Sommaren med bröllopsfotografen

Åkte lite långfärdsbuss häromveckan med dåligt batteri i min telefon, vilket resulterade i att jag tvingades ta del av den underhållning bussbolaget bjöd på. Den bestod av tre filmer och en bussvärdinna med osedvanligt mörk och beslöjad röst. Hon var dessvärre tyst merparten av resan. Filmerna var Land of the Lost som jag redan sett och verkligen inte vill se igen, Sommaren med Göran och Bröllopsfotografen. Jag såg alltså de två sistnämnda.

Båda överraskade mig positivt. Jag hade visserligen knähöjdslåga förväntningar, så det kanske inte var så svårt, men ändå. Sommaren med Göran är väl ingen toppfilm direkt, men Peter Magnusson är en begåvad skådespelare. David Hellenius är det inte, men jag skrattade ändå högt när han försvarade nakenhunden Tingeling med orden "Du! Det där djuret är som en hund för mig!" Och Bröllopsfotografen känns som ett stabilt Ulf Malmros-hantverk. Jag gillade särskilt hur det hos nästan alla huvudpersonerna fanns nåt som liksom skavde. Ingen var genomgod eller genomond. Visst fanns det några stereotypa karaktärer, men de flesta hade mer än en dimension. Rätt ovanligt för svensk mainstreamfilm.