Peppen inför Aaron Sorkins "The Newsroom" blir ju inte mindre av att diverse tv-folk i bekantskapskretsen nu fått se piloten och rapporterar hem positiva omdömen. Här kan man få en snabbtitt bakom kulisserna. 24 juni är det premiär.
Ronja Rövardotters vårskrik anno 2012 vann! Hurra för oss! Jag röstade en gång på Serbien, en på Albanien och två gånger på Estland. Twittrade såhär om Storbritanniens Engelbert Humperdinck:
Foto: Carl-Johan Söder.
Jag har ju inte skrivit något om Eurovision? Och snart är det försent. Jag har tittat förstås, tittat hängivet trots tystnaden och jag tror tystnaden kommer sig av att jag för första gången på länge vill riktigt mycket att vi ska vinna kombinerat med insikten att vi faktiskt kan vinna. Det är plågsamma förutsättningar. Särskilt när hon hostar bort (?) jurypoäng under genrepet.
Nåväl. Vi kan vinna ändå. Kanske kanske. Även om de ryska gummorna blir farliga. Och big 5 är vassare än på evigheter. Annars då? Jag gillar Estland. Och Serbien. Och Albanien, i all sin delfinsångsprettohet. (Avskyr fejkgråten dock.) Men så gillade jag nästan Montenegro också (OBS LÅTEN inte den vidriga mannen) så min smak är inte så tillförlitlig. Jag håller en liten tumme för att det går bra för Ukraina som fått mycket skit från rasister i sitt hemland, men låten är nog inte tillräckligt stark. Turkiets galenskap växer på en. Danmark har jag inte mycket för. Om Litauen vill jag säga följande: HAHAHA. Danskvinnorna i dockkläder, typ Grekland och Cypern, gör väl stabila insatser men inget som får igång mig.
Nä, egentligen vill jag inte säga mer än det som står i rubriken ovan. Kom igen nu Europa!!!
Tittade ikapp "Mästarnas mästare" häromdagen och allt jag kunde tänka på var hur en ung Jörgen Jönsson är ett perfekt förköttsligande av Karl-Bertil Jonsson.
Okej, det var inte allt jag kunde tänka på, jag tänkte också på hur fin Jörgen Jönsson verkar vara. Och hur proffsig Pernilla Wiberg är. Och jag kom framför allt till den smärtsamma insikten att inget sportevenemang nånsin kommer att kunna bli lika stort för mig som fotbolls-VM 94. Inte för att inget kommer att kunna vara lika bra, men för att jag vuxit upp och skaffat mig rimlighet och blivit stelnad i själen.
Nåväl. Vi har ju alltid nostalgin.
Så. Där har ni min topp 40, mina auditionfavoriter i kategorin solosång.
Några höjde på ögonbrynen när Susan Boyle hamnade utanför listan, och möjligen skulle hon enbart utefter genomslag varit värd en placering. Men jag har alltid haft svårt för Susan Boyles röst. Jag gillar inte intonationen, hon har ingen tajming, auditionlåten säger mig inget. Och är det bara ännu en i den tveksamma genren sjunger-bra-trots-ful så känner jag lite been there done that. Men men, kul för henne att det gick så bra, hon har säkert inspirerat en och annan därute.
Här är några som åkte ut från listan i sista stund:
Andra som hamnade just utanför topp 40 (youtuba om du känner för det): Megan Joy Corkrey, Landau Eugene Murphy, Chris Medina, Jade Richards, Connie Talbot, Jack Vidgen, Jessica Mauboy, Ronan Parke, Jamie Pugh, Adam Lambert, Paris Graham-Jones, Jai Mcdowell, Kellie Pickler, Scottie McCreery, Mario Vazquez, Johnny Robinson, Misha Bryan, Paul Allen, Jal Joshua, Sung Bong Choi, Cher Lloyd, Casey Donovan, Fantasia Burrino m fl.
Ett litet hedersomnämnande vill jag också ge till Joel Turner:
Nu är det bara att börja klura på nästa lista!
Plats 11-20 hittar du här.
Plats 21-30 hittar du här.
