Nyskapande

En kompis blev imponerad av SVT-serien Äkta människor:

"Jag tyckte ändå att den var väldigt nyskapande. Jag menar, Eva Röse I MÖRKT HÅR."

Gravidyoga

Min vän har testat gravidyoga för första gången.
Jag: Hur var det då?
Hon: Du vet den där scenen i Wall-E, när rymdskeppet lutar så att fettona ramlar ur sina stolar och rullar hjälplöst längs golvet?
Jag: Ja?
Hon: Så var det.

I L.A. blir alla snyggare

När Pierce Brosnan var gäst hos Ellen Degeneres nyligen nämndes bland annat att han med Hollywood-mått mätt varit tillsammans med sin fru länge. Frun var i publiken, så de klippte in henne medan Ellen sa "and you've been married ten years, which is a lovely thing, especially in this town".

Så här tolkade däremot översättaren det:

Jag på salong

Lyxade till det med en ansiktsbehandling igår, det är verkligen inte ofta. Hur världsvan jag än vill verka känner jag mig inte helt bekväm i de där miljöerna.

Som igår: Jag möttes av en milt leende kvinna i helvita kläder. Hon var höggravid och såg ut som en sån som själv skulle säga att hon var "i ett välsignat tillstånd" och hennes milda leende var liksom konstant, oavsett om hon pratade eller var tyst och oavsett om hon var vänd mot mig eller pysslade med något annat. Kvinnan visade mig till "tofflisarna" (!) som jag skulle ta på mig och sen fick jag sitta och vänta på en fejkskinnsfäll.

Så där satt jag på fällen med tofflisar på fötterna, såg på väggen att de erbjöd "body coffee" och "chokladmassage" och på bordet framför mig låg en gästbok (?) inslagen i guldpapper med pärlbrodyr och spets plus boken "Välkommen hem till Maria Montazami". Hela tiden spelades något märkligt pianoklink och luften var tjock av aromatiska oljor och doftljus.

Alltså det går ju knappt att hålla sig för skratt.

Sen blev jag insmord med "lavendelserum" som tydligen är "lugnande" för huden (lugnande hur?) och blev klämd och vaxad och plockad och skrubbad. Missförstå mig inte, de var supertrevliga och proffsiga och jag känner mig ren och ny och kommer säkert gå dit igen, men även då kommer jag gå dit med känslan att jag är ett stelt bergatroll på tillfälligt besök i ett parallellt universum.

Sökordspoem om Horace Engdahl

Går igenom gamla bloggutkast och hittar något jag påbörjade för tre år sen med arbetsnamnet "sökordspoem om Horace Engdahl". För den som inte minns vad ett sökordspoem är så är det ett kreativt alster skapat enbart utifrån sökord och fraser som folk använt för att hitta till ens blogg. (Man kan få reda på sånt via statistikprogram som Statcounter och Google Analytics m fl.)

Jag har ingen aning om varför jag ville uttrycka mig om Horace Engdahl i det formatet men bloggutkastens vägar äro outgrundliga. Detta är vad som mötte mig:

lägga rabarber på
horace engdahl

allmänbildning
onomatopoet
glupska ordbok

horace engdahl
christian look
20 års åldersskillnad
en härlig tid

horace engdahl
brottas
naken
få sina fiskar varma

boom schackalack

får det lov att vara en cigarr, sa indianen.

Eh. Ok.
Inga kommentarer.

Mina 30 tv-val, del 3

Fråga 1-10.
Fråga 11-20.


21. Favoritpar?

Allison och Joe i Medium. Geoff och Kate i Doktorn kan komma. Niles och Daphne i Frasier. Eller varför inte Jamie och Adam från Mythbusters?

22. Favoritserieavslutning?

Svårt, men väljer nog Cityakuten. Just för att serien var så katastrofalt misslyckad under de sista säsongerna att finalen blev en positiv överraskning. De hittade tillbaka till rötterna och det blev ett värdigt farväl. (Disclaimer: Jag har ännu inte sett finalen av Six Feet Under. I know. Boxen står på min tv-bänk och hånar mig. Men jag vill se om hela från början och det blir aldrig tid för det.)

