Sommar i TV i höst
Nu har den 1792:a sommarprataren avslutat sitt program och därmed också årets säsong. Men redan senare i höst kommer det att bli mer Sommar - i TV. Nu samarbetar nämligen SVT och SR om Sommarpratarna, en serie i sex timslånga delar där gamla sommarvärdar ska mötas och samtala utifrån sina gamla program. Fem personer i varje avsnitt, fem som har utmärkt sig under de 50 år Sommar har sänts.
Mina favoriter den här säsongen var Nour El-Refai, Petra Mede, Alex Schulman och Morgan Alling. Tyckte också mycket om Hanna Hellquist och Kristian Luuk, även om den senares program var väldigt ojämnt.
Nahid Persson Sarvestanis berättelse var fasansfull och gripande, Ola Salo var uppriktig men fångade mig inte hela vägen, och Jerry Williams, vilket språk han har! Jag blir så glad av tanken att det finns människor som pratar som Jerry Williams.
Frida Hyvönen var oengagerande, Hasse Alfredsson var monstertrist men sämst av alla var Laleh. Herregud, jag ville bara ta tag i henne, ruska henne och skrika SKÄRP DIG. En så begåvad person som fladdrar ur sig så ogenomtänkt svammel.
Här kan du se vad jag tyckte om Malin Sävstam, Cecilia Frode, Lena Philipsson och Ann Heberlein.
Foto: www.fotoakuten.se
Inlägg
12 kommentarer:
Det ville nog Stina Dabrowski också, efter den här intervjun: http://www.expressen.se/noje/1.648198
Jag minns den intervjun. Blir helt svettig vid tanken.
För några år sedan var jag med och jobbade på en liten okänd festival som Laleh skulle spela på. Hon hade kört fel, kom dit (och ville typ börja soundchecka) efter sin utsatta speltid, hamnade i bråk med festivalledningen och stack hem igen inom loppet av tre minuter. Fast vems fel det var kan jag inte säga. Han som hade hand om festivalen var rätt dryg...
En kompis till mig var med på en bandning av ett tv-program hon gjorde, minns inte vad det hette men det var ett musikprogram med en artistgäst och en pianist, och han sa att hon var en katastrof. Kom av sig hela tiden, improviserade mitt i låtarna så att de var tvungna att bryta och börja om, och så vidare.
Men jag gillar henne ändå. Hon är skön, så länge hon inte pratar sommarprogram.
Sara Paborns program var väldigt avslappnat, vältaligt och ironiskt. Skrattade högt flera gånger, vilket brukar vara ett gott betyg.
Okej! Henne missade jag. Bra att få lite tips på program att höra i efterhand, för jag har redan lite Sommarabstinens.
13 juli sände hon.
"Jerka" va fantastisk! Finns ingen som han. Har gått och skrattat åt/med stycket då han pratar om klarinett-spelandet.
Jag blev lycklig över Lalehs oretoriska berättande. Programmet verkade först alltför spontant och hastigt hopkommet, men jag blev invaggad i hennes tankevärld. Det var som en bra mind map. Och det som gjorde störst intryck på mig till slut var just det lösa förhållningssättet till struktur. Hon blev ett flöde av nyfikenhet, respekt och ödmjukhet. En fin människa.
Jag tycker också att hon är en fin människa. Och jag lyssnade faktiskt på hela programmet, trots att jag inte trodde det i början. Men nej, jag blev mest irriterad. När hon började prata om Iran tänkte jag men NU då, nu kanske hon säger nåt med substans i, men det var bara nåt halvhjärtat, och när man hört Nahid Persson Sarvestani blev det bara som ett hån. Det kändes som en bortslarvad möjlighet, ett respektlöst hanterande. Och "ödmjukheten" stod mig upp i halsen, det där konstanta ursäktandet och "inte vet väl lilla jag men det kanske skulle kunna tolkas liksom så här, fnitter fnitter" GAH. SKÄRP DIG.
Oj nu blev jag upprörd igen. Men bara för att jag egentligen gillar henne så himla himla mycket. Hon är absolut fin. (Och det är du med, Tvivlet. Jag är väldigt glad för att du tyckte om programmet. Då kan det inte ha varit så dåligt ändå.)
Jag kanske minns det som bättre än det var helt enkelt. Och då ska jag inte lyssna om utan leva med det fina minnet som en struts.
Nour! (Okej, smart kommentar! Ändå.) /P
Skicka en kommentar