Mellanakternas mellanakt

Minns du Melodifestivalen 2000? Om du gör det är det troligt att du minns pausunderhållningen bättre än vinnaren. Den innehöll nämligen den kanske bästa – och sämsta – mellanakten i festivalen genom tiderna. Den bästa eftersom fjorton minuter stjärnspäckat schlagermedley fick tv-tittarna att gå i spinn och publiken på plats att ge en stående ovation, den sämsta eftersom själva syftet med en mellanakt, röstningen, helt glömdes bort och det dagen efter var Berghagen, Skifs, Häggkvist och gänget man pratade om snarare än Roger Pontare (som vann).

Det finns så mycket att säga om detta klipp. Inte bara att det har hänt en del sedan 2000 när det gäller danskoreografi och bildproduktion, eller något om medelåldern på artisterna, eller det faktum att detta var året vi sa farväl till levande orkester. Notera också Frank Ådahl i kören, Tommy Körbergs bröstchock mot Lena PH, Körbergs fantastiska inskutt till Diggiloo Diggiley, Stad i ljus (åh vilken låt!), Loas vrål som får Carola att tappa fattningen en millisekund, Carolas sångröst, Lena PH i hela sin uppenbarelse, Arja Saijonmaas tveksamma tolkning av Nanne Grönvall och Berghagens stela Herreys-dans. Och missa inte när Björn Skifs glömmer bort(!) att han ska ta emot Carola när hon kastar sig bakåt i "Mitt i ett äventyr" och Tommy Körberg får rycka in och rädda en potentiell katastrof.


Var det bättre förr? Nja, det låter jag vara osagt. Men jag blir i alla fall glad av detta.

#blogg100
30.