Semesterrapport

Några bilder ur min mobil. Den översta kallar jag "Kamouflagekatt".

Igår var vi på ett musikevenemang där vi på parkeringen möttes av en hjord getter, varav en stolt stod uppe på taket på en parkerad bil. Sedan försökte vi köpa kokkaffe och stut men det gick inte för "kaffet tar vi i pausen, först ska vi lyssna på konserten". Så då lyssnade vi på bandet som vi redan hört en gång den här veckan, sedan klappade vi killing och sedan åkte vi hem och åt surströmming för sjuttifjärde gången.
Samtidigt har jag köpt mitt livs första Apple-produkt (nej, jag har aldrig ägt en ipod eller iphone eller mac av något slag men jag jobbar ändå med media okej?) och ägnar kvällarna åt att spela Plants vs Zombies på min Ipad 2. (Det blir för övrigt det nuvarande hushållets tredje Ipad).

Sammanfattningsvis är jag på en rätt bonnig semester med hightechinslag.

Om en terrorist

Angående stängd eller öppen rätt, rapportering av manifest eller icke-rapportering av manifest och annat som diskuteras i dessa dagar vill jag säga följande:

Jag önskar att han möts av gäspningar. Jag önskar att han, när han skrider ut på sin scen, sträcker sin nacke och öppnar sin mun endast möts av en fåhövdad panel av gråkostymer och nästippsglasögon. Kanske viftar en avvärjande hand, kanske blir han avbruten. Har ni sett en småsak bli behandlad i rätten någon gång? Med den säreget torra slentrian som bor i procedurerna? Så vill jag att han ska hanteras. Korrekt, men likgiltigt. Inga kameror, inga frågor, ingen trängsel. Bara rutin.

Jag vill att hans plan ska krackelera på första steget. Jag vill att hans namn ska bli felstavat och missförstått, för att vid rättning mötas av axelryckningar. Jag vill att han i allt mumlande och all tystnad och allt ointresse ska finna stor förvirring. Jag vill att han ska bli sittande, osäker, ensam och utlämnad för att kanske, kanske förnimma en promille av känslorna han orsakade där ute på ön. Jag vill att hela rättssaken ska hastas förbi som om han vore byfyllot som snattat cigaretter igen. Att all världens fotoblixtar ska vara upptagna på annat håll. Att allt hans föreställning består av är andras ord han inte förstår och andras öron som inte hör. Sedan låser vi in honom. Låser och förpassar hans namn, ansikte och budskap till evighetens glömska.

Det är min önskan. Det är min önskan om känslorna får tala.

Men.

Juridiska beslut får inte tas utifrån den känslan. Journalistiska och publicistiska beslut får inte tas utifrån den känslan. Vi får inte vara så upptagna av det där som skriker i oss att han inte får vinna, att vi frångår principer och ideal. Det är i situationer som dessa som systemet sätts på prov. Om öppenhet, rättssäkerhet och god journalistik är det som gäller alla andra dagar så är det vad som gäller även idag. Vi måste sträva efter diskussion, analys och sammanhang. Och en civiliserad rättslig prövning.

Vad det nu innebär i praktiken är det upp till det norska rättsväsendet och varje journalistisk redaktion att definiera.

.

Norge, Norge älskade land.

Mattmars hotell

Om jag checkar in här någon gång ska jag försöka komma ihåg att inte gå ut på balkongen.
Klicka för större bilder.

Loppis

Var lite-grann sympatisk! Veckans motto.


Det vanliga. En kniv, några Åremärken, en Volvokalender. Men den där dockan till vänster? Med synthlugg, spindelfransar och liggande i någon sorts liksvepning?


Under hyllan med standardporslin hittar man en tavla av fyra stiliga herrar. Det syns inte så bra på bilden (klicka för att förstora), men den är gigantiskt stor. Blev nästan lite sugen. Det vore väl nåt att ha hemma på väggen?


Bland cd-skivorna med dansband och sketcher av Robert Gustafsson hittade sambon The Cassandra Complex och Cabaret Voltaire. Han köpte den sistnämnda för en tia. Själv köpte jag "Egyptisk drömbok", ett drömlexikon efter egyptiska, persiska och arabiska skrifter. Där kan man bland annat läsa att om man drömmer att man ser en jude har man utsikt till goda affärer. Drömmer man om hårpuder kan man genom fåfänga gå ivägen för sin egen lycka och drömmer man om en naken flicka kan man råka i stora penningutgifter. Det ni. Nu vet ni.

Rexona och kossorna

Hur tänkte de när de gjorde den senaste Rexona-reklamen!? Ba, vi sätter bjällror på kvinnor! Som kossor! Och tänka sig, de RÖR på sig. Hör bjällrorna om du inte tror mig. Plingelipling, så låter den moderna kvinnan som inte bara sitter hemma och stickar. Och då blir man svettig. Och behöver deo. Allt detta vill vi nu upplysa er om, kära konsumenter. KVINNOR RÖR PÅ SIG. KÖP DEO.

Adelesång

Det här är fint. Allsång till Adelesång:



Hittat hos Oswald.
För övrigt fyller Adeles mamma 42 år i år. (Och Justin Biebers mamma är född 1976.) Sånt man kan fundera på ibland.

Nytt

Lite tv-nyheter hittar du på DN-bloggen. Bland annat att nästa Comedy Central Roast-offer är Charlie Sheen. My god. Peppen är också stor för Sorkinpiloten som kommer närmare och närmare förverkligande.

Annars tittar jag mest på gulliga djurvideor. Som den här, med en modig och retsam fågel: