Bäst-före-datum: okänt.

This month

Den här månaden var mitt livs sista i tjugoårsåldern. Jag började den som pigg och åtråvärd tjugo-nånting-kvinna och slutar den som praktiskt taget medelålders. Förbrukad.

Jag minns när min mamma fyllde trettio. Det var en stor besvikelse för mig. Jag hade fäst ett värde vid att ha en ung mamma, och nu var hon plötsligt inte det länge. Nu var hon gammal, som de andra mammorna. Inte ens den spännande present hon fick av släkten, en mikrovågsugn(!), kunde få mig på bättre humör. Den fick man för övrigt inte gå särskilt nära, och aldrig stå framför, eftersom mamma oroade sig för strålningen.

När vi nu stod i samma kök och förberedde ett annat trettioårsfirande, mitt, satt den gamla mikron tryggt kvar på sin hylla i hörnet. Fortfarande är det den, och endast den, mikrovågsugn som min mamma använder. Kanske har den vita färgen mattats lite med åren, men den kan tina och värma exakt lika bra som när hon fick den.

Det är ju tur att man är klokare än man var när man var nio, och surade över sin uråldriga mamma. Idag känner jag mig inte det minsta gammal. Eller förbrukad. Bara nöjd, och förväntansfull. Man kan ju inte vara sämre än en mikro.

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.