Kungens nya kläder

Kungen.

Förstår ni hur sjukt det här är?

Jag är så trött. Jag är så trött på hans namn, på hans ord, på analyserna av hans ord, på analyserna av analyserna av hans ord, på åsikterna och spekulationerna och gliringarna och alla som anklagar och alla som går i försvar.
Men här sitter jag ändå och sällar mig till skaran som absolut måste uttala sig i frågan. Som om det spelar roll.

Jag lät nästan bli. Jag har hållit ut i dagar, utan åsikter, utan uttrycksbehov, och även nu hade jag suckat och glömt och vänt bort huvudet från skärmen. Jag ägnade mig istället åt att fylla i blanketten som ska göra mig djurfadder i WWF, Världsnaturfonden. Bank, kontouppgifter, datum, underskrift. När jag skrivit klart såg jag pyttetexten längst ner: "Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen."

Som en påminnelse om att det inte räcker att vända bort huvudet. En liten viskning, ett litet hån, "tror du att du står utanför det här eller? står över kanske till och med. tror du att det han gör inte påverkar dig? haha. you wish."

Vissa tycker att Kungen inte borde gå på strippklubb. Att det handlar om kvinnosyn. Andra tycker att han väl får gå dit och roa sig bäst han vill, men då ska han banne mig inte ljuga om det. Hyckleriet är problemet. Andra kan inte tänka sig att han skulle ha gjort nåt olämpligt överhuvudtaget och skyller på journalisterna som borde syssla med viktigare saker. Vissa struntar i partajandet och flickorna och menar att den riktiga skandalen ligger i samröret med tveksamma män. Andra pratar om honom som bara ytterligare någon med status och privilegierat liv. Maktstrukturen är problemet.

Vad jag tycker?

FÖRSTÅR NI HUR SJUKT DET HÄR ÄR.

Allt det här. Att vi hamnat i den här situationen. Att vi har ett system i vårt framskridna, demokratiska, civiliserade samhälle som tycks hämtat från sagornas värld, som för att upprätthållas kräver illusionen att en viss familj är finare och bättre än oss vanliga rödblodiga.

"Kungen har rätt till ett privatliv. Låt honom ha lite kul."

Men vet ni, kungen har inget privatliv. Hans jobb är att vara. Man kan inte ha ett privatliv om ens jobb är att vara.

Jag hör vad ni säger, hans jobb är att representera Sverige, kungafamiljen gör ett ovärderligt arbete ute i världen som symboler för vårt land och den PR det handlar om kan knappt räknas i pengar och bla bla bla. Men. Hans representationsskap, hans symbolik ligger inte i det han gör, det ligger i vem han är. Vem han föddes som.

Jag tvivlar inte på att kungafamiljen gör ett hyggligt jobb. Jag har intervjuat kronprinsessan Victoria en gång och hon var den mest professionella intervjuperson jag mött. När det anordnas bröllop och födelsedagsfiranden och andra skådespel för att roa folket – jag erkänner, jag roas. Om vi inte hade kungligheter, vem skulle gifta sig så storslaget och så offentligt när vi nu hetsat våra "vanliga" kändisar till allt mer krampaktig slutenhet? Är det Laila Bagge och Niclas Wahlgren vi får hålla till godo med? De har ju ingen klass, ingen stil, inga briljantprydda diadem som gått i släkten i trehundra år och som någon svt-expert kan plugga in obskyra fakta om. Vi skulle aldrig se upp till dem på samma sätt, aldrig böja våra huvuden i andlös vördnad inför dem, aldrig känna den där spontanknixen i knäna som kommer med titlar som Kung. Drottning. Prins.
Sverige skulle vara så mycket tråkigare utan kungahus. Ja. Det tror jag på.

Men ta två sekunder till att titta lite på den här situationen på håll. Plocka upp Hans Majestät Konungen i ett fast grepp mellan tummen och pekfingret och kisa lite mot honom på armlängds avstånd.

Ser du? Han har inga kläder på sig.
Förstår du hur sjukt det här är.