Hejdå, Leno. Vi ses snart igen.

I helgen tog Jay Leno farväl av sitt ämbete som ledare av The Tonight Show efter 17 år på tronen. "When I started this show, my hair was black and the President was white" sa han bland annat. I veckans arkivklipp tas vi tillbaka till mitten av åttiotalet då Leno gästade Letterman. De pratar bland annat om den heta nya filmen Rambo II, men mest utdelning av den här tillbakablicken får man av att insupa Jay Lenos stil. Hans närmast karikatyriska profil och sköna åttiotalsklädsel, vill säga.



Conan, nu är det upp till dig.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Sarah Dawn Finer is gonna fuck you 'til you stay fucked, Fjunig Winnerbäck, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Malena och kokainarian, Mel Gibson i Rederiet, Filip och Fredrik och Knesset - Vi är världen.

Reklam, nej tack. Trots Blair och Clinton

HUR har Postkodlotteriet lyckats få folk som Tony Blair och Bill Clinton till sin kackiga reklamfilm? "Vi kallar vår affärsmodell Marknadsdriven Välgörenhet" säger de som om det vore något att vara stolt över. "Marknadsdriven Välgörenhet" låter i mina öron fullkomligt vedervärdigt.

Eller så är jag bara sur för att de envisas med att skicka sin löjliga reklam förklädd till tidning till mig. En reklam som bygger på den svenska avundsjukan - tänk om mina grannar vinner och jag inte är med! Burr.

Sökordspoesi

Verkligheten genererar dikten. Det är underrubriken på sajten Sökordspoesi, en plats där alla publicerade dikter enbart består av folks sökord och fraser. Jag har nu själv knåpat ihop ett bidrag. Varje rad är alltså en fristående, oförvanskad sökfras som någon använt för att hitta till min blogg de senaste dagarna:

en saga om ett troll

när jag föddes
naken
katt bland hermelinerna
bruten ryggrad
flackande blick

like father like son

vad är en människa?
sex och handikapp
fångad i en hiss

Giant fat balls

En så här spännande påse kan man hitta en vanlig dag i matvarubutiken. På engelska är det "Giant fat balls" i påsen, på franska "Jättebollar för mesar" (alt. titor) på svenska "Jättemboll".

Jättemboll?

Expressens trovärdighet är lika med noll

Alltså det här med att Expressen-medarbetare "avslöjar" en makthavare som de inte ens vet hur den ser ut. Det är så pinsamt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Skämskudden fram.

Dessutom har jag hela dagen hört och läst kommentarer bland kollegor av typen "ja, men så förvånad blir man väl egentligen inte", "jag förstår att det kan gå sådär ibland, man är stressad och det är så mycket som görs automatiskt", "redigeraren kollar väl knappt på motivet, fixar bara bildkvaliteten och funderar över beskärningen" och så vidare och så vidare. Och visst, jag vet hur det funkar på en nyhetsredaktion. Människor kan göra misstag, heter en bild "wanjabild" så förutsätter man att det är rätt, det ska gå fort och bla bla bla. Men faktum kvarstår. Det är fan inte okej.

Det är fan inte okej att en reporter inte vet hur makthavaren den ska granska ser ut. Eller att fotografen inte vet det. Eller att ingen annan i kedjan från produktion till publicering TITTAR på vad det är de gör egentligen.

Vi har skrattat åt bedrövelsen hela dagen på jobbet. Men frågan är om inte skrattet fastnar i halsen till slut. Det handlar ändå om en av Sveriges största dagstidningar som försöker bedriva en i grunden viktig journalistik på det här katastrofalt undermåliga sättet. Vad det betyder för trovärdigheten hos alla oss andra vågar jag inte ens tänka på.

Glenn Killing och Roxette

Antingen är Henrik Schyffert väldigt folklig eller så är min bekantskapskrets en homogen grupp mediefolk med liknande ålder och intressen. (Det måste vara det förstnämnda, det måste det. Jag har ett sååå varierat umgänge.) Det surrades hur som helst så vilt igår kväll om "The 90's - Ett försvarstal" som SVT sände att man kunde tro att vi var tillbaka i "Varuhusets" TV-dagar. Men så var det ju en direktsändning också, vilket var ett oväntat, modigt och klokt beslut. Det finns något kittlande i en direktsändning.

Idag är det däremot söndag och arkivklippsdag, och om jag inte redan visat er det här fantastiska klippet så hade det suttit som gjutet. Alla som var nåt på 90-talet är med i det där klippet. Nästan. Nu blir det en sketch från Glenn Killing i Manegen i stället; Glenn Killing intervjuar Roxette och sjunger How Do You Do:


Jag har skrivit mer om Henrik Schyffert här.

UPPDATERING: Schyffert har nu själv lagt ut det underbara slutbildspelet till allmän beskådan. Känner du igen alla? Titta här:



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag visat sånt som Mel Gibson i Rederiet, Ekström och rymdblomman, Jack Black i backspegeln, Knesset - Vi är världen, Nostalgiluckan och Depeche Mode - The final countdown.

Schyffert och chefen

Efter att ha sett Schyfferts försvarstal en andra gång slås jag av hur bra det är. Så enkelt, så träffande. Jag ville gråta av nostalgi under bildspelet i slutet trots att jag är betydligt yngre än de flesta på bilderna.

En rolig grej hände för övrigt när Schyffert gjorde research inför showen. Han ringde min chef för att kolla en faktagrej: "Hej, det är Henrik Schyffert." Hon utbrister: "DEN Henrik Schyffert!?" Han: "Eh, ja... den Henrik Schyffert."

Hon skämdes rätt kraftigt efteråt. Impulskontroll någon?

Schyfferts försvarstal eller fin Ferrell-film

I morgon lördag håller Henrik Schyffert avskedsföreställning av "The 90's - ett försvarstal" på Cirkus i Stockholm. SVT direktsänder med start 21.00. Läs mer här. Jag recenserade aldrig showen när jag såg den för ett bra tag sen, men jag minns den som en fin, avskalad och nostalgisk föreställning. Det är svårt att inte bli imponerad av någon som kan stå rätt upp och ner och prata i två timmar utan att det blir ointressant.

Det jag minns starkast var nog Schyfferts självkritik mot Killinggängets totala avsaknad av kommentarer kring 90-talets stridigheter på Balkan. Förklaringen låg i revolten mot föräldragenerationens politiska humor, men så här i efterhand ser han det som oförlåtligt.

Den som är trött på Schyffert ser med fördel den fantastiskt fina Will Ferrell-filmen "Stranger than fiction" på TV4 21.25 istället. Jag recenserar den här.

Vem tror du att du är?

SVT avslutade nyligen första rundan av släktforskarsatsningen "Vem tror du att du är?" där varje del visade en känd persons sökande efter fakta om sina förfäder. Förmodligen var det stillsamma, historieinriktade tilltalet tänkt i huvudsak för en lite äldre publik, vilket de om man ska gå efter min mormor lyckades utmärkt med. Men även jag fann tillräckligt intresse för att se alla avsnitt, vilka varierade i kvalitet från oerhört gripande (Suzanne Osten) till småcharmigt (Thomas Bodström) till helt ointressant (Malin Berghagen).

Ikväll såg jag första avsnittet av den brittiska förlagan "Who do you think you are?" och - föga förvånande - var det avsevärt mer fängslande. Av två orsaker, som kan sammanfattas i ett ord: Personen. I det här fallet Stephen Fry. Nu är den brittiske författaren, komikern och programledaren (among other things) redan en personlig favorit till mig, så det ska erkännas att han hade ett försprång, men faktum kvarstår att han är en ypperlig person att välja till programmet. För det första har han en fascinerande historia att berätta, för det andra vet han hur han ska berätta den.


När jag såg den svenska produktionen förbryllades jag en aning över deras val av format, det bygger i stort sett helt och hållet på att huvudpersonen själv för historien framåt. Det är ingen reporter eller programledare eller berättarröst närvarande (utom i vissa mellanpartier) vilket innebär att stora delar av programmet består av att kändisen sitter och läser högt ur olika dokument och kommenterar dem för sig själv. "Det här var ju spännande, nu måste jag bestämt gå till det här arkivet och undersöka det här lite närmare" osv. Något som fungerar mindre bra med stela svenskar som inte är vana att ha den rollen. Med Stephen Fry fungerar det alldeles utmärkt. Dessutom är hans familjs historia, med tuberkulossjuka fattighjon och barn som slaktades i koncentrationsläger, häpnadsväckande dramatisk.

