Val mot rasism

Nu har jag röstat. Med andäktiga steg och tungt hjärta.
Precis när jag steg ur vallokalen utspelade sig för övrigt följande scen: Utanför dörrarna stod en liten klick fjuniga ungdomar och delade ut någon slags folder. Just när jag gick förbi stod en av dem med handen darrande utsträckt mot en två meter lång, helkroppstatuerad, ej särskilt nykter mc-knutte.
"Va fan e de här?" muttrade knutten under sin jättemustasch. "Vi är Ungdom mot rasism" pep tonåringen. "Mot rasism?" bullrade knutten. "Men jag är ju rasist".
Ungdomen mot rasism blev stående, fortfarande med handen stelt framsträckt och med ett nervöst uttryck över ögonen, när kamraten intill glatt utropade: "Ta en ändå!"

Ta en ändå. Fasen fjunis, den ska du ha en eloge för.