23. Mest irriterande karaktär?

Bengtsson i Rederiet.

24. Bästa citat?

Georgia: "Ally, what makes your problems so much bigger than everybody else's?" Ally: "They're mine." ur Ally McBeal.
eller
In case you were wondering, "Crime... boy, I don't know," is when I decided to kick your ass.
ur Vita huset (West Wing).

25. En serie du planerar att titta på (ny eller gammal)?

Downton Abbey. Jag har förstått att det är det bästa som hänt sen skivat bröd men missade tåget när det gick och har inte hunnit hoppa på ännu.

26. Största OMG-ögonblick?

Första säsongen av 24 när man förstår att Nina är skurken. Cityakuten när Carter och Lucy blir knivhuggna. Upplösningen av Dexter/Doakes-dramat i Dexter säsong två.

27. Bästa pilotavsnitt?

Det är ju tråkigt att svara Vita huset på allt så jag säger Lost. Eller The Walking Dead. (Fast egentligen är det nog Vita Huset.)

28. Första tv-besatthet?

Jag var besatt av det mesta. Tecknat var som knark. Satt naglad framför Linus på linjen och vinjetten till Anslagstavlan. Har redan nämnt SuperTed i Sköna söndag, missade aldrig Tom & Jerry eller Bo A Orm i Lilla Sportspegeln. När man blev några år äldre kom En härlig tid med Fred Savage och Skönheten och Odjuret med Vincent.

29. Pågående tv-besatthet?

Ingen. Faktiskt inte. Väntar mest på Louie säsong 3.

30. Sorgligaste karaktärsdöd?

Rachel i Kalla fötter, Leo i Vita huset (på grund av omständigheterna) och Omar i The Wire är väl en klar topptrio. George i Grey's Anatomy drabbade mig också oväntat hårt, nästan enbart på grund av uniform-i-hissen-scenen. Sen ger jag Bimbo i Tre Kronor ett litet hedersomnämnande också. Här finns en gammal lista med fler dödsfall jag minns.

Mina 30 tv-val, del 2

Här finns svar 1-10.

11. En serie som gjorde dig besviken?

Marias barn, julkalendern år 1987. En besvikelse jag väl delar med hela min generation. Annars är det enklaste sättet att göra mig gruvligt besviken att byta ut skådisar i serier. Där kan något som byggts upp över säsonger krossas på en sekund. Serier som gjort sig skyldiga till detta är exempelvis Cityakuten och Dr Quinn.

12. Ett avsnitt du sett mer än fem gånger?

Det är inte så många. Jag ser sällan om särskilda avsnitt, vill helst sträckse serier och jag har aldrig sett en hel serie fler än tre gånger. Men på grund av massiv reprisering förmodligen vissa Vänner-avsnitt. Kanske något Sex and the City, troligen också QI, frågesportprogrammet med Stephen Fry.

13. Favoritserie från barndomen?

"Barndomen" känns som ett vitt begrepp. Det är ju lite skillnad på att vara fyra och att vara tolv. Kan betyda allt från snuttarna av SuperTed i Sköna Söndag till typ Rederiet. Svarar nog ändå En härlig tid (The Wonder years) som jag var väldigt förtjust i. Var dödligt förälskad i Fred Savage.

14. Manlig favoritkaraktär?

Omar i The Wire. Sheldon i The Big Bang Theory. Mikal Hjort i Ingen bor i skogen.

15. Kvinnlig favoritkaraktär?

Alice i The Vicar of Dibley. Snoop i The Wire. Filippa Bark i Robins. (Måste också nämna: Dame Edna Everage.)