SVT sänder nu sex brittiska program innan de drar igång en ny säsong med svenskar.
Läs mer om programmet och se de svenska avsnitten här.
Who do you think you are? Tisdagar 20.00 i SVT1.

Redaktionell reklam

Hygglig produktplacering av Aftonbladet här.
(Klicka för större bild).

En annan bild

Dagens viktigaste text står DN:s Maciej Zaremba för. Han har grävt i en slentrianrapporterad mediesaga för att ge En annan bild av Vojakkala. I och med det påminner han oss alla om vikten av att tänka ett steg längre, att inte nöja oss med den schablonartade bild som ofta målas upp i förstaläget. Vi journalister är nämligen duktiga på att skapa nya, enkla sanningar och svartvita begrepp som valsar runt och planteras i folks medvetanden utan att någon minns var det kom ifrån från början.

I en artikel i SvD berättar Zaremba om arbetet med texten. Och som av en händelse sammanfaller publiceringen med Sveriges Radio P3:s sex timmar långa specialsändning av Brunchrapporten om "Dom andra".

"Brunchrapporten special - Om dom andra, sex timmar radio om intolerans, främlingsfientlighet och mobbning, i P3 Sveriges Radio, måndag 18 maj kl 10.02-16.00."

Lyssna och tänk. Alltid ett steg längre.

Kristina Kappelins vackra vrister

Idag borde väl det sedvanliga arkivklippet ha antingen med ESC eller Norge att göra, men för att ta en paus från ämnet tänkte jag istället visa hur det kan vara att vara kvinna och sportjournalist ibland.

Kristina Kappelin försökte inför VM 1990 göra en seriös intervju om afrikansk fotboll, men Jean-Claude Pagal från Kamerun ville bara prata om något helt annat:


Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Sarah Dawn Finer is gonna fuck you 'til you stay fucked, Fjunig Winnerbäck, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Malena och kokainarian, Mel Gibson i Rederiet, Filip och Fredrik och Knesset - Vi är världen.

Listlistning och Amina

Petra på En annan sida har gjort en lista över de tio bästa Eurovisionlåtarna som inte vann. SvD:s Dan Backman har listat sin tio-i-topp någonsin här och de tio bästa svenska här. Jag blir så sugen att göra detsamma men eftersom mitt liv är lite galet just nu har jag inte tid att varken blogga eller tänka. Kanske en annan gång.

Men Petra påminner mig om en av de trevligaste dagarna i mitt yrkesliv hittills, när jag träffade franska Amina (som Carola slog med en hårsmån 1991 om ni minns?). Jag skrev om det här: Amina och jag i oljecisternen.

Här skulle jag kunna skriva en skruvad rubrik om Pirate Bay och troll men så klickkåt är jag inte

Popjunkien har hittat veckans citat:

"Valutabanken Forex har köpt annonsplats på fildelarsajten The Pirate Bay. Något bankens VD inte kände till.

Jag ska genast vrida nacken av någon på min marknadsavdelning, säger VD Magnus Cavalli Björkman till SVT:s Kulturnyheterna."

från svt.se.

Hon skriver också om den fantastiska filmen Trollsommar och jag får nostalgiska rysningar. Jag vet inte hur många gånger jag såg den som liten.

En dag med svenska katastrofer

Jag måste bara slå ett slag för poddradio i allmänhet och P3 Dokumentär i synnerhet. Idag har berättelserna om den raserade Tjörnbron och jordskredet i Tuve varit mitt promenadsällskap. Två med svenska mått mätt stora katastrofer som jag tidigare mest hört talats om som flyktigast. Båda händelserna inträffade innan jag föddes.

Tack vare P3 Dokumentär vet jag nu en hel del. Jag har känt lotsen på fartyget Star Clippers frustration och skräck, när han såg bil efter bil åka upp på bron som inte längre fanns och försvinna ner i djupet. Deras nödljus och försök till radioanrop räckte inte till för att stoppa trafiken. Jag vet nu att det tog en timme och en kvart för den första radiovarningen att nå allmänheten.

