Som alla andra har jag kastat mig över säsong fyra av Arrested Development. Så här halvvägs in kan jag konstatera att den är smart, rörig och alldeles, alldeles underbar, men inte särskilt... kul? Vilket ju är lite synd för en komediserie. Men jag är inte den som klagar.
Jag konstaterar också att jag inte kan se karaktären Marky Bark utan att tänka VAD GÖR PETER MAGNUSSON I ARRESTED DEVELOPMENT!?
Jag peppar inför Netflixsläppet av Arrested Development på söndag genom att plöja listor över seriens alla gömda skämt. Här är tjugo du kanske har missat.
Netflix visar också Ricky Gervais serie "Derek" med start 12 september.
Blir alltid lika imponerad av detta: Kolla in proffsen i OB-bussen under ESC.
Och här är en apa som hånglar upp en katt.
Veckans nyhetsvideo: En kvinna hittar sin hund i spillrorna efter tornadon i Oklahoma. Mitt under intervjun med CBS News.
Även den burkskrattigaste standardsitcom ger ibland plats för mörkare undertoner. En scen eller två med lite nerv och drama för att humorn ska hamna ett snäpp närmare hjärtat. Alla har vi de där ögonblicken vi särskilt minns, om det så är Henry Blakes chockerande död i MASH eller Futuramas trofasta hund i avsnittet "Jurassic Bark".
Veckans måndagslista blir över mina favoriter bland allvarsamma scener i annars skojfriska sitcoms. (Jag väljer här att definiera "sitcom" som "halvtimmeslång komediserie".)
1. David Brent visar sitt rätta ansikte i The Office.
Jag hittar inget bra klipp men ni vet vilken scen jag menar. David Brent ber sina chefer om att inte få sparken och går från karikatyr till människa i en enda mening. "Please don't make me redundant". Förstklassiskt skådespeleri av Ricky Gervais och en nyckelscen för storheten i The Office. Bonusklipp: Michael säger hejdå till Jim i amerikanska upplagan.
2. Rachel och Ross gör slut i Vänner.
Här spelar måhända nostalgin en avgörande roll, men det här är än idag en av de mer gripande göra-slut-scenerna jag sett. När han klämmer på hennes armar sådär desperat... Aj aj i hjärtat.
3. Ellen kommer ut i Ellen.
">
Här pratar vi en scen med enorm politisk konnotation, kanske större än de insåg vid inspelningstillfället. Men det är också ett fint personligt ögonblick där man anar verklighetsförankring i Ellens oförmåga att ens säga ordet. (För den otålige, hoppa 19 minuter in.)
4. Wills pappa sviker honom igen i Fresh Prince of Bel-Air.
Will Smith spelar upp hela känsloregistret från arg ung man till ledset barn när hans far än en gång inte lever upp till sitt ord.
5. Coach ser sin dotter i ett nytt ljus i Cheers.
Välspelat möte mellan en dotter som inte tycker att hon är vacker och en far som älskar henne mer än allt. Bonusklipp: När Sam säger farväl till Diane.
6. Kevin och Winnie i The Wonder Years.
Det finns stunder som platsar på den här listan i nästan varje avsnitt av den här serien. Här en av hundra.
7. Andy och April gifter sig i Parks and Recreation.
Här handlar det inte om någon utdragen sentimental scen utan om en enda blick: Andys när han ser April gå emot honom vid vigseln. Knäckande. Hittar inte scenen i sin helhet så ni får hålla till godo med det här kollaget.
8. Jackies man har slagit henne i Roseanne.
Det här är ingen tårdrypare per se men förtjänar en plats på listan på grund av mod och relevans. Enligt "Roseanne" var inget ämne tabu för en komediserie.
9. Frasier säger godnatt till Seattle.
Finalavsnitt av långkörarserier är nästan alltid känslosamma. Här är det Frasier som säger farväl men det finns fler finaler som hade platsat. Det bästa är när man ser de äkta känslorna spricka igenom hos skådespelarna. Som i Vänner, Will & Grace eller Golden Girls.
10. ...och även om det inte var slutet för serien så kändes det som det när Michael J Fox lämnade Spin City.
Hittar ingen fullödig video från hans farvälavsnitt, så titta på när han bugar för studiopubliken istället.
Vilka känslosamma ögonblick minns du?
Minns du det snygga återskapandet av introt till "Simon & Simon" som Adam Scott och Jon Hamm gjorde? Det kallades lite blygsamt för "the greatest event in television history" och så här såg det ut:
Nu kommer det snart en till! Den här gången med Adam Scott och Amy Poehler där de tolkar den gamla deckarserien "Hart to Hart". 6 juni släpps klippet. Jag längtar.