16. Guilty pleasure-serier?

Svårtolkat begrepp. Jag tittar på mycket som andra skulle kalla "skräp-tv" men skäms inte för det. Möjligen brottas jag med Biggest Loser (framför allt amerikanska versionen som är mest extrem) som har ett ohälsosamt och rätt otäckt grundkoncept men som ofta genererar stark tv.

17. Favoritminiserie?

Rapport till himlen.

18. Favoritserie som började tidigare än 2000?

Jag väljer att smita undan här och hänvisa till att Vita huset som jag redan uppgett som favoritserie började 1999.

19. Bästa cast?

Vita huset.

20. Favoritkyss?

Av nostalgiskäl får det bli den i Vänner, The one with the prom video, när de precis har tittat på videon och Rachel bara reser sig utan ett ord, går fram till Ross och kysser honom. Den är fin. Ett hedersomnämnande också till alla pionjärkyssar, som Kirk och Uhura i Star Trek (första kyss mellan en afroamerikan och en vit på amerikansk tv) och Micki och Patrik i Rederiet, (första bögkyss i svensk tv-serie).

Mina 30 tv-val, del 1

Jag tänkte hänga på en enkät med 30 frågor om tv som många av mina bloggkollegor redan svarat på. Det är omöjliga frågor. Jag vet hur det kommer att bli, ni kommer att kommentera med "jamen den HÄR då" och jag kommer slita mitt hår och säga "HUR kunde jag glömma DEN" men vi struntar i det för tillfället. Jag har delat upp svaren, så här kommer 1-10:

1. En serie som inte borde lagts ner?

Många har svarat Studio 60 on the Sunset Strip här, och jag är böjd att hålla med. Det var en serie som kvävdes av förväntningarna på den och som borde fått mer än en säsong. Samtidigt sydde de ihop ett tillfredsställande slut, så jag gråter inte alltför mycket.

2. En serie du önskar att fler tittade på?

Nu? Danne & Bleckan.

3. Favoriten bland de nya serierna för säsongen?

Homeland.

4. Din favoritserie nånsin?

Hopplös fråga naturligtvis. Hur väger man komedi mot spänning, modernt mot nostalgi? Men får jag bara välja en endaste så väljer jag Vita huset (The West Wing).

5. En serie som du hatar?

"The War at Home" och liknande komediserier där humorn helt och hållet utgår från stenkonservativa könsroller.

6. Ett favoritavsnitt av en favoritserie?

Premiären av "Louie" säsong 2 där hans gravida syster kommer på besök och får svåra magsmärtor under natten. Det går inte riktigt att återberätta, ni måste se det, och kanske förstår ni inte ens då, men det drabbade mig på nåt vis. Gick rakt in. Har skrivit lite mer om det här.

7. Sämsta avsnitt av en favoritserie?

Svårt, men jag väljer avsnitt 9 säsong 6 av Gilmore Girls. Avsnittet där Rory och Lorelai återförenas och den otroligt välskrivna huvudstoryn om klass, självständighet och kvinnor i olika generationer får sin naturliga upplösning. Ett fint slut.
...om det nu varit slut där. Men nej, för att kräma ur ytterligare nån säsong av serien introducerar man i samma avsnitt Lukes okända dotter. En storyline som inte fungerade på nåt sätt. Dålig rollbesättning, plötsligt obegripliga reaktioner från typ alla karaktärer, Lorelai chockgifter sig med någon annan och det blir en allmän röra. Visst, jag är glad för varje sekund jag får hänga i Stars Hollow, men serien förtjänade ett bättre öde. (Den hamnade på plats tre i min serier-som-gick-på-övertid-lista).

8. En serie alla borde se?

Om jag får vidga begreppet lite så säger jag Dox, SVT:s serie välgjorda dokumentärer från världens alla hörn.

