Camilla Henemarks Norrland

Läste i natt Camilla Henemarks memoarer. En ganska ytsvepande personteckning som i mångt och mycket är en namndroppningsfest. Men jag fann den ändå läsvärd. Vilket liv! Skruvade anekdoter levereras på löpande band med samma torra frankhet. Som norrlänning skrattade jag högt åt detta stycke till exempel: "I pressade stunder, när jag känt att jag behövt blåsa ur hjärnan, har jag ringt mina vänner i den extrema supportergruppen Firman Boys för att få leka av mig lite. Ha lite primalterapi med grabbarna. Vi har åkt ut i skogen, ibland tagit amfetamin, brottats och dragit iväg några salvor. Lättat på trycket helt enkelt. Precis som min mormors bror Sune brukade göra när han gick ut med bössan. I Norrland är det här inget konstigt."

Eh. Eller kanske lite konstigt.

Övrig kulturkonsumtion har i veckan bestått av av se ikapp några tv-serier, bland annat House of Cards (*vissling*, inväntar med spänning säsong två) och lyssna på poddar. Sommarpratarna fortsätter vara stabila, Mattsson & Helin är ett angeläget nytillskott och jag roas gärna av den ytterst besynnerliga podden "Geniförklarat".