Medan Idol-uttagningarna rullar genom Sverige är den internationella talangsäsongen i full blom. Just nu följer jag American Idol, The Voice USA, The Voice AUS, The Voice UK, Britain's got talent, X-factor Nya Zeeland och So you think you can dance. Den sistnämnda har just dragit igång, den förstnämnda ska precis kora sin vinnare. Min favorit för tillfället är nog The Voice AUS med en ljuvlig Joel Madden i coachkvartetten. Amerikanska varianten gillar jag också skarpt, även om Michael Jacksons gamla duettpartner Judith Hill ligger på en nästan pinsamt skyhög nivå över sina medtävlare.
Men är inte Jordan Lee Davies, som tävlar i brittiska The Voice, lite lik en ung Paul McCartney?
- Grotesco ska göra sex webbexklusiva humorserier för SVT. Redan imorgon har actionkomedin "Bobby Blade" premiär, näst ut är "Sagan om Sverige", av och med Henrik Dorsin.
- Sean Hayes, mest ihågkommen som Jack i Will & Grace, ska spela huvudrollen i en ny komediserie på NBC: "Sean saves the world". Serien handlar om en skild pappa vars liv förändras när hans 14-åriga dotter flyttar in till honom på heltid.
- Starz håller på att utveckla en dramaserie om tabloidjournalistik med Piers Morgan som exekutiv producent. "Fleet Street" utspelar sig i England på 70-talet med en amerikansk journalist i fokus.“Imagine an industry where every single opponent worked in the same street, competing with each other by day -- drinking, brawling, fornicating, night clubbing and cocaine-snorting with each other by night," har Morgan sagt om serien. Danny Brocklehurst (Shameless) skriver manus.
- Mockumentären "Family Tree" som verkar intressant kommer till Sverige via C More i höst.
Idag var jag med i P3 Nyheter med Natalia Kazmierska och pratade tv-serieavslutningar angående kontroverserna kring True Blood.
Det finns en massa olika sätt att sätta punkt för en tv-serie och det är förstås omöjligt att göra alla nöjda. Personligen vill jag att slutet ska vara troget seriens natur. Den berättelse som startade i första avsnittet ska också tas om hand i det sista. Det ska finnas en känsla av säckihopknytning, men inget säger att det inte samtidigt kan börja ett nytt kapitel. En hint om att jorden fortsätter snurra även i det parallella universum vi tillfälligt fått kika in i.
Det allra viktigaste är hur som helst att det är ett genomtänkt slut. Det värsta som finns är när serier läggs ner med kort varsel och man blir hängande med oavslutade trådar. (Exempel: Mitt så kallade liv, ALF).
Vi har förstås happily-ever-after-sluten där will they/won't they-paren äntligen får varandra. (Gilmore girls, Vänner). Det finns de definitiva och ofta dramatiska sluten (Tre Kronor, Lilla huset på prärien, Seinfeld) och de mer öppna sluten där det är upp till tittaren själv att fylla i (Sopranos). Ofta konstruerar man en tydlig brytpunkt, ett naturligt tillfälle för farväl, till exempel en flytt. (Frasier). Vissa slut visar sig inte vara slut utan följs upp av film eller ny serie. (Arrested Development, Sex and the City, Veronica Mars). Vissa blir ifrågasatta (Lost) och andra blir hyllade (Six Feet Under).
Exempel på bra slut: Cityakuten, The Wonder Years, The Office UK julspecialen.
Dåligt slut: Ally McBeal. (Jag hade mycket svårt att förlåta Robert Downey Jr för att han strulade till det under fjärde säsongen av Ally McBeal.)
Serier som borde slutat tidigare: Cityakuten, Gilmore girls, Vänner.
Serie som fortfarande pågår men som borde tänka på refrängen: How I met your mother.
Slut som TV4 slarvade bort: House.
Slut jag är mest nyfiken på just nu: Dexter.
(Berätta gärna om dina favorit-/hatslut i kommentarerna men var försiktig med spoilers.)
Nu har mer detaljer läckt ut kring den nya TV4-serien "Welcome to Sweden" och jag blir bara mer och mer pepp. Huvudrollen spelas som jag redan skrivit av Greg Poehler, ett oprövat kort i de här sammanhangen då han egentligen är jurist och har hållit sig långt ifrån underhållningsbranschen, kanske för att inte hamna i skuggan av systern Amy. (Det går väl för övrigt sådär, när Hollywood Reporter rapporterar om nyheten rubricerar de med orden "Amy Poehler and her brother"...).