Plats 31-40 hittar du här.
Så dags för finalen, topp tio!
Mina auditionfavoriter (sång) – topp 40, del 4:
10. Chris Sligh – American Idol 2007.
Allt han vill är att få David Hasselhoff
att gråta. Chris Sligh har kanske inte den största rösten av dem alla,
men han vinner på charm. Den här spelevinken tog sig till en tiondeplats i American Idol – och även på min lista.
9. Rebecca Ferguson – The X-Factor 2010.
Jag blir betagen i den här kvinnan.
Hur hon rör sig, hur hon klär sig, hur hon pratar. Hur hon slår ner
blicken och sjunger nästan inåt till sig själv. Med en röst som känns
lika självklar där på scenen som den hade varit i mammas och pappas
vinylsamling. Hon kom tvåa i tävlingen.
8. Michael Grimm – America's got talent 2010.
Jag reserverar mig en smula mot att min
heterosexualitet haft ett finger med i värderingen av denna audition. Det händer nämligen något med mina knäveck när Michael Grimm sjunger,
en kommunikation som verkar gå direkt mellan hans mun och mina knän utan omvägen via hjärnan. I den amerikanska tävlingen vann han
överraskande över operaunderbarnet Jackie Evancho, som inte är med
på denna lista eftersom hon aldrig gjorde någon första audition för
jurypanelen utan antogs via Youtube (förmodligen också anledningen till
att hon inte vann. Hon har efter tävlingen gått vidare till en
överlägset framgångsrik karriär).
7. Shaheen Jafargholi – Britain's got talent 2009.
Inbäddning inaktiverad, klicka här.
Simon Cowells fåniga, uppenbart regisserade
uppvisning här drar ner intrycket en smula men det är ju inte 12-åriga
Shaheens fel. Han gör Michael Jackson rättvisa, och det vill
inte säga lite. I finalen sen kom han sjua.
6. Jordin Sparks – American Idol 2007.
Hur hon bara kan vara 16 år här är ett mysterium. Så ung och så begåvad. Sen gick hon vidare och vann också.
5. Bobby Flynn – Australian Idol 2006.
Att köra en egenskriven låt på en
audition är sällan en bra idé. Det finns några få undantag – vår svenska
Moa Lignell är ett, sköna liraren Bobby Flynn ett annat. Här visar han integritet,
musikalitet och karaktär, inte alltid självskrivna ingredienser i en
audition. Han slutade sjua i tävlingen.
4. Katharine McPhee – American Idol 2006.
Det här är inte en perfekt audition. Jag är inte särskilt förtjust i låten. Hon är överdrivet teatralisk och kör med nåt sorts
fejksug i blicket. Men rösten! När hon krämar på i andra delen av det
här framträdandet känns det som att hon är en av de där sångerskorna som
kan göra precis vad de vill med sin röst.
3. Karise Eden – The Voice Australia 2012.
Karise Eden har inte haft det så lätt i livet. Hon placerades tidigt i fosterfamilj, nu är hon nitton år och ska förverkliga sin stora dröm att bli sångerska. Jag önskar ni kunde få höra henne berätta sin historia själv – med sin helt normala ljusa nittonåringstalröst – och sen även höra juryns kommentarer efter att hon har sjungit, men jag hittar tyvärr bara hennes framträdande på Youtube. Eller bara och bara, lyssna själva.
2. Gareth Gates – Pop Idol 2001.
17-åriga Gareth stammade svårt och
fick kämpa med att ens få fram sitt namn när han stod framför Simon Cowell och
de andra domarna i världens första Idol – brittiska Pop Idol som sändes 2001/2002. Men när han väl sjöng gick det bra (även om man får höra väldigt lite av sången i klippet här). Med en del talang, tre delar nostalgi och fem delar mod hamnar han tvåa på denna lista, precis som han gjorde i tävlingen.
1. Bianca Ryan – America's got talent 2006.
Som jag har svettats över denna topp 40, flyttat upp och ner och ändrat om hundra gånger, men vem förstaplatsen ska gå till har jag inte tvekat över en sekund. Många har försökt göra detta efter henne men ingen har gjort det som elvaåriga Bianca Ryan. Det perfekta talangtävlingsframträdandet.
