Lantz och hennes kroppsfunktioner

En av de bästa sakerna med sommaren är att jag börjar läsa igen. Annika Lantz bok "9 1/2 månad" till exempel. Det är hennes dagbok från den senaste mammaledigheten och vid första bläddringen verkade den rätt banal. Korta vardagsbetraktelser som jag ville ha som lättsmält hängmatteläsning. Men jag blev ändå glatt överraskad.

Främst kanske för att det är befriande att läsa en kvinna som skriver så torrt, brutalt och utlämnande om sina kroppsfunktioner. Det finns ingenting reserverat, generat eller skamset i hennes sätt att prata om sin förlossningsskadade kropp eller trevande sexliv. Bara rakt och osentimentalt konstaterande. Hur kan man annat än älska kapitel som inleds med meningar som "Jag måste säga att det är marigt att ha analblödningar i rödbetstider"?

Dessutom är den inte så banal som första anblicken säger. Efter ett tag har upprepandet av vardagen målat en ganska mångfasetterad bild av en jobbig tid. Det gör att man anar en avgrundsdjup frustration, desperation och ångest bakom enkla meningar som "Jag mår inte bra."

Har för övrigt äntligen läst humornumret av Bang, och Annikas text där är också befriande att läsa. Köp genast, för den som missat.