ESC - dagen efter och dagen före

Jag borde blogga massor om ESC men jag är lite kräkless. Orkar inte skriva en rad. Eller jo, en kanske. Eller två.
Sverige har fem bidrag i finalen, alla svenska bidrag gick vidare utom det svenska. Ironin i det.

Det kändes i magen när man såg alla att det inte skulle gå. Europa känner inte Anna, Europa hör bara låten och låten är för svag. Hon gjorde bra ifrån sig, så hon ska inte skämmas. Jag hade inte varit särskilt upprörd om det inte var för att till exempel Irland gick vidare. Fy. En föredetting utan röst som inte klarade av att ta tonerna det var meningen att hon skulle klara av. Och Danmark? Konstruerad duo och monstertråkig gammaldagsschlager. Blä. Resten kan jag köpa, men nån av de två platserna borde Anna ha fått.

Tyskland kommer att vinna. Lena har västländernas röster i fickan redan, det enda som kan hota henne är om öst hittar kärlek i Azerbajdzjan eller Israel eller Georgien eller Rumänien eller Serbien istället.
Ja, ganska mycket kan hota henne alltså. Men jag tror ändå hon vinner.

Okej, några rader orkade jag visst. Och naturligtvis kommer jag att titta imorgon. Jag är ju skadad på det viset.

Apan

Jag såg Jesper Ganslandts film "Apan" ett par dagar efter trippelmordet i Härnösand. Jag kan inte bestämma mig för om det var klokt eller korkat. Klart är i alla fall att några dagars intensivt informationsinhämtande om yxvåld och ond bråd död hade försatt mig i precis den stämning som behövdes för att göra Olle Sarris gestaltning särskilt levande och nära. Jag har fortfarande svårt att skaka av mig filmen. Att kunna skapa en sådan tryckande, brännande, trovärdig känsla i en film utan att egentligen säga någonting rakt ut - mäktigt. Du som inte sett den, gör det.
Att Olle Sarri inte fick någon guldbagge för rollen är enbart tragiskt.

Absolutt Skavlan

Idag är det Norges dag. Varför då inte se vad vi hittar i arkivet med nationalklenoden Fredrik Skavlan?

Skavlan började sin tv-karriär 1996 i NRK-programmet "Absolutt". Trots att det har gått fjorton år sedan dess kan man konstatera att det hänt betydligt mer med tv-grafiken än med Skavlan. Han är sig lik. Lite större frisyr, lite allvarligare tonfall, lite mindre kända gäster på besök. Här Stian Carstensen från gruppen Farmers market:



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.

Hästpojken

SVT:s senaste Dox-dokumentär var en fascinerande historia om en autistisk pojke och hans föräldrars kamp för att hjälpa honom. I desperation och frustration efter år av timslånga vredesutbrott, tvångsbeteenden och fruktlös toaletträning tar föräldrarna med sig sonen på resa genom Mongoliet, på jakt efter den schamankraft de tror kan bota honom. Hästpojken heter filmen, se den i SVT Play.

Tack för den här tiden, Henrik

Idag gör Henrik Bennetter sin sista dag som hallåa på SVT. Till hans ära repriserar jag hallåamode-inlägget från september i fjol:

Hallåan är en tv-institution. Numera en utrotningshotad sådan, men än lever den och sedan tv-mediets födelse har det funnits en person i rutan som guidat oss igenom kvällens program. Det finns mycket att säga om denna tradition, men nu hade jag tänkt att vi skulle koncentrera oss på en sak: Modet. Stilen. Kläderna.

När man är i tv gissar jag att man vill vara lite extra fin, och därför säger hallåakläder ganska mycket om en person och en tid. Som hallåa ska man väl också helst inte sticka ut alltför mycket - man får visserligen vara personlig men inte så att det stör, inte så att tittarnas uppmärksamhet blir felriktad.


Kavaj eller skjorta och slips är ett säkert kort:



Medan andra vill vara lite ledigare.



Vissa gillar färg och mönster...



...andra är mer försiktiga.



En av mina personliga favoriter är Sven Olof Persson, mannen med den säregna rösten. Här en stilstudie genom åren:




Vill du veta hur en hallåa jobbar idag tycker jag du ska läsa SVT:s Henrik Bennetter, här ger han en inblick i en vanlig dags arbete. Nedan några fler gamla godingar, hur många känner du igen? (Kvinnan i gul blus ska för övrigt vara komikern Peter Magnussons mamma).


