Lugn sjö suger

Johan Ulvesons och Lennart Jähkels program "Sjön suger" gör inte så mycket väsen av sig där det sänds på Kanal 9. Men det är en doldis som snart har avslutat sin andra säsong, och som känns värd att lyfta ur skymundan.

Det händer i stort sett ingenting under ett avsnitt. Maten är inte riktigt i centrum, gästen är heller inte riktigt i centrum och jag vet inte om programmet har bestämt vad det vill vara för ett program egentligen. Men på något sätt gör det inte så mycket. I alla fall jag har funnit stillsamheten i de två herrarnas pysslande rätt behaglig. De lagar lite mat, pratar lite, känner in skärgården. Två gubbar och en båt. Själva antitesen mot Real Housewives of New Jersey eller annat man kan se på tv just nu.

Gästerna är oftast bra, sällan de vanliga sönderanvända underhållnings-tv-kändisarna. I det senaste programmet var till exempel Kristina Lugn med för tredje gången. Oefterhärmeliga, underbara Kristina Lugn. De tar henne ut för att fiska torsk, och när de hämtar henne med båten börjar hon med att undra varför de är en dag för sena och hävda att hon övernattat i en liten låda i hamnkaféet. "Det var kallt och ensamt". Sen klär de på henne rejäla kläder under milda protester: "Aaaaaj, knä.... jävel. Hela Sankt Görans sjukhus borde dödas" och så låtsas hon föda fram sin egen fot. Det fortsätter i ungefär samma stil.

När hon ska i båten: "Ska jag hoppa bara?" "Nej, du behöver inte, det är högt." "Jo, jag viiiill!" När de fiskat en stund: "Får jag fråga en sak. Vad är det som är det roliga liksom?" När de fiskat ännu lite mer och inte fått napp: "Men herregud, vi har ju ingen mat till barnen!"

Men mat blir det, och snart har programmet gått och inget har som vanligt egentligen hänt, men det är ganska trivsamt ändå.

Sjön suger, onsdagar 22.00 på Kanal 9.
Foto: Kanal 9.