9. Bästa scenen nånsin?

Åh herregud. Omöjlig fråga. Bara West Wing har ju ett tjugotal bästa-scener-nånsin. Till exempel slutscenerna i säsong 4-avsnittet där Zoey blir kidnappad. Extremt snygg, suggestiv spänningsuppbyggnad som landar i att Leo får reda på vad som hänt och springer för att tala om det för presidenten. Det är nåt med axlarna, han springer som om han aldrig nånsin sprungit förr men inte har något val än att röra sig så fort. Desperationen i kroppen har tagit över på något sätt. Väldigt starkt. Men det är bara ett exempel av många.

10. En serie du inte trodde du skulle gilla men visade dig älska?

The Big Bang Theory. Vid första anblicken såg den ut som en torr historia med sned könsfördelning. Men den är ju helt ljuvlig.

Fråga 11-20
Fråga 21-30

Michael Chiklis och åldersmysteriet

En av mina favoritserier som barn var "Scali" (The Commish) som sändes 91-96 och handlade om en poliskommissarie som istället för att sitta bakom sitt skrivbord tog sig an kluriga fall hands-on i både yrkes- och privatlivet. En mycket snäll historia där problemen sällan var svårare än att allt gick att lösa under entimmesavsnitt. Den godmodige Tony Scali använde sig av list och charm snarare än sitt tjänstevapen och var den ultimata mysfarbrorn, en lite lönnfet och tunnhårig chef och familjefar.

Michael Chiklis som spelade Scali skulle några år senare få huvudrollen i polisserien The Shield där han gestaltar en karaktär som närmast kan beskrivas som en Scali som återuppstått efter att ha blivit nergrävd på jurtjyrkogården, men nu var det inte den monumentala imageförändringen jag tänkte ta upp här.

Jag vill bara dryfta det orimliga, sinnesblåsande faktum att Chiklis när Scali började sändas var 28 år. Tju-go-åt-ta. Det går inte riktigt att ta in.

The Voice Sverige

Några strödda tankar om gårdagens premiär av The Voice Sverige:

- Alla ni som irriterar er på att upplägget är så likt True Talent, jag förstår er, men The Voice var faktiskt före. Förlagan är det nederländska The Voice of Holland som började sändas 2010 medan True Talent är ett svenskt format som sändes för första gången i höstas.

– Carola, Ola Salo, Petter och Magnus Uggla. En strålande coachpanel på papperet. Här finns bredd, här finns tyngd, här finns både folklighet och hygglig credd.

– Dessvärre finns det få saker i tv-världen jag är så olidligt trött på som jurysnack i talangtävlingar. Ofta substanslöst och med en panel på fyra alltid för långt. Numera snabbspolar jag mig helst förbi. Så också igår, men av det jag såg verkar det ändå som att de skötte sig bra. Ola Salo var varm och insiktsfull, Petter engagerad och trovärdig, Uggla allmänt skön och Carola var... Carola.

– Carina Berg agerade fläckfritt.

– Oavsett det ovan vilar det mesta på deltagarna. Och hittills är jag inte imponerad. Jag gillar att de struntar i öppna auditions och tonårstalanger à la Idol och istället hårdcastar lite äldre, mer erfarna sångare, men frågan är om det räcker. Igår var det bara Timberlake-killen Adrian Modiggård som kändes som ett ämne på riktigt. (Såg ni förresten att en hette Shirin Khan. SHIRIN KHAN.)

– Det "blinda" momentet som grundidén vilar på är för övrigt, precis som i True Talent, rätt mycket ett luftslott. Visst har det betydelse i inledningsskedet, men direkt efter att första stolen vänt sig om får utseende, karisma och scenspråk lika stor vikt som vanligt. Om man har sett den amerikanska versionen vet man också att om coacherna inte lyckats fylla sina lag efter en första omgång kan vissa deltagare få en chans till. Det är alltså inte säkert att tex Peachesbruden Tåve Wanning är utslagen.

Gordon Ramsay programleder Copycat singers

Det här var den mest förvirrade programbeskrivning jag sett på ett tag. För att inte tala om hur märkligt programmet skulle vara om det fanns. Inte lätt för Lasse Berghagen att tävla mot folk som till och med har egna grisar.