Plats 21-30 hittar du här.
Plats 31-40 hittar du här.
Mina auditionfavoriter (sång) – topp 40, del 3.
20. Briana Davis – American Idol 2005.
Jag blir så himla glad av den här tjejen. A-ma-zing. Tävlingen blev bra mycket gråare och tristare när Briana åkte ut redan under slutauditionen.
19. Janet Devlin – The X-Factor (UK) 2011.
Söta skogsrået Janet förtrollade alla med sin version av "Your song". Jag tycker mycket om hennes röst och hade inte hennes bedårande bortkommenhet känts en smula för medveten så hade hon kunnat slå sig in på topp tio på den här listan. I den brittiska tävlingen kom hon femma.
18. Sibel Redžep – Idol (Sverige) 2005.
Hon hade gjort succé i de tidigare stadierna av Idol 2004, men åkt ut innan de stora helgfinalerna. En revanschsugen Sibel kom tillbaka året efter och visade var skåpet ska stå. En av de mest kompetenta sångerskorna vi sett i svensk talang-tv. Det räckte till en tredjeplats.
17. Brett Loewenstern – American Idol 2011.
Brett fascinerar mig. Han känns ålderslös på något vis, både pojke och man, både så stark och så bräcklig. Så mycket soul i rösten för en sextonåring. Det gjorde mig ledsen när han inte kom längre än till topp 24 i American Idol, men förhoppningsvis har karriären bara börjat.
16. Guy Sebastian – Australian Idol 2003.
Han har för bråttom, han wailar på tok för mycket och känns stel och nervös. Ändå förstår man efter fem sekunder att Guy Sebastian har en röst utöver det vanliga. Så gick han också vidare till att vinna den åtråvärda Idol-titeln och är idag en av Australiens mest framgångsrika artister. Talang-tv-kuriosa: Guy har sedan 2010 suttit i domarpanelen i X Factor Australia – och lillebror Chris Sebastian är aktuell just nu som tävlande i australiska The Voice.
15. Caroline Costa – La France a un incroyable talent 2008.
Den här franska tjejen har för sina ynka tolv år en hygglig engelska och en rent makalös pipa. Hon slutade tvåa i franska "got talent"-varianten och har sedan dess bland annat släppt singeln "J'ai menti", en duett med Ulrik Munther(!).
14. Anna Bergendahl – Idol (Sverige) 2008.
Minns ni? Så ung och så musikalisk. Har du glömt hur det såg ut när 16-åriga Anna Bergendahl presenterade sig i de svenska stugorna, varsågod att titta. I tävlingen slutade hon femma.
13. Lisa Mitchell – Australian Idol 2006.
Apropå sextonåringar, här är en till. Lisa Mitchell kom sexa i Idoltävlingen down under 2006 men var topp två i min bok. Hon hade skön röst och stark integritet (hon vägrade högklackade skor på scen minns jag, vilket gav stylisterna huvudbry) och framförde sina egna låtar hellre än covers. Den låt hon framför med gitarren i klippet ovan har hon skrivit själv.
12. Leona Lewis – The X-Factor (UK) 2006
Hon kan vara den mest begåvade sångtävlingsdeltagaren i historien, (titta bara på Simon Cowells min när hon börjar sjunga), men här hade Leona Lewis inte riktigt blommat upp ännu. Det räcker ändå till en tolfteplats på min lista. X-Factor vann hon förstås.
11. Jacee Badeaux – American Idol 2011.
Jag får sötslag av den här killen. "Such a pretty voice" säger Jennifer Lopez och krullar ihop sig av välbehag och jag förstår precis hur hon känner. Kanske har jag en extra svag punkt för Jacee efter scenerna under Hollywoodveckan där han frystes ut av sin grupp och satt ensam i en trappa och grät, men även utan den bilden på näthinnan är det här en bedårande stund. Such a pretty voice.
Plats 31-40 hittar du här.
