Mer om den bästa poddradion
Fortsätter sluka poddradio. Förutom tidigare nämnda Värvet, Filip & Fredrik, Strömstedt & Berg och Luuk & Lokko även tex Hannah & Amanda, Tjejbikten, TSKNAS, allt från TV Heads och naturligtvis kungen av formatet
– WTF med Marc Maron. Jag vet att många har tipsat om honom före mig men det är verkligen en guldgruva att ösa ur för den som gillar det goda samtalet.
För den som inte känner till WTF så är det den amerikanske komikern Marc Maron som intervjuar andra komiker. Det låter kanske en smula simpelt men han har en förmåga att omärkligt nästla in en i nyfikenhet kring även den mest obskyre ståupparen. Som exempel på måste-lyssning kan jag nämna intervjun med Ron Shock som är ett par år gammal men som nyligen återpublicerades efter att Shock dött i cancer. Hans livsöde är makalöst. Och historien med hur han tar hand om sin heroinberoende, svårt bilkraschade ex-fru... Herregud. "Ron Shock Remembered" heter den och hittas gratis på Itunes.
En pigg nykomling har också presenterat sig i och med Alex & Sigges podcast. Behållningen tycker jag främst är Alex generösa självrannsakan, men han kompletteras av en mer distanserad och analytisk Sigge. Några saker jag tänkte på under senaste avsnittet:
– Vilket vansinnesskratt Sigge har. Ett sånt där skratt som kommer lite för plötsligt, där man i en i övrigt sansad människa ser en skärva av galenskap.
– Angående den återkommande "vem var det egentligen som gömde porrtidningarna i skogen?"-frågan. Ett svar är: JAG. I min hemby var det jag och vännen F som i åtta-nioårsåldern sådär snodde R:s storebrorsas tidningsskatt och sprang med den ihoprullad mot bultande bröstkorgar över åkrar och gömde dem i vad som skulle bli vårt och hela bygdens ungdomstillhåll efter det.
– Jag har inte sett filmen "The Village" och den är säkert rätt lökig men på Sigges resumé lät det som ett fantastiskt slut. En glimt av det som kunnat bli, en hisnande insikt som på en sekund ställer filmens premiss på ända.
Nåväl. Poddradio, vilket genialt medieformat.
Inlägg
7 kommentarer:
Samt förstås, den bästa av de bästa: This American Life. Varje gång jag hör ett nytt avsnitt vill jag säga upp mig från nuvarande sysselsättningar och viga mitt liv åt radion.
Ah, jag har ännu inte hunnit grotta ner mig tillräckligt i den men jag ska! Så mycket poddradio så lite tid.
Själv har jag svårt att lyssna om tekniken är kass, vilket den oftast är. Typ som Alex Schulmans och Sigge Eklunds första. Blev galen på att den sistnämnda satt så långt ifrån mikrofonen. Är iof jobbskadad.
Jo, håller med, jag har också jobbat lite för länge med radio för att acceptera vad som helst. Men jag brukar vänja mig om jag bara står ut några minuter.
tänkte också blogga om Sigges skratt men vågade inte ;)
aldrig har ett skratt passat ihop så lite med en persons röst och utseende. Hela hans aura och talröst är typ grekisk gud - och så skrattar han som Roseanne Barr. Mindfuck!
Nåväl. Sigge har faktiskt vuxit hos mig efter podden, jag tycker hans onelinerhets på Twitter och Instagram är lite tröttsam - men i podden är han, förvånansvärt nog, den stora behållningen!
Jag kan tipsa om Obiter Dictum- en svensk podcast. Senast så pratade de om Alienfilmerna.
Tack för tipsen! Visst är poddradio ett fantastiskt format — och lite underutnyttjat bland de stora medierna, utom Sveriges Radio då förstås.
Skicka en kommentar