Tyra Banks och de existentiella frågorna
The Tyra Banks Show representerar för mig det sämsta i de amerikanska dagspratprogrammen. Det sensationslystna, skenangelägna, iskalla. Hon tar upp avgrundsdjupa ämnen med felplacerad glättighet och synbart falsk medkänsla. Inte sällan med en illa dold förtjusning, liknande den hos en hyena som cirklar runt ett döende djur.
Idag råkade jag se när hon hade tonårsidolen Miley Cyrus på besök. En hårt arbetande Disneystjärna med en i det närmaste ogreppbar makt, som förebild för miljontals barn runt om i världen. Tyra annonserar att de ska gå "up close and personal" på Miley i segmentet "Inside Tyra's studio", (som syftar på James Liptons förtroliga samtal med stjärnor i "Inside the Actors studio"). Mitt intresse väcks. Ska vi få veta något äkta om fröken Cyrus? Hon, som uppträder sympatiskt och glatt men som med en sköld av plast, en proffsighet som gör henne mer till marionett än människa i mina ögon? Vilka personliga spörsmål tänker Tyra ställa henne inför?
Första frågan ska handla om bilden av den livliga, energiska Miley, säger Tyra forcerat och spänner ögonen i henne. Okej, är du beredd? Här är frågan:
- Blir du någonsin svettig, och hur hanterar du i så fall det?
Inlägg
8 kommentarer:
Ha ha ha.
Men hallå! Jag tycker faktiskt det är en högst berättigad fråga. Jag menar, hon är ju trots allt en förebild för en massa människor...
;-)
Tyra Banks är verkligen riktigt obehaglig. Hon är dels helt crazy, som Stefan och Krister på töntighetssteroider, men även så där smörigt falsk. Hon är en Rikki Lake som försöker låtsas att hon är en Oprah.
Det där sättet hon försöker krama ur folk personliga snaskigheter är otäck, framför allt i Top Model där folk helt uppenbart vinner på att berätta om sin traumatiska uppväxt i slummen eller hur de blivit våldtagna.
Aronson: Hehe, det roliga var att Miley svarade ganska ärligt, nåt om att hon ibland svettas på nätterna när hon drömmer mardrömmar, men istället för att ställa en möjligen intressant följdfråga om vad hon drömmer mardrömmar om, hoppade Tyra raskt vidare till nästa lika fåniga fråga.
Technicolor: Jag tycker hon funkar i Top Model, även om hon de senaste säsongerna mer varit som en seriefigur, en karikatyr av sig själv. Men det är rätt löjligt med de där krama-ur-folk-sina-trauman som hon håller på med. Det är så uppenbart att de är med för sina storys skull, inte för att de är bra modeller.
*svar på: Fantastiskt fina bilder*
tack så mycket :D
Haha :D
Tyra försöker verkligen se ut som att hon är förstående, superklok, empatisk och någon som kommer med livsavgörande råd och insikter, och det blir bara så ytligt, smörigt och rätt så jobbigt att se...
Ha en bra helg.
/Maria (som upptäckte din blogg för ett par veckor sen, gillar den verkligen, det är roligt att läsa det du skriver och se klippen, det är så kul med alla arkivklippen, verkligen nostalgi ;)).
ja, hahaha...
har sett kanske en gång bara och tyvärr blev jag genast utseeendeklyshig...
och måste nu, liksom "bitterfittigt" o ofeministiskt, racka ner på Tyras vackra råddjurögon... som hon ju öppnar så där på vid gavel när hon vill verka djup o förstående...
det greppet faller ju så hårt i backen... det är inga oceaner det där... bara en hinna av vätska, knappt en pöl...
MEN
"svettigheten" kanske var en noga utvald metafor för en mer existensiell transpiration...
möjligen...
Jag tycker att det mest irriterade är att hon pratar så mycket om sig själv. Hon är inte intresserad av vad den intervjuade säger eller har gjort hon ska alltid berätta vad hon själv gjort.
Maken till självcentrerad får man leta efter.
Minns ett avsnitt av Tyra som jag halvsåg på. En stackars utsatt flicka (minns inte varför) satt i soffan. Tyra påannonserade flera gånger att flickan snart skulle avslöja något VÄLDIGT jobbigt. När tillfället väl kom och Tyra gjort sin falska smörande inledning vill tjejen inte alls avslöja vad det hemska var. Man såg Tyras ansikte förvandlas till en ond stenstod. Sen stängde jag av.
Skicka en kommentar