Mina auditionfavoriter (sång) – topp 40, del 2:
30. Ray Quinn – The X-Factor (UK) 2006.
Här är väl charm/röst-förhållandet någonstans 80/20, men vad gör väl det? Artonåriga Rays old school-stil fick Sharon Osbourne (och mig) på fall. Han växte sedan konstant under tävlingen och slutade tvåa.
29. Amanda Jenssen – Idol (Sverige) 2007.
I svenska Idol kommer det en stabil sångröst då och då men artisteri är tyvärr en redig bristvara. Därför var coola katten Amanda Jenssen en frisk fläkt 2007 med sin gitarr och sin egensinnighet. Det räckte till en andraplats.
28. Malaki Paul – Britain's got talent 2012.
Malaki Paul är nio år och vågar egentligen inte ställa sig framför den enorma publiken och de fyra domarna, men han samlar ihop allt mod i kroppen och gör det ändå. Här säger jag bara en sak: fram med näsdukarna.
27. Ben Saunders – The Voice of Holland 2010.
Vad finns inte att gilla i det här klippet? Tatueringarna! Rösten! Att tre
coacher vänder sig efter endast en halv mening! Coach Angela Groothuizens fångungande! Och naturligtvis coach van Velzens extrema
överentusiasm, bordbitning och slutgiltiga famnhopp. En fantastisk stund
i auditionvärlden. Från det ursprungliga The Voice, alltså det holländska. Ben Saunders vann tävlingen i januari 2011 och noterbart är att hans bror, Dean Saunders, dagen efter (!) vann den holländska varianten av Popstars.
26. Paris Bennett – American Idol 2006.
Jag älskar när talröst och sångröst inte riktigt stämmer överens. Paris Bennett pratar som en tecknad figur men sjunger som en jazzlegendar. Det gav henne en femteplats i American Idol 2006.
25. Jovit Baldivino – Pilipinas got talent 2010.
Det här framträdandet utmanar alla mina förutfattade meningar om hur en tanig filippinsk sextonårig pojke ska kunna sjunga. Mer om Jovits historia och vilken svensk (!) låt han valde att sjunga i semifinalen kan du läsa här. Needless to say, han vann tävlingen.
24. Paul Potts – Britain's got talent 2007.
Behöver man säga så mycket om det här? Mannen med det olyckliga namnet, den ofördelaktiga uppsynen och den obevekliga operarösten. Paul Potts var originalet som många därefter har försökt kopiera. Hans röst har aldrig drabbat mig sådär helhjärtat men det här är ett klassiskt klipp och det räcker till en god tjugofjärdeplats på min lista. I Britain's got talent räckte det hela vägen till vinst.
23. Melinda Doolittle – American Idol 2007.
När
den här körtjejen skulle våga sig ut i en karriär som solist gjorde hon
det med en så överväldigande ödmjukhet att domarna vid ett tillfälle
senare i tävlingen nästan skällde ut henne för den ständigt böjda nacken och tacksamma responsen på deras åsikter. Men vi älskade henne, och de amerikanska telefonröstarna älskade henne ända till en tredjeplats.
22. Kurt Nilsen – Idol (Norge)/Ruben Studdard & Clay Aiken – American Idol 2003.
Det här är ju inte en audition, det är tre? Ja, men de är såpass besläktade att jag ville låta dem dela listplacering. De kom ungefär samtidigt, de gjorde liknande resor och innebar en vändpunkt för talang-tv i stort. Låt mig förklara:
Kurt Nilsen är en av mina favoritdeltagare i Idolhistorien. Han är också en av de som fått ta mest stryk kring sitt utseende. Den norska juryn var tveksam till att skicka honom vidare överhuvudtaget och när han lämnat rummet fälldes kommentaren "han kommer aldrig att sälja en skiva". När han senare tävlade i World Idol fick han höra att han såg ut som en "hobbit", att han möjligen kunnat vinna om det varit radio istället för tv och att ingen ens skulle titta åt honom om han skulle vandra in på ett skivbolag. Kurt själv tog detta med ro och vann inte bara den norska tävlingen utan även världstiteln över storfavoriter som amerikanska Kelly Clarkson.
