presidentens ankomst nu på morgonen vann Aftonbladet. Studion är snygg, gästerna relevanta och Karin Magnusson skötte den mycket svåra uppgiften att hålla i en löst strukturerad maratonsändning like a boss. Jag gillar hennes resoluta, liksom "slängiga" stil som får henne att verka påläst och orädd.

"Lyllos Obama som får träffa Alliansens partiledare" sa hon med en röst drypande av sarkasm, något vi knappast skulle höra från ett SVT-ankare i samma situation. På sajten har de liverapportering i chattformat intill tv-sändningen, vilket är smart, även om proportionerna känns skeva. TV-rutan borde vara större.

Så hände det faktiskt något på riktigt: Air Force One skulle landa. Över till reporter på plats.

Och det ska jag direkt säga: det här är ingen lätt uppgift. För att rapportera i väntan, en tom och menlös väntan, måste man välja en av två strategier. Antingen redogör man målande för varje liten detalj man har omkring sig, eller så vågar man låta kameran sköta snacket till dess det faktiskt händer något värt att rapportera. Tombabbel eller tystnad, båda funkar om de görs självsäkert. Aftonbladets reporter valde ett annat, sämre alternativ: att tvekande söka efter saker att säga utan att riktigt hitta några. Ofullständiga, osäkra meningar med dröjande pauser emellan, sånt som gör en tittare nervös. Här började också en räcka tekniska problem. Hoppsan, kameran behöver visst byta batteri, exempelvis.

Det var dock inget mot SVT som vid det här laget helt straffade ut sig genom att visa en "tillfälligt avbrott"-skylt.

Så för själva landningen gick jag över till Expressen. Det var tydligt att reportern valt den första strategin, babblandets, men han gjorde det bra. Klar och säker rapportering och stabil bildkälla fick mig att stanna hos Expressen till dess att Obama avklarat hela sin meet'n greet och rullat in mot Stockholm.

Är det här verkligen en händelse värdig dygnet-runt-bevakning all over the place, tja, det kanske kan diskuteras. "Eh... Det där gick ju ganska fort" sa en annan av Aftonbladets utsända reportrar som efter seg väntan fick en sekundglimt av presidentkortegen och något överexalterat förmedlade detta till tittarna. Känns SVT och TV4 fortfarande proffsigare? Ja. Grafiken är snyggare, gästerna tyngre, produktionen lugnare. Konstigt vore väl annars. Men är kvällstidningarna en tv-aktör att räkna med? Absolut. När det gäller lättfotad livebevakning är de ikapp och förbi sen länge. Snart kommer stadigheten och tyngden också. Om de spelar sina kort rätt.

Sommar i P1 2013

Sommar i P1 har stängt butiken för i år och personligen slår jag lyssningsrekord med 53 hörda sommarprogram. Min topp tio är: Maja Ivarsson, Kristian Gidlund, Liv Strömquist, Jonas Gardell, Sarita Skagnes, Leo Razzak, Nadir "Red One" Kayat, Björn Dixgård & Gustaf Norén, Annika Andersson och Malik Bendjelloul.

Bra program gjorde även Martin Schibbye & Johan Persson, Katrine Kielos, Karin Adelsköld, Ellen Jelinek, Sarah Dawn Finer, Johanna Frändén, Carolina Gynning, Sami Said, Jenny Strömstedt, Ingemar Eliasson och Filip Hammar.

Stabila men kanske utan riktig "umpf" var Lisa Nilsson, Erik Haag, Henrik Lundqvist, Elin Kling, Carolina Neurath, Maria Sveland, Özz Nûjen och Louise Linder.

Sen var det en grupp mellanmjölksprogram som jag knappt minns. Vissa hade jag förväntat mig mer av, andra var alldeles för ojämna. Till dem hör Sara Danius, Joey Tempest, Peter Schéle, Annika Hagström, Katarina Gospic, Anna Blomberg, Helena af Sandeberg, Theodor Kallifatides, Martha Ehlin, Peter Wolodarski, Jan Eliasson och Lasse Kronér.

Trista var Jean-Pierre Lacroix, Ann-Louise Hanson, Inga Landgré, Mikael Niemi, Anton Abele, Lisbeth Rausing, Tareq Taylor och Niklas Zennström och HELT meningslösa var Malinda Damgaard,
Ingvar Kjellson, Pelle Holmberg och Virpi Pakhinen.

De jag inte lyssnade färdigt på: Li Pamp, Lars Lagerbäck, Cecilia Edefalk, Daniel Sachs och Kerstin Meyer.
Så här tyckte jag om Sommarvärdarna ifjol.