Älskade Tracks
I en låda i en skrubb i barndomshemmet. På fönsterbrädet bakom gardinen i sovrummet. Undangömda i en tygpåse i en byrå. Små spår efter min uppväxt ligger utspridda lite varstans, i form av kassettband. En hel del kassettband. De tidigaste är märkta "OLIKA". Jag visste inte att det hette "Blandat", jag hade aldrig hört ordet blandband, jag trodde nog att det var något jag uppfunnit själv. (Jag bodde på landet, okej?)
Idag ligger de olyssnade i sina gömslen. Jag vet vad som skulle hända om jag skulle spela dem. Jag skulle förflyttas femton år och många fler kilometer på bara en sekund. Jag kan gissa mig till vilka känslor som skulle komma, dofter och smaker jag skulle känna. Jag tror också jag minns ungefär vilka låtar jag skulle höra. De är inte så många som man först kan tro, vissa hörs dubbelt upp på varje kassettsida och flera finns på många band.
För jag vet hur det var. Kassettbandet satt alltid i spelaren, radion var alltid på och jag lärde mig snabbt att identifiera favoritlåtarna utifrån de allra första tonerna i introt. Även från nedervåningen var jag blixtsnabbt uppe på mitt rum för att kasta mig på rec-knappen. Det skedde automatiskt.
En ansenlig mängd låtar finns bara förevigade som en halv refräng, som en del av någon sorts snabbrepris jag spelat in. Ännu fler låtar ackompanjeras, avbryts eller avslutas av en säregen stämma som tillhör Kaj Kindvall. Jag älskar Kaj Kindvalls röst. Nu, i någon sorts barndomsromantisk drömska. Då avskydde jag den. Den kapade, störde, överröstade mina högt värderade favoritmusiker.
Tänk, det är inte många barn idag som kan förstå det där. Hur det känns att ha musiken så svårtillgänglig, att inte ha råd med skivor eller kassetter, att förlita sig på radion för att nära ens svältfödda öron. Jag lägger ingen värdering i det, bara nostalgi.
Nu fyller Trackslistan 25 år. Grattis! Och tack.
Inlägg
20 kommentarer:
Jag minns när det enda sättet att få höra en låt som man inte själv hade var att önska den i ett önskeprogram på radion, vänta vid radion, hoppas att den skulle spelas och när den gjorde det (om den gjorde det) trycka på rec.
Och alla de gånger man satt spänt med fingret på rec-knappen, trodde sig höra rätt intro, tryckte, bara för att inse att det var fel låt, nåt trams eller nåt man tröttnat på, och så fick man antingen stänga av och försöka spola tillbaka eller svära över att ha slösat värdefull bandtid.
Den första låt jag spelade in var "Airport". Gissar att jag inte var mer än sex år gammal. Jag gjorde som storebror, tryckte på rec.
Eller fasan när ens bästa låt äntligen spelades men blev avbruten av trafikrapporter, olycksinformation och sånt oviktigt.
Wow. Vilken nostalgitripp! Nu kommer allt tillbaka. Man satt med fingret på rec-knappen för att hinna spela in DEN låten och innan den var slut så började Kaj Kindvall snacka. Gud, vad arg man blev :-) Mina blandband hette antingen ”Blandat” eller ”Music mix” Lyckan var när man fick en Sony Walkman i julklapp och kunde gå och lyssna på ”Purple rain” på väg till skolan.
Jag skrev också brev till olika önskeprogram för att kunna spela in min favoritlåt. Är det någon som kommer ihåg Rockbox? Jag fick en fin tröja för att jag hade önskat en Metallica-låt har jag för mig.
Jag håller med att det är tråkigt för dagens ungar som inte får den känslan eftersom allt nu finns att ladda ner på nätet. Det är detsamma med Kalle Anka på julafton. Dagens ungar struntar i ankan men för oss 70-talister så var det årets höjdpunkt. Nu är det i o f s bra att utvecklingen går framåt men visst var det roligare att vara barn förr.
Kristofer: Tänk att minnas den första låten, det gör inte jag. Det hade varit fantastiskt.
Anna: Ja, som nyheter! När de måste tona i låten för att det är dags för NYHETER nåt så tråkigt och oviktigt. :)
Patsy: Haha! Jag skrev aldrig till önskeprogrammen, var nog för pessimistisk för det tror jag. Men mamma skickade en grattishälsning som lästes upp på min födelsedag i nåt grattisprogram minns jag.
Dagens ungar hittar nog nya saker att vara nostalgisk över, tro mig. Det brukar vara så.
@Saom
"Dagens ungar hittar nog nya saker att vara nostalgisk över, tro mig. Det brukar vara så."
Visst är det så och det är så det ska vara. Man blir väl lätt nostalgisk när man börjar närma sig medelådern förmodar jag :-)
Det är det som är så kul med ditt inlägg att det väcker en massa roliga minnen. Jag har mailat några kompisar med en länk hit så du kommer säkert få flera nostalgiska kommentarer.
T ex det du skrev om att man alltid hade bandspelaren beredd, kassettbandet tillbakaspolat till där man skulle börja spela in och den ständiga beredskapen om just DET introt skulle komma. Kommer ihåg att jag höll på att springa omkull vår hund när jag hörde "and you can dance" , introt till Into the Groove med Madonna :-)
Jag hittade ett av mina blandband för några år sedan och kunde spela upp dom på en gammal Walkman. Jag visste innan låten var slut vilken lår som skulle komma efter även efter 10-15 år. Det är nog ett bevis på hur sönderspelade dom var när det begav sig.
Spelade in ganska mycket från Radiosporten också men där var det ju som bekant många avbrott mitt i låtarna men man hade ju inte så mycket att välja på..
Tack för länk! Jag blir jätteglad för nostalgiska kommentarer.
Det där med att man vet vilken låt som kommer efter en annan känner jag verkligen igen. Så är det för mig också, oavsett hur länge sen det var.
Igenkänningsfaktor: 100%! Fast jag var nog en av de allra sista som höll på med sånt här. Och en av de sista som växte upp med vinyl. Född -83.
http://kristofersandberg.posterous.com/fint-om-tracks
Känner igen alltihop
och
nu vart ja ju sugen ja me på att leta i gömmorna efter mina gamla kassetter... tror inte de finns kvar dock
Jag minns även Rakt över disc med Clabbe där man spelade in och hade grymma problem att pausa för att slippa den sladdertackans jammande som förstörde låtarna :)
Även Tracks ger härliga minnen och som du skriver så är det ju hyfsad skillnad i tillgänglighet på musik förr och nu.
Jag kan inte hitta mina gamla kassettband.
Fan, då.
Visst är det härligt med blandband! I bilen har jag fortfarande kasettbandsspelare..ha, ha!
Åh, vad nostalgisk jag blir när jag läser ditt inlägg! Minns oxå hur det var att längta efter musik. Det kan man ju göra nu med..men av andra anledningar kanske. Tänk alla gånger man tvingade familjen att ha Tracks på under middagen och hur de fick stå ut med mig springandes mellan bordet och kassettradion!
Jag satt istället klistrad framför Svensktoppen! Var jag ett töntigt barn?
Länkar btw till dig i min 30 Lovely Blogs-post. Nostalgi is love.
http://wp.me/pmUOD-yE
Tack för länk! Nostalgi är verkligen love.
Tack för fin text och inspiration! Jag har bloggat om en barndom utan trackslistan här: http://blog.press2play.tv/frida/post/Tracks-eller-Svensktoppen.aspx
Skicka en kommentar