De bästa och sämsta tv-sluten

Idag var jag med i P3 Nyheter med Natalia Kazmierska och pratade tv-serieavslutningar angående kontroverserna kring True Blood.

Det finns en massa olika sätt att sätta punkt för en tv-serie och det är förstås omöjligt att göra alla nöjda. Personligen vill jag att slutet ska vara troget seriens natur. Den berättelse som startade i första avsnittet ska också tas om hand i det sista. Det ska finnas en känsla av säckihopknytning, men inget säger att det inte samtidigt kan börja ett nytt kapitel. En hint om att jorden fortsätter snurra även i det parallella universum vi tillfälligt fått kika in i.

Det allra viktigaste är hur som helst att det är ett genomtänkt slut. Det värsta som finns är när serier läggs ner med kort varsel och man blir hängande med oavslutade trådar. (Exempel: Mitt så kallade liv, ALF). 

Vi har förstås happily-ever-after-sluten där will they/won't they-paren äntligen får varandra. (Gilmore girls, Vänner). Det finns de definitiva och ofta dramatiska sluten (Tre Kronor, Lilla huset på prärien, Seinfeld) och de mer öppna sluten där det är upp till tittaren själv att fylla i (Sopranos). Ofta konstruerar man en tydlig brytpunkt, ett naturligt tillfälle för farväl, till exempel en flytt. (Frasier). Vissa slut visar sig inte vara slut utan följs upp av film eller ny serie. (Arrested Development, Sex and the City, Veronica Mars). Vissa blir ifrågasatta (Lost) och andra blir hyllade (Six Feet Under).

Exempel på bra slut: Cityakuten, The Wonder Years, The Office UK julspecialen.
Dåligt slut: Ally McBeal. (Jag hade mycket svårt att förlåta Robert Downey Jr för att han strulade till det under fjärde säsongen av Ally McBeal.)

Serier som borde slutat tidigare: Cityakuten, Gilmore girls, Vänner.
Serie som fortfarande pågår men som borde tänka på refrängen: How I met your mother.
Slut som TV4 slarvade bort: House.
Slut jag är mest nyfiken på just nu: Dexter.

(Berätta gärna om dina favorit-/hatslut i kommentarerna men var försiktig med spoilers.)