Auditionlistan, del 2

Plats 31-40 hittar du här.
Mina auditionfavoriter (sång)  – topp 40, del 2:

30. Ray Quinn – The X-Factor (UK) 2006.
Här är väl charm/röst-förhållandet någonstans 80/20, men vad gör väl det? Artonåriga Rays old school-stil fick Sharon Osbourne (och mig) på fall. Han växte sedan konstant under tävlingen och slutade tvåa.


29. Amanda Jenssen – Idol (Sverige) 2007.
I svenska Idol kommer det en stabil sångröst då och då men artisteri är tyvärr en redig bristvara. Därför var coola katten Amanda Jenssen en frisk fläkt 2007 med sin gitarr och sin egensinnighet. Det räckte till en andraplats.

28. Malaki Paul – Britain's got talent 2012.
Malaki Paul är nio år och vågar egentligen inte ställa sig framför den enorma publiken och de fyra domarna, men han samlar ihop allt mod i kroppen och gör det ändå. Här säger jag bara en sak: fram med näsdukarna.

27. Ben Saunders – The Voice of Holland 2010.
Vad finns inte att gilla i det här klippet? Tatueringarna! Rösten! Att tre coacher vänder sig efter endast en halv mening! Coach Angela Groothuizens fångungande! Och naturligtvis coach van Velzens extrema överentusiasm, bordbitning och slutgiltiga famnhopp. En fantastisk stund i auditionvärlden. Från det ursprungliga The Voice, alltså det holländska. Ben Saunders vann tävlingen i januari 2011 och noterbart är att hans bror, Dean Saunders, dagen efter (!) vann den holländska varianten av Popstars.

26. Paris Bennett – American Idol 2006.
Jag älskar när talröst och sångröst inte riktigt stämmer överens. Paris Bennett pratar som en tecknad figur men sjunger som en jazzlegendar. Det gav henne en femteplats i American Idol 2006.

25. Jovit Baldivino – Pilipinas got talent 2010.
Det här framträdandet utmanar alla mina förutfattade meningar om hur en tanig filippinsk sextonårig pojke ska kunna sjunga. Mer om Jovits historia och vilken svensk (!) låt han valde att sjunga i semifinalen kan du läsa här. Needless to say, han vann tävlingen.

24. Paul Potts – Britain's got talent 2007.
Behöver man säga så mycket om det här? Mannen med det olyckliga namnet, den ofördelaktiga uppsynen och den obevekliga operarösten. Paul Potts var originalet som många därefter har försökt kopiera. Hans röst har aldrig drabbat mig sådär helhjärtat men det här är ett klassiskt klipp och det räcker till en god tjugofjärdeplats på min lista. I Britain's got talent räckte det hela vägen till vinst.

23. Melinda Doolittle – American Idol 2007.
När den här körtjejen skulle våga sig ut i en karriär som solist gjorde hon det med en så överväldigande ödmjukhet att domarna vid ett tillfälle senare i tävlingen nästan skällde ut henne för den ständigt böjda nacken och tacksamma responsen på deras åsikter. Men vi älskade henne, och de amerikanska telefonröstarna älskade henne ända till en tredjeplats.

22. Kurt Nilsen – Idol (Norge)/Ruben Studdard & Clay Aiken – American Idol 2003.

Det här är ju inte en audition, det är tre? Ja, men de är såpass besläktade att jag ville låta dem dela listplacering. De kom ungefär samtidigt, de gjorde liknande resor och innebar en vändpunkt för talang-tv i stort. Låt mig förklara:

Kurt Nilsen är en av mina favoritdeltagare i Idolhistorien. Han är också en av de som fått ta mest stryk kring sitt utseende. Den norska juryn var tveksam till att skicka honom vidare överhuvudtaget och när han lämnat rummet fälldes kommentaren "han kommer aldrig att sälja en skiva". När han senare tävlade i World Idol fick han höra att han såg ut som en "hobbit", att han möjligen kunnat vinna om det varit radio istället för tv och att ingen ens skulle titta åt honom om han skulle vandra in på ett skivbolag. Kurt själv tog detta med ro och vann inte bara den norska tävlingen utan även världstiteln över storfavoriter som amerikanska Kelly Clarkson.

Samma styvmoderliga behandling fick till en början amerikanerna Ruben Studdard och Clay Aiken. American Idol var bara på sin andra säsong och för produktionen var det underförstått att man för att räknas i en talangtävling i tv måste se ut som en stjärna. Men den amerikanska publiken röstade en överviktig kepssnubbe och en spinkig glasögontönt hela vägen till final. När Ruben och Clay (något omstylade förstås, särskilt Clay) drabbade samman i en rekordjämn final som Ruben gick vinnande ur förändrades något i det amerikanska talang-tv-klimatet. Som Idol-grundaren Simon Cowell sa till Kurt Nilsen: "We've allowed a lot of ugly people to become recording artists". Ja. Och det var väl för väl.

21. Uudam – China's got talent 2010.
Uudam är en mongolisk pojke som förlorat båda sina föräldrar i en olycka. När han sjunger en traditionell mongolisk folkvisa om "modern i drömmen" är intet öga torrt i studion till China's got talent. Jag älskar den här melodin. Han vann inte men kom topp fyra i finalen.