Min farfar

Idag har jag sagt ett sista farväl till min farfar. Det var smärtsamt och fint och fyllt av anekdoter från förr, precis som det ska vara när man minns en person som levt ett långt och innehållsrikt liv.

Min farfar föddes och dog i samma hus. Han levde alla sina nästan åttioåtta år på samma gård, gården som hans far ägt innan honom. Han var jordbrukare, skogsbrukare och fabriksarbetare till dess att han slet ut sin kropp. Han var stark som en oxe och envis därtill och eftersom han blev osams med sin körlärare en gång tog han aldrig något körkort. Vilket inte hindrade honom från att köra lastbil, folkabuss och traktor. Fast mest moped.

Traktorn ja. Jag minns fortfarande hur det luktade i den där hytten. Hur varmt det blev när solen gassade genom de stora glasrutorna och hur traktorn skakade och krängde när jag fick sitta hopträngd bredvid farfars breda lår. Han fick en hjärtinfarkt när han var ute med traktorn en gång. Han körde ändå färdigt. När han väl fick vård kunde läkaren bara skaka på huvudet och säga att det där Arne, det var nära ögat.

Min farbror berättade idag att när farfar först köpte traktorn brukade han slänga en hötapp framför den när han klev ur för att den skulle stå stilla. Han glömde att det inte var en häst. Vanor är svåra att bryta. De skrattade åt honom, såklart, men då blev han vred. Pappa sa att han var arbetselak. Men mest var han snäll.

När farfar var liten, kanske sex eller sju, försvann hans pappa. Han lämnade gården, frun och barnen och sökte lyckan i Amerika istället. Det blev till att bli stor fort för farfar. Sköta djuren och arbeta i skogen. Ta jobb på aluminiumfabriken. Han träffade min farmor och fick fyra barn. Slet ut ryggen. Djuren fick säljas. De åkte på några bussresor ut i Europa men efter en tur till Österrike sa han att nu får det räcka. Där kunde man ju inte köpa snus.

Hans fyra barn gav honom tio barnbarn och till och med ett barnbarnsbarn. Alla saknar vi honom. När vi efter begravningen idag kom hem till huset där han både föddes och dog såg jag min farmor ta upp det tummade fotot nedan, hålla det mot kinden och vagga långsamt från sida till sida.

Smärtsamt och fint, som sagt.