Let's könsrolla

Kollar ikapp gårdagens Let's Dance. (Varför? Vet ej.) Funderar lite över om det ett krav att heta Tobias för att få vara proffsdansare i programmet? Tre av fyra proffsherrar som är kvar i tävlingen heter Tobias.

Hur mycket älskar man inte Håkan Dahlby?

Och jag tycker om Sofia Wistam. Och det är ju svårt att värja sig mot Maria Montazami. Men jag blir TOKIG på könsrollerierna. Ifjol var det Anton Hysén som inte var manlig nog, nu är det Anette Norberg som inte är kvinnlig nog. "Det HÄR är ju kvinnligt! utbrast hennes partner glatt när hon underdånigt gosade in sig i hans hals. "Att våga bli omhändertagen!".
"Våga vara lite... nedanför? replikerade Anette torrt men fick inget gehör.

Jag har inga som helst problem med att de vill att dansarna ska vara mjukare och graciösare eller vad de nu vill, men varför måste de tvångsmässigt koppla ihop det med den ena halvan av befolkningen? Nåväl. Jag vill inte surtantranta mer om det, om ni vill kan ni läsa vad jag skrev ifjol istället. 

Sedan blev jag öm i hjärtat när jag läste det här. New kids var min första och största fangirlbesatthet vid elva års ålder och Jonathan var min favorit. Så tyst och blyg och vacker. Och uppenbart obekväm med rampljuset, tydligen lika mycket nu som då.

#blogg100
74.