Samma styvmoderliga behandling fick till en början amerikanerna Ruben Studdard och Clay Aiken. American Idol var bara på sin andra säsong och för produktionen var det underförstått att man för att räknas i en talangtävling i tv måste se ut som en stjärna. Men den amerikanska publiken röstade en överviktig kepssnubbe och en spinkig glasögontönt hela vägen till final. När Ruben och Clay (något omstylade förstås, särskilt Clay) drabbade samman i en rekordjämn final som Ruben gick vinnande ur förändrades något i det amerikanska talang-tv-klimatet. Som Idol-grundaren Simon Cowell sa till Kurt Nilsen: "We've allowed a lot of ugly people to become recording artists". Ja. Och det var väl för väl.
21. Uudam – China's got talent 2010.
Uudam är en mongolisk pojke som förlorat båda sina
föräldrar i en olycka. När han sjunger en traditionell mongolisk folkvisa om
"modern i drömmen" är intet öga torrt i studion till China's got talent. Jag älskar den här melodin. Han vann inte men kom topp fyra i finalen.
Fredrik Wass har ställt elva frågor till elva bloggare, däribland mig. Vill du också svara, varsågod!
1. Hur märks det att du är vuxen?
Igår köpte sambon lösgodis och när jag stod och pekade vilka sorter jag tyckte han skulle ta var jag inte ens lite exalterad. Det är ett tydligt tecken.
2. När gjorde du något farligt senast?
För någon vecka sedan, när jag körde bil mycket morgontrött.
3. Vad gör du om 10 år?
Ingen aning. Jag har aldrig tänkt något om mitt eget liv längre än ett år framåt, det finns inte riktigt i min föreställningsvärld. Men förhoppningsvis har jag barn.
4.Varför läser du min blogg?
För att du kan saker jag inte kan.
5. Måste man fira jul?
Nej. Men jag förstår inte hur man skulle kunna låta bli.
6. Vad tänkte du när WTC-tornen föll?
Jag var mitt i min journalistutbildning och såg tv-bilderna från skolans personalrum där alla samlades när nyheten kom. Att få sitta där bland lärare och professorer förstärkte känslan av historisk tyngd. Jag kände mig väldigt liten och ändå betydelsefull på nåt vis. Jag förstod inte vad som hände eller varför eller vad det skulle innebära, men jag visste att det var viktigt och att jag hade en roll i det.
7. Hur trött är du på att blogga?
Inte alls, just nu. Det går lite upp och ner det där.
8. Varför är viss musik kreddigare än annan?
I allt finns det sånt som är kreddigare än annat. Vi människor har något sorts positioneringsbehov som inte låter sig kuvas så lätt.
9. När köpte du en cd-skiva senast?
Om du menar en fysisk skiva var det en av Andreas Mattsson som jag köpte på en skivmarknad för några år sedan. Annars var det en Simon & Garfunkel-skiva i Itunes förra veckan. Jag har precis börjat lyssna på musik igen efter en torrperiod på sex år, men det känns som ett blogginlägg i sig.
10. Bästa resetipset? (plats, eller metod)
Jag har inte rest så mycket men om jag får bestämma reser jag till udda platser tillsammans med eller för att besöka någon med lokalkännedom. Så slipper man en del turistfällor.
11. Får man grilla på balkongen?
Har man en balkong det går att grilla på utan att störa andra så.
Vad gör en bra audition? Kärnan är naturligtvis ett högklassiskt sångframträdande. Tondöva, uppblåsta egoballonger och skojare må ha sin plats i talang-tv-historien men själv föredrar jag de med faktisk begåvning. Sedan krävs det där lilla extra – en personlighet, ett livsöde, ett överraskningsmoment – något som gör att man minns just den deltagaren bland hundratals andra.
Det här är en lista över mina personliga favoriter. Det har inte varit lätt, och du kommer säkert inte att hålla med mig. Många vinnare och favoritdeltagare fick stryka på foten när det där första mötet med juryn inte var tillräckligt minnesvärt. Reglerna har varit: bara det allra första framträdandet, ren sång (ej blandat med humor/buktaleri/dans etc.), enbart solister, ska ha sänts under 2000-talet, bör finnas på Youtube. Vi räknar ner med tio i taget.
