Arrow vs. Revenge

I morgon sänder Kanal 5 det tredje avsnittet av "Arrow".

Handling i korthet: Partyprissemiljardären Oliver Queen räddas från en ö där han ensam varit skeppsbruten i fem år. Nu – en extremt skicklig bågskytt – går han in för att rädda sin hemstad som korrumperats av diverse gangstrar. Den har jämförts med många superhjälteserier men allt jag kunde tänka på under de första två avsnitten var hur oerhört lik "Revenge" den är.

Vi känner igen det mesta från Emily VanCamp-serien:
Vigilanten som återvänder med nya styrkor och färdigheter: (främmande språk, förstärkta sinnen, supervassa fightingskills) och en lista med namn att utkräva hämnd på. Där finns också den förlorade kärleksrelationen, förväntningarna på rikemanssonen att ta över faderns bolag, den trasiga och knarkande lillasystern, den kyliga och manipulativa modern, det hemliga übersällskapet i toppen. Mycket voiceover på ödesmättade musikslingor, ständiga hopp mellan nutid och dåtid och slagsmålsscener som föregås av kortfattad japanska. Med mera.

Det är omöjligt att inte jämföra. Och Revenge är helt enkelt bättre. Snyggare, skickligare vävd intrig, bättre skådespeleri, intressantare bifigurer.
Trots det, och trots den urfåniga maskeringen (en huvtröja? Really? Man ser ALLT utom typ hårfästet)  ger jag Arrow något avsnitt till.

#blogg100
27.