Men resten av skådespelarna är desto erfarnare. Josephine Bornebusch ska spela Gregs flickvän, Lena Olin hennes mamma och Gregs föräldrar porträtteras av Illeana Douglas och Patrick Duffy(!). Och det verkar som att Amy faktiskt kommer att dyka upp i en cameo (yay!). Fler som ryktas glimta förbi är Parks and Rec-favoriten Aubrey Plaza och Gene Simmons.
Snart börjar inspelningarna och jag kan knappt vänta.
Efter att den tidigare arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins fru la ut en bild på honom hållande en tax och med fötterna badande i en ugnsfast form blev gruppen "Vi gör en Littorin" gårdagens succé på Facebook. Alla som hade ett husdjur och en fotstor vattenbehållare uppmanades lämna sitt eget bidrag (med i många fall mycket skojiga resultat).
Men för oss som sett filmen "Constantine" från 2005 ringer en varningens klocka i bakhuvudet. För hur är det Constantine (Keanu Reeves) gör när han ska besöka helvetet? Jo, metoden för att nedstiga tillfälligt till dödsriket är att sitta med fötterna i ett vattenbad med en katt i knät.
Hmm. Kanske är Sven Ottos tilltag inte så oskyldigt som det verkar.
(Tack till Littorin-gruppmedlemmen Jenny Lindahl Persson som påminde mig om detta.)
Inspirationen bakom Marge Simpson, serieskaparen Matt Groenings mamma, har dött. Hennes dödsruna är för ett Simpsonsfan en lätt surrealistisk läsning. Klicka för att förstora.
Tipstack till Johanna Swanberg.
De här sköna soulbröderna var ju det bästa jag sett på länge. Dansen! (Hoppa till 1.40 ca): Tipstack till Andres Lokko.
Idag går jag i mål. I hundra dagar i rad har det publicerats inlägg här på bloggen. Jag liksom 600 andra hängde på utmaningen #blogg100 i januari och tänk vad tiden går, nu är det över och det har varit nästan uteslutande en positiv upplevelse. Många inlägg har blivit skrivna som inte skulle blivit det annars. De inlägg som kanske heller inte borde blivit skrivna har varit förvånansvärt få. Men de finns där förstås, nödinläggen. Så tvånget är inget som kommer att upprätthållas, även om jag hoppas på en bättre produktionstakt även framöver.
För den som av någon anledning är intresserad av metafakta:
Jag skrev 100 inlägg på 100 dagar, vilket kan jämföras med 27 inlägg på de föregående 100 dagarna och 24 inlägg de 100 dagarna innan det. En betydande frekvensökning alltså.
Plus:
- Det gav bloggandet en nytändning. Särskilt den första tiden hamnade jag i ett kreativt flöde som höll i sig i säkert trettio-fyrtio dagar. Under den tiden låg jag minst en dag före hela tiden, aldrig utan idéer.
- Även om den sprudlande kreativiteten mattades av någonstans halvvägs har idéarbetet varit lättare än befarat. Min inställning att inspiration inte är gudomlig utan resultat av tid och arbete har stärkts.
- Läsningen av och dialogen kring bloggen har ökat. Tack för alla kommentarer, både här och via sociala medier.
Minus:
- Det har krävt tid.
- Det har krävt planering. Ibland har inlägg behövt förskrivas och tidsinställas.
- Vissa mer genomarbetade inlägg riskerar att "drunkna" bland andra.
Men sammanfattningsvis: Det var inte så tidskrävande som jag trott, många av inläggen är jag riktigt stolt över och jag är glad att jag hoppade på trots tvekan. Tack Fredrik!
#blogg100
100.
Downton Abbey kommer att få sin första svarta rollfigur i säsong fyra. Gary Carr ska spela en jazzsångare (såklart).
Såg Humorgalan ikväll. Kul att se Yohio sjunga på svenska, det passade honom mycket bättre än engelska. Tummen upp också för de gripande resereportagen och nostalgisketchen med Rederiet/Hajk/Robinson. Annars var det väl inte så mycket som var mungipeshöjande, för att vara en humorgala.
Veep har fått klart med en tredje säsong, roligt!
Taylor Swift ska gästspela i New girl.
Dexter kommer som sagt tillbaka 30 juni och premiäravsnittet beskrivs såhär: "Season eight begins six months after LaGuerta’s murder — and Dexter is still managing life as a dad, brother, and serial killer. As Deb struggles to deal with the consequences of her actions, a mysterious woman comes to work with Miami Metro, offering first-hand information on Dexter’s past."
#blogg100
99.
Inlägg
Alla kommentarer
