Jag på salong

Lyxade till det med en ansiktsbehandling igår, det är verkligen inte ofta. Hur världsvan jag än vill verka känner jag mig inte helt bekväm i de där miljöerna.

Som igår: Jag möttes av en milt leende kvinna i helvita kläder. Hon var höggravid och såg ut som en sån som själv skulle säga att hon var "i ett välsignat tillstånd" och hennes milda leende var liksom konstant, oavsett om hon pratade eller var tyst och oavsett om hon var vänd mot mig eller pysslade med något annat. Kvinnan visade mig till "tofflisarna" (!) som jag skulle ta på mig och sen fick jag sitta och vänta på en fejkskinnsfäll.

Så där satt jag på fällen med tofflisar på fötterna, såg på väggen att de erbjöd "body coffee" och "chokladmassage" och på bordet framför mig låg en gästbok (?) inslagen i guldpapper med pärlbrodyr och spets plus boken "Välkommen hem till Maria Montazami". Hela tiden spelades något märkligt pianoklink och luften var tjock av aromatiska oljor och doftljus.

Alltså det går ju knappt att hålla sig för skratt.

Sen blev jag insmord med "lavendelserum" som tydligen är "lugnande" för huden (lugnande hur?) och blev klämd och vaxad och plockad och skrubbad. Missförstå mig inte, de var supertrevliga och proffsiga och jag känner mig ren och ny och kommer säkert gå dit igen, men även då kommer jag gå dit med känslan att jag är ett stelt bergatroll på tillfälligt besök i ett parallellt universum.