Peptalk

Så är internationella kvinnodagen över och engagemanget efter Stop Kony-filmen håller på att trasslas in och kvävas i ett bittert nät av misstänksamhet åt båda håll. Livet går vidare, och kvar står världen lika fylld av monumentala orättvisor som förut.

Ja, det är komplext.
Ja, det är svårt att veta vem man ska lita på, vad man ska göra, hur man ska kunna hjälpa.
Ja, det känns hopplöst.

Men det ÄR inte hopplöst. Det kan vara bra att påminna sig om det ibland. Vi kan inte låta det vara hopplöst.

Man kan alltid göra nåt, även om det är nåt litet. Du kan som jag bli medlem i Amnesty, djurfadder i WWF och skänka en slant till Röda Korsets arbete för att stoppa hungern i Västafrika. Eller välja nåt helt annat. Om det så är att bli heltidsaktivist eller bara skicka ett stödjande sms. Upplys dig, förkovra dig, engagera dig. Och viktigast av allt är att varje dag kämpa för jämställdhet och jämlikhet genom att försöka luckra upp de begränsande könsroller du ser omkring dig och argumentera mot vardagsrasism och diskriminering.

Ibland kommer vi att lyckas, ibland kommer vi att misslyckas. Ibland fegar vi ur och gömmer oss en stund.

Men inget är hopplöst.
Jag ville bara säga det.

(OBS: trots denna äppelkindade naivism kandiderar jag INTE till fröken Sverige.)