Sommarpratarna 2012

Foto: Sveriges Radio.

Nu är sommaren över (eller började den aldrig?), (eller är det nu den börjar?) Oavsett vilket så har sommarpratarna slutat prata i P1. Jag har inte hört alla men såhär tyckte jag om de 36 jag har lyssnat på.

Om jag endast får lyfta fram en av de trettiosex som årets "måste-lyssning" så blir det Lars Lerin, lite för att han är ett av de mindre kända namnen men framför allt för att det var det charmigaste, finurligaste och varmaste sommarpratet.

Fast berörde mig allra mest gjorde nog ändå Klara Zimmergren, med sitt fina prat om ofrivillig barnlöshet. Soran Ismail var sedvanligt klok och relevant också. Där har ni min topp tre.

Många gjorde vad man förväntade sig men inte mycket mer, putslustige David Hellenius med sitt provocerande bokstavliga musikval, Martina Haag som skicklig dramaturg, Sara Bergmark Elfgren som pratade bra om nörderi och Lotta Lundgren tillika om mat och bekräftelse.

Överraskande underhållen blev jag av kraftpaketen Anders Olsson och Heidi Andersson som jag inte hade så höga förväntningar på, Elise Lindqvists berättelse var rå och okuvlig och Ison Glasgow gjorde bra ifrån sig. Amanda Svensson var modig och väldigt viktig och Shima Niavarani gjorde mig glad.

Godkända program gjorde också Daniel Sjölin, Daniel Ek, Märta Tikkanen, Christer Björkman, Marika Carlsson, Rakel Chukri, Jan Scherman och Eskil Pedersen. Vissa hade jag kanske väntat mig mer av men alla hade i alla fall något starkt parti, ett som gav mig något, fick mig att känna mitt i all mellanmjölk.

Generellt tycker jag att det har varit på tok för mycket ytskrap. Kom igen, formatet borde hålla för att komma djupare än så. Du måste inte redogöra för hela ditt liv. Välj nåt att berätta istället och se till att berätta det väl.

Anja Pärson har det väl sagts tillräckligt om. Jag tyckte det var... fint, men hade monstruösa problem med den där liksom homofobiska tonen som låg som ett täcke över allt hon sa. Nåväl. Det känns färdigdiskuterat.

Till har-väl-egentligen-inget-att-anmärka-på-men-minns-knappt-vad-de-pratade-om-gänget hör Hannes Holm, Katrin Sundberg, Elsa Billgren, Neneh Cherry, Ebbot Lundberg, Karin Falck, Henrik Dorsin, Marta, Jenny Jägerfeld, Emma Wiklund och Klara och Johanna Söderberg.

Två tråkade ut mig såpass att jag hade svårt att lyssna färdigt: Magdi Abdelhani och Daniel Espinosa.

Odiskutabelt sämst var dock Jan Lööfs svammel om jazz och ogenerade okunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Min annars så översvämmande kärlek till Skrotnisse naggades definitivt i kanten. Synd på så rara ärtor.