Uppvärmningen - bästa sortens flams-tv

Jag har sagt det förut (på Twitter) men jag säger det igen: SVT Sports tilltag "Uppvärmningen" är ett genidrag. En kvart innan den Olympiska vinterstudion drar igång smygstartar sändningen på webben, och man får en exklusiv inblick i SVT-gängets förberedelser.
Den här typen av sändningar kan vara rätt torra och trista om de görs bara som en förlängning av studiosnacket. Vem behöver ytterligare ett expertutlåtande som bara inte var bra nog för den "riktiga" sändningen? Men det här är inte alls så. Uppvärmningen har en helt egen ton och en verklig bakom-kulisserna-känsla. Där har André Pops ingen kavaj på sig, Johan Ejeborg gör succé med sina imitationer och det är allmänt flamsigt. På ett fantastiskt underhållande sätt.

I kvällens Uppvärmning fick man bland annat se "Coma" ur Storstad som numera går under sitt riktiga namn Roger Kihlbom och jobbar med OS-studions ljussättning.



Coma då och nu.

Vi fick också se Bosse bildoktorn som av någon anledning jobbade för schweizisk tv. (Nä, det var inte den rätta bildoktorn, men väldigt likt).

Vi fick också se Pops och Karlsson bryta ihop av skratt över ett internt skämt med Stig Strand, fejktexta en stackars tadzjikistanier (?) och tjuvringa ex-chefen Albert Svanberg och fråga om de får dricka alkohol på jobbet.
Se här.

Oralsexschlager

Det är svårt det där med låttexter. Låttexter till Melodifestivalen till exempel. De ska vara originella men ändå skapa igenkänning. Vara melodiösa, minnesvärda men lättsmälta och helst ha ett budskap. Hur ska man tänka? Man kan köra samma fras om och om igen. Eller sjunga på ett afrikanskt språk. Eller sno lite från någon annans text.

Eller så kan man göra som gruppen Angel i Melodifestivalen 1992 och sjunga om en oralsexteknik.
Ur texten till Venus butterfly:

Att leva ett liv som kvinna idag
Kan vara ganska hårt
För kärlekspartiklar som bestämmer min väg
Har det jättesvårt
Man drömmer att lyckas, ger allt det ska ske
Att kroppen ska vakna på nytt
Nu hoppas jag på kärlekens nya idé
Som för andra så mycket betytt

Nu vet jag vad jag söker
Längtar att få pröva Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Att kunna explodera
Känna kroppen vibrera, Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Om du finns någonstans så finner jag dig

(Ja, det är samma grupp som sjöng den eviga sommarplågan "Sommaren i City").



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.

Ola Svensson Superstar

I kväll sänder K special "Ola Svensson Superstar". SVT2 kl 20.00.

Jag misslyckades

Jag avlade ett nyårslöfte för första gången i mitt liv 2009. Operation allmänbildning. Man kan väl säga att det blev - ett misslyckande. I alla fall sett till listan som ni läsare mejslade fram åt mig. Tanken var väl att jag skulle beta av de där punkterna, och formalisera mitt kunskapsinhämtande en del. Det gjorde jag inte. Jag glömde bort det helt enkelt.

Men jag nedslås inte av detta. Diskussionen om begreppet allmänbildning var livlig och intressant, och genererade bland annat ett inlägg om statusmarkörer och en pinsam bekännelse.

Mer allmänbildad har jag nog i och för sig också blivit under det senaste året, blir man inte alltid det? Erfarenhet föder kunskap, föder bildning. Men monologen om att vara eller inte vara, den har jag glömt. Nu, vidare mot nya läror.

Here kitty kitty

Ett arkivklipp denna dag borde gå i kärlekens tecken. Så vad gav mig magfjärilar back in the days? Efter lite grävande i minnet får jag erkänna att den jag som barn tyckte var tjusigast av alla i tv-världen hette Vincent. En hårig bjässe med anger management-problem. Inramad av åttiotalsestetik och smäktande stråkar.
Ja, mitt hjärta blödde för en Beast och hans omöjliga kärlek.
Men så har jag alltid varit en kattmänniska också.



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.

Lördagskvällen i rutan

Melodifestivalen, deltävling 2:

- Spretigt och svårtippat startfält utan någon riktig topp.
- Pauline verkade vara storfavorit hos alla utom de som faktiskt röstade. (Ja, även min favorit. Nej, jag röstade inte.)
- Synd att söte Kalle Moraeus sjöng så urbota illa. Bara Fame Factory-Andreas sjöng sämre.
- Glada Hudik gick hem i stugorna. Men så hade de något som ingen av de tävlande hade. En riktigt bra låt.
- Christine Meltzer var äntligen lugnare och fick göra det hon gör bäst - imitationer. Men sen när pratar Anja Pärson dalmål?
- Kul att se Anna Maria Espinosa som jag inte sett sen vi var små. Tråkigt dock att hon som är så snygg var stylad som tantversionen av Edith Piaf.
- Den här veckan var det Hanna Lindblad som var värd ett bättre öde. I det här fallet en bättre refräng.

