Dubbla budskap

Det amerikanska uttrycket humblebrag har tagit sig till Sverige, kallat sig blygsamt skryt och hamnat i någon sorts debatt som jag inte har knutit hjärnan runt ännu och inte tänker göra heller, men, fenomenet är intressant. Blygsamt skryt innebär ju att skryta i förtäckta ordalag, att liksom i förbigående nämna en bedrift, positiv egenskap eller statusfylld materiell tillgång medan man låtsas prata om något annat.

Jag tänker inte fördjupa mig i det, men funderade lite över humblebragens släktingar. För det finns förstås fler. Här är några favoriter i familjen dubbeltydig kommunikation:

1. Backhanded compliment.
Tvärtomsmicker, motsatskomplimang eller vad vi ska kalla det på svenska är inget annat än en förolämpning klädd i komplimangskrud. Kan med fördel användas som härskarteknik. I populärkulturen förekommer det ofta i förhållandet mellan mödrar/svärmödrar och döttrar/svärdöttrar.

Exempel: "Jag är så imponerad av din brist på fåfänga. Du bryr dig verkligen inte om hur du ser ut och det tycker jag är så HÄRLIGT."

2. Bajsmacka. (alt. bajsburgare).
Innebär att stoppa in negativ kritik mellan två positiva uttalanden. (bröd, bajs, bröd, hence namnet). En kritikform som vissa slipat till perfektion. Vilket innebär att man slutar lyssna på berömmet och bara väntar på det dom kommit för att säga egentligen.

Exempel: "Vad kul att du skrivit om det där! Det behöver verkligen uppmärksammas tycker jag. Kul, kul. Men missade du inte poängen? Den aspekt du tog upp är väl egentligen helt meningslös? Aja, ärtig rubrik i alla fall! Verkligen spänstigt."

3. Svagstyrkan.
När man blir ombedd att redogöra för sina svagheter och nämner något som lika gärna skulle kunna vara en styrka. Kommer väl till pass under arbetsintervjuer.

Exempel: "Jag tar ofta på mig alldeles för mycket ansvar. Borde bli bättre på att delegera."

4. Namndroppning.
Namedroppingen är ganska självförklarande. Går ut på att så oberört som möjligt nämna så kända namn som möjligt som man haft något som helst samröre med. Väldigt närbesläktad blygsamt skryt.

Exempel: "Fin klocka du har. Andres har en klocka som är rätt lik den där. Andres Lokko allså. Jag brukar se den för vi är på fester ihop ibland. Eller vi var det i helgen till exempel. På samma fest. Och då såg jag klockan. Ja, det är inte exakt samma, men dom påminner liksom lite om varann. Kanske inte jättelika, men jag tänkte i alla fall på Andres när jag såg den. Trevlig kille det där. Jäkligt trevlig kille."

5. Indirekt order.
Order som formuleras som förslag eller bara svävande fundering. Används ofta av arbetsledare som lärt sig att det är viktigt att medarbetarna känner sig delaktiga i processen. De pratar gärna varmt om det demokratiska klimatet på arbetsplatsen och sitt mycket icke-auktoritära ledarskap. I själva verket är alla beslut fattade på förhand, bara det att det förs fram med ord som "vore det inte kul om vi...?" eller "skulle inte någon kunna...?" I bästa fall vet alla vad som gäller och charaden accepteras, i sämsta fall innebär det stor otydlighet, förvirring och missnöje.

Exempel: "Vad tror ni om att vi skriver en rapport på det här? Vore inte det lämpligt? Då kanske nån kan ta på sig att göra det. Om ni tycker att det var en bra idé. Och lägga den på mitt skrivbord senast på fredag. Eller när det skulle passa. Vem som gör det spelar ju ingen roll men Pelle, du har väl mest koll på det här? Eller? Ja, gör som ni vill. Men senast fredag alltså. Vore ju bra. För ni håller med eller? Bra, det var ett bra förslag Pelle, att du ska göra det, vi säger så."

Det var fem ganska vanliga varianter. Har du fler?