Homer och jag

Scen som utspelade sig kl 04.20 i vårt sovrum:

Nattsuddande sambon försöker kliva ner i sängen utan att väcka mig som ska upp och jobba.

Jag: Du ser ut som Homer Simpson.
Han: Va?
Jag: Du är alldeles grön i skägget.
Han: Va?
Jag somnar om medan mina öppna ögon fortsätter stirra på honom.

Jag vet vad han måste ha tänkt (för det första: tack så _väldigt_ för liknelsen med Homer, eh? för det andra, Homer är GUL? och vad kom det gröna ifrån mitt skägg är helt normalfärgat och var du överhuvudtaget vaken eller bara bra på att förolämpa folk i sömnen? typ.) men det märkliga är att jag när jag fick detta återberättat för mig mindes hela konversationen tydligt och även kunde redogöra för associationskedjan i mitt huvud som gick från en hallucination via Black Swan och maliska kvinnor till Homer Simpson. Så för mig var allt logiskt.