Topp 40 – del 1:
40. Amy Connolly – The X-factor (UK) 2008.
Som sjuåring förlorade Amy Connolly sin mor i bröstcancer och det var med henne i tankarna hon ställde sig framför juryn i brittiska X-factor elva år senare. "I'll keep a part of you with me, and everywhere I am, there you'll be" sjöng hon och även om hennes röst inte är den största fanns det något väldigt genuint där som rörde både Cheryl Cole och mig. Amy Connolly gick vidare till nästa steg men tog sig inte till de direktsända programmen.
39. Javier Colon – The Voice (USA) 2011.
Inbäddning inaktiverad, klicka här.
Javier Colon var en av bara två sångare som klarade att vända alla fyra
coacherna i första säsongen av amerikanska The Voice. Det gjorde han med
sin finstämda version av "Time after time". (Den andra deltagaren som
fick alla domarna på fall var Jeff Jenkins.) Javier Colon vann sedan hela tävlingen och blev 100 000 dollar och ett skivkontrakt rikare.
38. Mihailo Rudakov – The X-factor (Ukraine) 2011.
Den
här ängspringande, hönsjagande, äggschamponerande tvillingbrodern till
Hugh Grants sambo i "Notting Hill" måste man ju bara älska. Och hans
röst är inte heller så tokig. Mihailo var med i ukrainska X-factor men
åkte ut under slutauditionen.
37. Emmanuel Kelly – The X-factor (Australia) 2011.
Ibland
handlar allt om låtval. Charmige Emmanuels röst och uppenbarelse
tillsammans med Lennons "Imagine" spelade på hjärtsträngarna hos alla
som såg på och när han stoppades av juryn innan liveprogrammen blev det
ramaskri bland tittarna.
36. Andrew Johnston – Britain's got talent 2008.
Det
ligger något väldigt fint i Andrews rättframhet om de retande
klasskamraterna, hans fotbollshuligan-under-utveckling-uppsyn och spröda
sopranstämma. Han slutade trea i tävlingen.
35. Beverly McClellan – The Voice (USA) 2011.
Inbäddning inaktiverad, klicka här.
Hundra
procent laddning, hundra procent passion, hundra procent allt. Beverly
McClellan är inte den som håller tillbaka. Det tog henne till final där hon
blev delad trea.
34. Cas Haley – America's got talent 2007.
Okej,
halva behållningen med det här framträdandet är David Hasselhoffs
reaktion och uppvisning av sin obefintliga taktkänsla, men faktum är
också att det svänger rejält om Cas Haley. Han snubblade på målsnöret i
finalen och slutade tvåa.
33. Darin Zanyar – Idol (Sverige) 2004.
Hans
genombrottsframträdande var egentligen när han sjöng "Beautiful" senare i
tävlingen och krossade allt motstånd (om jag inte minns fel fick han 78 procent av rösterna när det fanns åtta deltagare att rösta på...) men
redan här fick vi upp ögonen för den vackra tandställningskillen med sin
honungsröst. Darin kom som vi minns tvåa i tävlingen men är nog inte
ledsen för det idag.
32. Craig Colton – The X-factor (UK) 2011.
Han verkar ju så
sympatisk, den gode Craig. Och hur söta är inte de överraskade föräldrarna? Och sen sjunger han bra också, som en liten bonus.
Jag gillar honom helt enkelt. Och det gjorde coacherna och den brittiska
publiken också, i alla fall så att det räckte till en sjätteplats.
31. Lakisha Jones – American Idol 2007.
"Love this girl! Love you Lakisha." Med de orden kommenterade den annars så kräsne Simon Cowell Lakisha Jones första audition. Och det är väl bara att hålla med. Med personlighet, swag och en röst som kan valla fjällkor tog hon sig hela vägen till en fjärdeplats i tävlingen.
Plats 21-30 hittar du här.
Inlägg
Alla kommentarer
