Genus och tårar och lite nja

Den här veckan har mitt tv-tittande varit sporadiskt och mina tankemönster känns lite oavslutade.

I måndags såg jag Guldbaggegalan och konstaterade att det var den mest genusförvirrade tillställning jag någonsin sett.
I måndags såg jag också Spårlöst och grät som förra gången.
I går såg jag Mästarnas mästare och tyckte att det var lite trist. Men ändå en måste-se.
Jag såg också "Istället för Sommar" en slags best-of Tom Alandh. Jag avgudar Tom Alandh, men det här gav mig inte så mycket. Det var för snuttigt, för ytligt och musikkopplingen var för krystad och för grund. Möjligen bra för den som vill ha tips om Tom Alandh-dokumentärer att se, men som film betraktad, nja. Du kan bättre, Tom.

Ja, ni ser. Vissa lösa trådar.