Elfte september

Jag är mycket mycket dålig på datum. Minns aldrig vad jag gjort när. Det finns dock undantag.

Idag för elva år sedan satt jag i ett personalrum tillsammans med journaliststudenter, lärare och professorer; alla lika förhäxade av tv-bilderna från New York. Dagen efter ställdes alla ordinarie föreläsningar på journalistutbildningen in och vi skärskådade istället SVT:s nyhetsrapportering.

Idag för nio år sedan satt jag i en radiostudio och ledde ett program där vi fått kasta ut allt planerat innehåll efter beskedet om Anna Lindhs död. Istället intervjuade jag vänner, bekanta, kollegor till henne. Vilka vet jag inte. Pratade jag med Torbjörn Fälldin? Nej, det var min kollega någon timme tidigare. Maria Wetterstrand och Alf Svensson? Nej, det var dagen innan, när vi fortfarande trodde det rörde sig om en skada i handen. Åt vi pizza i studion? Nej, det gör man inte. Bara att acceptera att allt jag tror att jag minns antingen skedde före eller efter det svarta hål av fokus som var själva direktsändningen.

Idag välkomnar vi hem Martin Schibbye och Johan Persson. En elfte september med något muntrare förtecken. Bara vi inte glömmer de 14 månader de varit borta. Och de som fortfarande inte fått komma hem.