Dokumentärthriller av bröderna Schulman

I skuggan av "The Social Network" kommer nu en annan film där Facebook spelar en avgörande roll. Dokumentären "Catfish", av Ariel Schulman och Henry Joost.

Nev Schulman är en 24-årig fotograf i New York. En dag får han en förfrågan från åttaåriga Abby i Michigan om hon får måla av ett av hans foton. Det är inledningen till en vänskap mellan Nev och Abby, hennes mamma Angela och kanske framför allt 19-åriga halvsystern Megan. Megan verkar vara allt Nev kan önska sig och en trevande distansromans utvecklar sig. Via Facebook, sms och telefonsamtal fördjupas deras relation under nästan nio månader. Tills Nev beslutar sig för att köra till Michigan för att träffa henne.

Filmen marknadsförs som en "reality thriller", vilket är en aning missvisande. Visserligen finns det minst lika många nagelbitarscener och dramatiska vändningar som i vilken psykologisk thriller som helst, men framför allt är det - särskilt i filmens andra halva - en ganska stillsam och sorgsen historia.

Det är svårt att säga mer utan att avslöja för mycket av handlingen, det här är en film man ska se med få förkunskaper och öppet sinne. Det finns frågetecken kring autenticiteten i de tre herrarnas naivitet och deras inledande intentioner, och även vissa kring exponeringen av personer som inte är i stånd att ge sitt godkännande, men som filmisk berättelse är den stark, spännande och gripande.

Om du har sett den vill jag gärna veta vad du tyckte!
(OBS: Det finns spoilers bland kommentarerna.)

Svenska statsministrar

Jag blev riktigt sugen på att plöja "Sveriges statsministrar under 100 år", bokpaketet med 22 böcker om 22 statsministrar, efter att ha lyssnat på huvudredaktör Per T Ohlsson under ett par timmar häromveckan. Ett intressant projekt där alla statsministrar fått lika mycket utrymme oavsett om de suttit på posten i 50 dagar (som Felix Hamrin) eller i 23 år (som Tage Erlander).

Mest nyfiken blev jag på Ernst Trygger, Sveriges statsminister 1923-1924, som verkar ha varit en riktig skitstövel, men som också utnämndes av Per T Ohlsson till vår förste feministiske statsminister.

Ohlsson dristade sig också till att lista hur framgångsrika våra statsministrar varit. Hans topp tre såg ut så här:

Bästa statsministrarna
1. Per Albin Hansson
2. Nils Edén
3. Tage Erlander

Sämsta statsministern var utan konkurrens Louis De Geer d.y. enligt Ohlsson, och näst sämst var Hjalmar Branting. Stor politiker med en enorm betydelse för Sverige, men i det närmaste misslyckad som statsminister.

Äntligen på dvd

Goda nyheter för nostalgiker! I september i fjol skrev jag så här:

"Kommer du ihåg Fjant, Onkel Kostja och brudparet Tor och Lisa? Om din barndom liknade min det minsta så präglades den åtminstone en smula av Trolltyg i tomteskogen. Den klassiska sagan började som en holländsk bok men blev 1980 även en amerikansk film och fick svenska röster av bland andra Kjell Bergqvist. Den visades flera gånger i SVT under åttiotalet, men sista gången 1989.

Sedan dess har många röster höjts för att få återse den. Det har till och med debatterats på högsta nivå i Sverige. I mars i fjol riktade nämligen moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid en skriftlig fråga till justitieminister Beatrice Ask (m) där han undrade vad hon tänker göra för att filmen ska sändas igen. Jo, det är sant.
Bakgrunden är att ingen vet vem som äger rättigheterna till filmen. Det holländska bolag som hade dem har gått i konkurs och lämnat trollen och tomtarna föräldralösa. Som det är nu kan verket varken sändas eller ges ut på dvd.

Läs Sigfrids fråga och Asks svar här.
Vill du se filmen finns den i sin helhet här."

Nu verkar rättighetsproblemen ha löst sig! Den första december släpps nämligen klassikern på dvd.

UPPDATERING: Moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid kommenterar nyheten på sin blogg.

TROMBON. BONEY M. GULDBRODYRSKAVAJ.

Herregud, såg ni Doobidoo? Nä, inte jag heller, men några mystiska kommentarer på Twitter gjorde att jag fann mig nödgad att efterhandskika på svtplay. Det var någon sorts sportvariant med Kenny Bräck, Louise Karlsson, Pernilla Wiberg och Stefan Holm. Snabbspolade mig förbi de flesta av sångmomenten, men arkivklippen var sevärda som alltid.

Och sen kom det mest bisarra tv-ögonblick jag sett på länge. Efter att Louise och Kenny spelat Chuck Berry på synth och gitarr var det dags för det andra lagets uppträdande.

Det är svårt att beskriva det, det måste nästan ses. Jag säger bara: Stefan Holm. Spelar trombon. Till "Daddy cool". I matadorutstyrsel.

Mmm.... I smell fish...

Älskade dumburk har som ni märkt tagit en paus. Mitt tv-bloggande hittar du numer hos DN.se/tvbloggen.

Men det tar emot att stänga den här bloggen för gott. Kanske låter jag en tid framöver detta vara mitt utlopp för icke tv-relaterade tankar eller annat som inte platsar under Dagens Nyheter-flagg.

Så länge bjuder jag på den här bilden jag hittade i mobilen: Ett foto av menyn från en restaurang i Norrtälje där jag och mina bröder åt en trevlig måltid för en tid sedan. Vi noterade med viss munterhet att man kunde beställa fiskdoftande fläsk. Vad nu det är för något.