Bara döda amerikaner räknas
De har puttrat på ett tag nu, de kritiska rösterna mot mediebevakningen av orkanen Sandy. Det började snällt, med Grease-referenser och skämt om mediernas självknutslagande för att komma på den bästa nya ordbildningen (superstormen, monsterstormen, f-r-a-n-k-e-n-s-t-o-r-m). Sedan kom hånen mot reportrar som antingen är för mycket på plats (våghalsigt och töntigt) eller för lite (fegt och töntigt). Vi har hört några få klagomål om underdrifter och desto fler om överdrifter. När spaltmeter och eterminuter nu explosionsexpanderar dyker de sedvanliga jämförelserna med andra katastrofer upp: "vadan denna hysteri? När xxx personer dog i xxx år xxx var det minsann tyst."
Så vadan denna hysteri? Tja, medielogiken är tydlig här, vår kulturella samhörighet trumfar avståndet, vårt syster- och brödraskap med USA:s östkust känns i magen. Bilder och vittnesmål finns i överflöd, och de är dramatiska, och alla de svenskar som varit i New York kan se sig själva på bilderna, höra ljuden och frammana dofterna. Och - och detta är det riktigt märkvärdiga - så kan också många av de som inte varit där. Den är oss så bekant, denna obekanta stad.
Så nej, jag är inte förvånad. Kanske inte ens upprörd. Det måste väl få vara så, måste det inte? Att vi har starkare band till vissa delar av världen, att det ligger i vår natur att knyta an till de vi tycker är som vi? Att det just är den rikare delen av världen vi sympatiserar med, ja, så kan det gå. Det var ju typiskt. Så olyckligt för resten. Men det är det ju inget att göra åt, det här att det är de som klarar sig bäst som vi bryr oss om mest.
Eller..? Nejdå, nejdå, inte är det något problem, denna massiva obalans, detta självfödande hamsterhjul av djup orättvisa.
När svenska medier rapporterar antal döda är det bara amerikaner som räknas. Haiti? Äh, vem bryr sig. De har väl fyllt sin kvot av katastrofbevakning för det här århundradet.
The Washington Post/Aftonbladet tisdag kl 11.00:
Inlägg
8 kommentarer:
Nu skäms man ju lite. Visste inte ens om att Sandy drabbade någon annanstans än USA:s östkust.
Inte så lätt att veta, som bevakningen ser ut...
Jag håller inte med om att mediernas bevakning bara handlat om amerikaner. På Svt Nyheters förstasida på webben rapporterade vi om antalet döda i Karibien och den hotande hungersnöden i Haiti redan i går. En lång artikel som låg med i topp hela tiden och som uppdaterades i dag med en helt ny artikel. Andra artiklar från USA och New York nämnde också dödstalen i Karibien och vi var också noga med att sätta stormen i ett perspektiv, vår meteorolog tonade till exempel ner dess kraft och jämförde den med stormen Gudrun. Jag bevakade Sandy hela dagen i flera artiklar och använde inga andra ord än just storm och orkan, och vägde hela tiden information från både Karibien och USA. Det är VISST förvånande att Henrik inte förstått att orkanen slog in över ett större område. Men det kanske beror mer på att han läste det han själv var intresserad av, än "med tanke på hur bevakningen såg ut"?
http://www.svt.se/nyheter/varlden/haiti-riskerar-hungersnod-efter-sandy
Tack för din kommentar, Susan. Jag erkänner att begrepp som "svenska medier" i det här fallet kan tyckas orättvist svepande, när jag i första hand menade dags- och kvällspressen som jag tycker varit uppenbart USA-fixerade.
SR och SVT har skött sig bättre - vilket jag också förväntar mig (pga Public Service-uppdraget).
Naturligtvis finns det goda undantag - det finns det alltid i såna här fall - men många hämtar (uppenbarligen) det mesta av sin info från de största tidningarnas sajter. Och då tycker jag mitt ifrågasättande är relevant.
Susan, jag har inte läst nyheter "som jag varit intresserad av". Jag är generellt sett en väldigt dålig nyhetskonsument. Exempelvis läser jag ALDRIG kvällstidningar då jag tycker det känns som att de bara sysslar med skvaller och på det stora hela har otroligt disparat nyhetsvärdering.
Förklaringen är nog snarare den att den information som sköljt över mig angående Sandy handlat mycket om vänners rapportering i sociala medier - jag har många vänner i USA och inga vänner i Haiti - samt det faktum att USA är ett oerhört kamera- och nyhetstätt land. Det är helt enkelt lättare att få bilder från enormt många olika källor den vägen.
En gång har jag hört om Sandy i radio, P3, för att jag råkade ha det på i bilen på väg hem - och då pratades även om döda i Haiti.
Därför, självklart är det bättre nyhetsrapportering och värdering i SVT.
Det ändrar dock inte det faktum att jag inte visste att den gått via Haiti, men det är inte ditt fel.
Ja, men svepande formuleringar är väldigt lätta att slå hål på, Sara. Det är alltid bättre att ta konkreta exempel, och hålla sig till dem. Om det ska vara relevant, behöver det nog börja med att vara sant:-)
Jag som följt just den här nyhetsrapporteringen osedvanligt noga de senaste dagarna, såg väldigt få om ens några artiklar om Karibien i amerikanska medier igår, däremot rapporterade både Svt och Ekot och senare också TT och flera tidningar om förödelsen i Haiti redan då.
Det är inte sant att svenska medier inte är intresserade av eller inte rapporterar om omvärlden. Det är vi tvärtom väldigt bra på. Men det behöver vi kanske berätta ibland också. Så nu gjorde jag det.:-)
Det är också så att vi diskuterar olika avvägningar och proportioner varje dag på redaktionen. Det gjorde vi på Svt:s webbredaktion igår också med Sandy. Det är alltså inte någon ogenomtänkt journalistik vi i allmänhet bedriver, och det är inte heller någon marginell grupp som vänder sig till oss.
Svt och SR har fler lyssnare, tittare och läsare än vad de flesta enstaka tidningar har. Det gäller i ännu högre utsträckning vid stora nyhetshändelser.
Det är därför jag tror att synen på mediebevakningen handlar mer om vad vi väljer att läsa, än vad som faktiskt publiceras.
Susan: Mitt konkreta exempel var ju Aftonbladet och dess rapportering av dödssiffran, och anledningen till att jag var bredare än så i mina formuleringar var att tex Expressen.se och DN.se vid det här tillfället gjorde likadant i sina topp-puffar, alltså rapporterade antal döda amerikaner.
Jag är själv journalist och vet vilka diskussioner som förs på en hälsosam redaktion. Det här inlägget var lika mycket självkritik som något annat och framför allt ett försök till reflektion över hur vi fungerar. Jag menar ju att jag (och många med mig) faktiskt bryr oss mer om New York än Haiti. Och att det är problematiskt. Och att det är nyttigt att påpeka det ibland.
Henrik: Du har en väldigt bra poäng här angående hur folks nyhetskonsumtion ser ut idag (vilket du också är inne på Susan).
Oj, nu missade jag ditt inlägg, Henrik! Tack för förtydligandet.
Min poäng var inte alls att försvara mig själv, däremot vill jag gärna berätta hur vi jobbar. Och så har jag och mina kollegor jobbat på Ekot också, och på Dagens Nyheter liksom på Expressen och vart jag än har jobbat.
Det är därför det är mycket bättre att peka på konkreta exempel. Bra journalistik finns nämligen överallt. Det gäller tyvärr den dåliga också. Och det är den som är värd kritik.
Skicka en kommentar