Dokumentärthriller av bröderna Schulman
I skuggan av "The Social Network" kommer nu en annan film där Facebook spelar en avgörande roll. Dokumentären "Catfish", av Ariel Schulman och Henry Joost.
Nev Schulman är en 24-årig fotograf i New York. En dag får han en förfrågan från åttaåriga Abby i Michigan om hon får måla av ett av hans foton. Det är inledningen till en vänskap mellan Nev och Abby, hennes mamma Angela och kanske framför allt 19-åriga halvsystern Megan. Megan verkar vara allt Nev kan önska sig och en trevande distansromans utvecklar sig. Via Facebook, sms och telefonsamtal fördjupas deras relation under nästan nio månader. Tills Nev beslutar sig för att köra till Michigan för att träffa henne.
Filmen marknadsförs som en "reality thriller", vilket är en aning missvisande. Visserligen finns det minst lika många nagelbitarscener och dramatiska vändningar som i vilken psykologisk thriller som helst, men framför allt är det - särskilt i filmens andra halva - en ganska stillsam och sorgsen historia.
Det är svårt att säga mer utan att avslöja för mycket av handlingen, det här är en film man ska se med få förkunskaper och öppet sinne. Det finns frågetecken kring autenticiteten i de tre herrarnas naivitet och deras inledande intentioner, och även vissa kring exponeringen av personer som inte är i stånd att ge sitt godkännande, men som filmisk berättelse är den stark, spännande och gripande.
Om du har sett den vill jag gärna veta vad du tyckte!
(OBS: Det finns spoilers bland kommentarerna.)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag har kollat runt lite vilka som kommenterat och verkat visa intresse för vår gamla blogg Världshistoriens 101 bästa judar och hamnade därför här. Tänkte bara informera om att vi på måndag börjar nedräkningen av uppföljaren: Världshistoriens 101 bästa fransmän (http://101fransman.blogspot.com/) Kika in om du vill.
Med det sagt: Är den där The Social Network bra? Bio-bra, menar jag? Funderar på att offra presentkortet på den filmen.
Har inte sett Social Network ännu. Men har svårt att tänka mig att den är dålig, med tanke på att Aaron Sorkin är det geni han är...
Google ger att det var han som låg bakom Vita Huset. Kanske man borde se nångång...
Jag tror inte jag med ord riktigt kan beskriva hur mycket jag älskar Vita Huset. Men det är mycket.
Har precis sett Catfish och trots att jag väntade mig en mer skräckfylld upplösning blev det en intressant och väldigt relevant film.
Frågan är om något alls är sant i den här "dokumentären", å andra sidan gör det inget, budskapet når fram ändå.
Jag tycker att alla "nyanvändare" av internet, 30+ som helt nyligen upptäckt att man kan göra mer än googla på internet, borde se den här filmen. Med hjälp av Facebook har folk, till skillnad från förr, börjat lägga upp just precis ALLT vad gäller bilder och information om sig själva och sina liv. Inte nog med att det helt enkelt inte är speciellt intressant, det öppnar det upp för vem som helst att kapa deras liv, som Angela gjorde.
I detta fallet blev det en tragisk historia, det kunde däremot ha slutat riktigt illa, vilket det faktiskt har gjort, folk har fått inbrott i sina hem p.g.a. att de skriver att de är i Grekland i en vecka, andra har blivit lurade, hjärtekrossade eller t.o.m. mördade.
Vad jag också tycker är väldigt intressant är hur vi idag är så pressade till att leva ut våra drömmar, bli stjärnor, annars är vi inte värda något. "Angela" är ett typexempel på majoriteten av människor som inte har möjligheten att förverkliga sina drömmar utan måste finna sig i en oönskvärd vardag. Då kan det vara lätt att till lögner, fly in i ett beroende som först bara uppstår för att personen försöker hantera ett liv de inte vill ha, men som sedan växer och får konsekvenser även i andras liv.
I "Angelas" fall tedde sig hennes desperation i ett beteende som kan verka helt galet. Men om vi jämför det med att bli beroende av droger, alkohol, sex, mat m.m. var det egentligen samma sak det handlade om, att försöka få någon slags kontroll och att döva ångesten genom att fly in i en alternativ verklighet.
Sjukt tragisk film men väldigt intressant på samma gång.
Skicka en kommentar