Jag har känt 14-åriga Annikas ångest när hon försöker fly ur sitt rämnande hus men blir fastklämd i hallen med handen på dörrhandtaget och tvingas åka med när huset förflyttas 200 meter bort. Sett hur hon fångats i en luftficka och får hjälp ut av en chockad farbror som bara försvinner och lämnar henne ensam i en uppochnervänd värld. Det är spännande, skrämmande, fascinerande.

Lyssna du också. Ladda ner - lagligt och gratis - här.

Regina, Inga och Anush

Jag har oväntat svårt att uppbringa någon större entusiasm inför ESC-semifinalen ikväll. Peppade mig själv igår genom att lyssna på Cyperns fasansfullt falsksjungande 16-åring, men det är nästan för synd om henne för att det ska vara roligt. Dessutom tävlar hon inte förrän på torsdag.

Jag tror inte på Malena heller. Jag gör inte det. I och för sig trodde jag aldrig att hon skulle vinna den svenska uttagningen heller, så mitt omdöme i frågan är inte att lita på. Och hon är proffsig och fler än hälften går vidare, så va fan. Det kanske går ändå.

Jag har inte ens lyssnat igenom alla bidrag ännu. Men av de jag hört gillade jag Bosnien-Herzegovina och Armeniens Inga och Anush bäst. Bosnien-Herzegovina kommer med en bra låt i år igen och känns mer och mer som ett favoritland i Eurovision. Och Inga och Anush! Vilken video. Vilka sköna typer. Hmm. Entusiasmen vaknar så sakteliga allt eftersom jag skriver. Tjoho! Det ska nog bli lite kul det här ändå.

Bästa entrén nånsin

Det är viktigt att göra en bra entré. Kan det här vara den bästa i talkshowhistorien?


Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Sarah Dawn Finer is gonna fuck you 'til you stay fucked, Fjunig Winnerbäck, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Malena och kokainarian, Mel Gibson i Rederiet, Filip och Fredrik och Knesset - Vi är världen.

Jag läser, alltså finns jag

Nu är jag en biblioteksmänniska igen. Jag gick dit häromdagen, irrade runt lite på måfå och kom ut med en Kerstin Thorvall, en Stig Larsson och fyra Oscar Wilde. Jag har också gått med i boktipset.se för att få inspiration (en bra sajt som dock lider av lite barnsjukdomar). Hjälp mig nu: Vad borde jag läsa? Tipsa gärna om klassiker eller halvgamla böcker (de nyaste brukar försvinna så fort från biblioteken).
Den senaste bok jag läste var Kicki & Lasse av Peter Kihlgård, en bok som jag tyckte mycket om.

Seth Rogen, 13 år

Seth Rogen i tidiga tonåren.



Via Karin Rebas.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Sarah Dawn Finer is gonna fuck you 'til you stay fucked, Fjunig Winnerbäck, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Malena och kokainarian, Mel Gibson i Rederiet, Små pojkband och chockvideor och Knesset - Vi är världen.

Inte influensan men nära nog

Alltså, det här löpet igår. Obetalbart. Tänker de att "allt som handlar om grisar på NÅT sätt säljer"?

Spridda tankar

Det är första maj.
Jag saknar Tage Danielsson.
Försöker få ordning i mitt liv och registrerar mig på "Remember the milk".
Inser att jag nu har ännu en sak att hålla ordning på.
Det är arbetarnas dag, så jag arbetar.
Känner att jag hellre skulle vilja vara på ett bibliotek.
Jag tycker mycket om bibliotek.
Jag är en biblioteksmänniska.
Jag har inte lånat en bok på sju år.
Funkar lånekortet fortfarande?
Det är en spricka i det.
Skriver upp "fixa lånekort och gå på bibliotek" på Remember the milk.
Så. Nu har jag bättre ordning på mitt liv.
Men ingen inspiration.
Ska jag göra det förbjudna och skriva om skrivkramp? Skriva en krönika om att skriva en krönika?
Nej, det är för töntigt.
Så gör inte en biblioteksmänniska.
Vad skulle Tage Danielsson gjort?
Förfasat sig över samtiden förmodligen. Och skrivit nåt trallvänligt om det. Rimmat på Wanja och bonus och AMF. Utdelat pungsparkar och sågningar och bitter besvikelse. Allt med ett pojkaktigt leende trots att han skulle varit åttioett.
Till mig skulle han säga "ta det lugnt". "Imorgon är en annan dag".
Eller vänta.
Det var nog Christer Björkman.