Foto: Screenshots från SVT och TV4.

Norrland är inte svenskt

WTF?

Ingressen lyder: "Just nu är det ganska kallt och grått i hela Sverige. Inte heller kan vi hoppas på att att värmen från Ryssland kommer att spilla över på oss i någon större utsträckning. Det är bara norrlänningarna som får njuta av temperaturer på uppemot 20 grader."

Här är artikeln. Tipstack till Mattias.
Klicka för större bild.

UPPDATERAT: En pudel är gjord och rubriken är nu ändrad. Gott så! Ursäkten godtas.

Världens roligaste Dame

En av jordens skickligaste komiker när det kommer till kvickhet och tajming heter Barry Humphries. Om det namnet är dig obekant kanske det här hjälper: Dame Edna. Underbara Dame Edna. Vill man ge prov på hennes komiska tajming finns det en uppsjö att välja ur. Flera decennier av briljant material, ett rätt oöverskådligt projekt. Medan jag väntar på att skriva det ultimata Edna-inlägget får ni så länge njuta av två relativt nyproducerade exempel: I det första får hon Martin Sheen att bryta ihop, i det andra är det Little Britain-gänget som nästan skrattar på sig på "got talent"-domaren Piers Morgans bekostnad.





Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.

En bekännelse om Håkan

Idag är det tio år sedan Håkan Hellströms singel "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes.
Jag avskydde den låten. Än idag har jag nog aldrig hört den i sin helhet.
Det är fritt fram att håna mig, men jag satte honom i samma kategori som Björn Rosenström. Minns ni Björn Rosenström? Ja, ni skrattar förstår jag. Tro mig, idag ser jag betydande skillnader mellan Håkan Hellström och Björn Rosenström. Men då lät det inte helt åtskilt i mina öron. Studentikost. Provocerande. Omöjligen på allvar. Det kanske inte kommer som en överraskning, men jag gick just då igenom en rätt pretentiös period och kunde inte annat än fnysa åt den bristfälliga sånginsatsen och den fåniga texten.

Sen gick det nåt år och jag stod på ett dansgolv nånstans och de spelade "Ramlar". Och då fattade jag grejen. Då dansade jag och sjöng illa och fånigt och det var underbart.

Förlåt mig Håkan.

Vila i frid Brita Borg

Det här inlägget skrev jag när Ingela Agardh gick bort, men nu när revydrottningen Brita Borg också lämnat oss är det plötsligt aktuellt igen. Det är ett fantastiskt klipp ur programmet "Ett sånt liv" från 1995.

Ingela Agardh 1948-2008.
Hon hade ett speciellt skratt. Det där rökiga, hesa storskrattet som verkade rista ur hennes lungor och fylla hela hennes bröstkorg innan det vältrade sig fram ur hennes mun. Man brukar tala om pärlande skratt, men Ingela Agardhs sätt att uttrycka förtjusning var allt annat än pärlande. Raspande, möjligen.
Jag kommer att minnas det med värme. Jag tror inte det finns någon människa med ett liknande glädjeläte.
Det skulle vara Brita Borg då, förstås:



Brita Borg, 1926-2010.

Tjugo frågor

Har fastnat lite med Akinator, ett nätbaserat tjugo frågor. Den där anden är förbluffande duktig på att gissa rätt. Jag har försökt med Martin Timell, Lorelai Gilmore, Viggo Mortensen, Garfield och Fredrik Reinfeldt, och hittills har han gissat rätt med namn och bild inom tjugo frågor.

Nu provade jag nyss Lena Endre, och det tog han också! Fast ingen bild den här gången.
Testa själv, det är beroendeframkallande!

With one word: We're hot!

Veckans arkivklipp har du säkert redan sett, men har du det inte... Ja, låt mig bara säga, det är nåt du inte bör missa.

Året är 1987, det är de amerikanska mästerskapen i aerobics. Bara företeelsen i sig är värd att uppmärksammas. Här är det laget från San Fransisco som visar upp sig. De kallar sig "The bad boys" och jag blir så glad, så glad av att titta på det här.



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.