"Genustänket"
Såg förresten det här i en Aftonbladetbilaga häromveckan:
Det är Hannah Graaf som skriver om inredandet av den tre månader gamla dotterns rum.
"Genustänket" är ju på tapeten nu. Jag har trots det valt att inreda Livs rum helt i rosa. Gillar det flickiga eftersom jag bara haft typiska pojkrum tidigare.
Smaka på den första meningen. "Genustänket" är ju på tapeten nu. Sällan har väl en mening och användandet av citationstecken på ett så brutalt sätt förminskat och avfärdat så mycket. Jag blir för trött för att ens börja motargumentera.
Klicka för större bild.
Inlägg
10 kommentarer:
Tvärtom! Tycker det är skönt att avdramatisera hela det här tramset med "genustänk" (och jag skriver gärna inom situationstecken) som tvingas på alla. Det är viktigare att ge ditt barn tid och utrymme att utvecklas istället för att ge sig på föräldrar om det använder rosa eller blått, vilket tycks vara den stora diskussionen i den allmänna debatten även om genus innefattar större frågeställningar. Hade inte skribenten hetat Graaf i efternamn hade du aldrig brytt dig.
Funderade ut nåt smart att skriva, men märkte även jag den där tröttheten. När ska detta ta slut?
Att ge barn tid och utrymme att utvecklas är väl kärnfrågan i genuspedagogik, att inte pracka på det förutbestämda könsroller.
Jag har inget emot färgen rosa, varken till flickor eller pojkar, men att redan i babystadiet bestämma vad som är "flickigt" och inte tycker jag är tvärtemot att ge barnet tid och utrymme att utvecklas.
Anonym: Det är väl inte "genustänket" som prackas på alla, det är väl de stereotypa könsrollerna? Och det sker ju tyvärr allt som oftast omedvetet.
Vare sig man heter Graaf eller anonym...
Genustänket på den rosa tapeten.
Rosa tapeter till tjejer är väl genustänk om något, om man ska vara putslustig?
Hela min poäng, från första kommentaren här, är att jag fascineras av att så många lägger så mycket tid på att protestera att en rosa tapet tvingar in ett barn i en fast roll som är omöjlig att ta sig ur. Jag är fullt övertygad att de stora jobbet ligger i att ge barnen rätt värderingar och finns dessa så är det skit samma om barnet har rosa tapeter eller inte. Är det verkligen så farligt med en mamma som vill ha en rosa tapet? Menar ni på fullt allvar att barnet tar skada av detta? Känns som att de som går in för att skapa ett "Genus-neutralt" barn kommer skada sitt barn mer än en förälder som ger sitt barn en grundtrygghet, oavsett färg på tapeterna. Jag tror det är värre för en liten pojke som vill gå i kjol och högklackat för att föräldrarna låter barnen själva bestämma sin roll i livet. Ett sådant barn löper större risk att få problem än en flicka med rosa tapeter. Rätta mig gärna om jag har fel men jag tycker ofta att föräldrar som engagerar sig i genusdebatten lägger mer tid på att rätta andra föräldrar än att lägga den tiden på sina egna barn.
får en känsla av att användandet av citationstecken kring ordet genustänk i stället för "på tapeten" är lite infantilt...
och att själva ordet genus-tänk har en förminskande effekt på en ständigt viktig debatt
Haha! japp! eller när det typ är "tema genus" i skolan och förskolan! som om det är något man avhandlar snabbt, ungefär som när man hade alkohol-narkotika-tobak-dagar när man var liten.
till anonym som skrev 12:13.
sorgligt att du är så rädd för en pojke som går i kjol. det är såna fördomar som du har som gör det så svårt för människor att vara sig själva.
till anonym som skrev 12:13.
sorgligt att du är så rädd för en pojke som går i kjol. det är såna fördomar som du har som gör det så svårt för människor att vara sig själva.
Skicka en kommentar