Sett till röstningsmönstret skulle Darin kunna stå i kycklingdräkt och sjunga marschmusik på lördag och ändå gå direkt till Globen.

Sen var ju gårdagskvällen även tillägnad OS. Så här tyckte jag om det:

(Det där sista hörde varken till OS eller Mello utan Let's Dance, men det begriper ni förstås).

Salem, Silver, Dolph och Lindelof

Bäst i lördags var förresten den här killen. Men det verkar ju som att ni var många som höll med mig om det. Jenny Silvers låt var värd ett bättre öde, men jag förstår att hon kom sist efter att ha hört det tunna ljudet i tv-sändningen. Grymt mycket bättre live. Det var däremot inte Anders Ekborg, som inte var bra nånstans.

Måns är en naturlig programledartalang. Christine måste sluta fejkskratta och tagga ner lite. Dolph ska fortsätta vara Dolph, så blir nog det här bra. Och nej, SVT ska inte "ta sitt ansvar" och kasta in Dolph alla lördagar framöver. Vad är det för dumheter? Efter den här succén kan det bara gå utför. Sug på karamellen, försök inte krysta fram något halvgenomtänkt, proceed according to plan.

Gladast på efterfesten var Ola, som aldrig slutade le och som stänkte segerchampagne på Anders Ekborgs hukande rygg. Näst gladast var de som fick posa med Dolph.

Bisarrast i efterspelet var att en av skaparna bakom Lost, tv-producenten Damon Lindelof länkade till Dolphs sång-dans-och-karatenummer från sin Twittersida med kommentaren:

"This morning, I awoke wondering what Dolph Lundgren is up to these days. Your answer, friends: http://tiny.cc/yIoP1"

Schyfferts hyllning till bloggvärlden

Nu har Aftonbladet lagt ut hela sändningen från Stora Bloggprisgalan. Om du undrade vad Henrik Schyffert sa om mig i inledningstalet så kan du hoppa fram ungefär sju minuter in i klippet. Han nämner Älskade dumburk, Heja Abbe och Lilla gumman, och det är banne mig inget dåligt sällskap att hamna i.



Simon Cowell-inlägget han refererar till skulle jag tro är det här.

Kungen av Kungsan

"Det e ballt å slåss brutalt." Året är 1986, programmet är Rapport, ämnet är det ökande och tydligen allt råare ungdomsvåldet. Intervjuas gör bland andra Paolo Roberto. Notera särskilt redaktionens dramatiseringar av kampsportsliknande slagsmål:



Det här är en del av Kungliga bibliotekets sammanställning av nyheter som jag skrivit om tidigare här.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här hittar du en sammanställning över de jag har hittat hittills.

Galen gala på Nalen

Oj, det är redan ny kväll och jag har inte hunnit smälta alla intryck från gårdagskvällen ännu. Stora Bloggpriset delades alltså ut på en gala på Nalen, och jag var nominerad i kategorin Kultur & Nöje. Jag vann inte, för det gjorde 365 saker och det är jag väldigt glad över. Grattis, det är ni värda!

Vem kan vara ledsen över att inte vinna när man får träffa och prata med så många sköna människor? Jag ska inte börja räkna upp er alla för då glömmer jag bara nån.

Annat som hände under kvällen:
- Henrik Schyffert nämnde mig i sitt tal.
- Jag fick komplimangen(?): "Vad söt du är. Stora bröst och allt."
- Jag hamnade bredvid "Ica-Stig" och såg honom skicka flera av de mer minnesvärda tweetsen i det lilla IcaStiggate som senare skulle rullas upp.
- Jag blev bjuden till tre efterfester vilket gjorde mig så förvirrad att jag missade alla tre. Men det var fantastiskt ändå.

Tack alla!

Hatet mot hånet på hallmattan

Kära Postkodlotteriet.

Jag avskyr er.
Jag avskyr hur ni skriver mitt namn i uppfordrande svarta bokstäver. Bara mitt förnamn, som om vi kände varann. Jag avskyr ännu mer hur ni spelar på den svenska avundsjukan och gnäller men tänk om dina grannar vinner och inte du? Men mest av allt avskyr jag hur ni bombarderar mitt hem med överdimensionerade, plastbeklädda, flerfärgstryckta reklamkuvert som jag inte vill ha. Jag har aldrig bett om dem. Aldrig svarat på dem. Ändå dyker det upp nya, vecka ut och vecka in, till mig, till sambon, till mig, till sambon. Snart har en liten skog dött på grund av oss, och jorden har blivit en halv grad varmare.

Vet ni? Om mina grannar vinner så gläds jag med dem. Vi kan hurra och äta tårta. Men aldrig att jag ångrar att jag inte gav efter för er ruttna propaganda.

Nu ringer jag NIX igen.