En bekännelse om Håkan
Idag är det tio år sedan Håkan Hellströms singel "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes.
Jag avskydde den låten. Än idag har jag nog aldrig hört den i sin helhet.
Det är fritt fram att håna mig, men jag satte honom i samma kategori som Björn Rosenström. Minns ni Björn Rosenström? Ja, ni skrattar förstår jag. Tro mig, idag ser jag betydande skillnader mellan Håkan Hellström och Björn Rosenström. Men då lät det inte helt åtskilt i mina öron. Studentikost. Provocerande. Omöjligen på allvar. Det kanske inte kommer som en överraskning, men jag gick just då igenom en rätt pretentiös period och kunde inte annat än fnysa åt den bristfälliga sånginsatsen och den fåniga texten.
Sen gick det nåt år och jag stod på ett dansgolv nånstans och de spelade "Ramlar". Och då fattade jag grejen. Då dansade jag och sjöng illa och fånigt och det var underbart.
Förlåt mig Håkan.
Inlägg
5 kommentarer:
Hahaha! Jag hörde Håkan redan när han var på demostadiet, tyckte han var skitdålig. Men när skivan kom och jag hörde En vän med en bil ändrade jag mig.
ramlar var mitt uppvaknande också. ändå skeptisk fram till ... fortfarande, vad gäller håkan.
Första gången jag hörde honom tyckte jag att han lät så himla Emo. Så otroligt deppig och "svår". Jag hade en period då jag avskydde allt sånt och tänkte "Åh, en deppkille till". Sen fattade jag ju också. Tänk att man kan ha så fel sådär i början.
Första gången jag hörde Markoolio var jag övertygad om att det var Latin Kings nya sommarsingel.
Upptäckte att jag gillade Håkan Hellström först förra sommaren!!! Tidigare hade jag mest tyckt att den där sjömans-falsksjungande göteborgaren lät fördjävligt :)
Fick några barn/flickvänsfria dagar i hemmet då jag skulle måla radhuset och tänkte att jag skulle ge Hellström en chans och efter flera dagars lyssning så har jag ju upptäckt massor av grymma låtar!
Är inte så lyrisk över Känn ingen sorg, Kom igen Lena och de men många andra låtar dyrkar jag numera!
Skicka en kommentar