En grillad Dregen
SVT:s kanske mest sågade program just nu är Grillad. Jag tillhör de få som inte varit alltför negativa, jag skrev en hyggligt nyanserad recension av första programmet här. Trots min försiktiga optimism har jag sen dess bara sett början av Sanna Bråding-programmet och inte en sekund av Anna Book-programmet. Det har en enkel förklaring: Allt hänger på gästen.
Per Morberg var som jag skrev ett idealiskt grilloffer. Sanna Bråding är mer tveksam. Hon har inte en tillräckligt lång och varierad karriär, och framför allt är hennes knark- och fängelsehistorik i det här läget såpass dominerande att det lätt blir tjatigt.
Att se Anna Book grillas känns helt otänkbart. Jag tänker mig att det är som att låta Björne bli våldtagen framför ögonen på ett litet barn. Som om någon skulle tycka det var roligt att en rultig cockerspaniel blir sliten itu av en flock hyenor. Eller skratta åt en motorsågsstyckning av alla tomtens nissar på julafton. Det faller på sin egen orimlighet. Jag såg henne i femmans bedrövliga panelprogram Ranking the stars en gång där hon hamnade överst på allas listor över vem som skvallrar mest eller vad det nu var, och hon blev uppriktigt sårad och började hetsigt bortförklara sig. Det blev jobbig stämning.
Hur som helst. I morgon kommer Dregen att ta plats i grillstolen, och med hopp om bot och bättring och ett uppmuntrande ord från Magnus Betnér förhandskikade jag igenom programmet.
Men nej.
Det är så fruktansvärt ojämnt. Den här gången också riktigt uselt under långa stunder. Det börjar väl okej, sen tappar det direkt tempo, Jonathan Unge (vem?) är seg som sirap och ingen av de jag tror ska leverera levererar. Peter Wahlbeck verkar packad och helt oförberedd och lyckas inte med ett enda skämt. Pinsamt.
Tomas Järvheden är den enda som är rätt igenom stabil - och rolig. Och så Dregen själv, med passningar till programledaren som: "Tomas Järvheden, Sveriges svar på en fråga ingen har ställt. Jag har förstått att du har lite musikambitioner? Jag kan fixa så du får prata med nån. En terapeut alltså, så du kan komma över det där."
Nu hoppas jag istället på Schymanprogrammet, för i Gudrun Schyman, där har vi en klockren gäst. Kristoffer Appelquist har lagt ut sitt manus här, läs och begrunda.
Läs också gärna redaktör Richard Slätts blogg, han skriver roliga saker som Claes Malmberg hatar mig och ett försvarstal som inte är ett försvarstal.
Mer om Grillad och ett fantastiskt klipp med roastdrottningen Sarah Silverman kan du se och läsa hos Anders Wallner.
Uppdatering: Resumé och SvD bland andra skriver om mer Grillad-turbulens.
Uppdatering2: Grillad, fredagar SVT1, 21.00.
Inlägg
11 kommentarer:
Haha Sarah regerar!
hej
jag bloggar om de du letar efter,
om du vill ha roliga filmklipp fina bilder och bra läsning.... då har du hittat mej :)
vi syns väl??
kram
absolut, lyssna på mer av johnissi, dom är grymma! (: härligt att du hade dragit ihop en story om det programmet! jag har aldrig sett det men ska dra tummen ur nu när min blivande make dregen ska delta, så det var najs att man fick lite förklaring om hur det går till! vet experten även vilken tid och kanal det är man ska satsa på?
Silverman är grym.
Självklart borde jag skriva ut sändningstiden för Grillad, klantigt att glömma det. Ska genast uppdatera.
När ni besöker Richard Slätts blogg, påminn honom gärna om hans tid som aktad samhällsreporter med klara grävambitioner. Han var väl bl.a väldigt engagerad i Expo.
Sorgligt att byta ner sig till att bli den yttersta försvararen av misslyckad pajas-tv.
Nonsensakuten:
Jag tror inte att många är så endimensionella att de bara kan göra en sak i hela livet. Jag gör högt som lågt och gillar att varva. Allt för många grävande journalister har bränt ut sig på grund av att de bara grävt utan avbrott. I mitt fall gillar jag att göra allt från Ballar av Stål till grävande reportage om nazistsekter. Att få göra Robinson och sedan skriva en bok om sverigedemokraterna. Att få koppla bort hjärnan med Top Model och sedan göra Insider. Det är så jag funkar.
Personligen skiter jag i eget hus förstås när jag säger att programmet blivit mycket bättre och kommer bli än bättre. Men alla behöver inte gilla det.
Här måste jag nog helt och hållet hålla med redaktör Slätt. Kanske för att även jag måste variera mig för att inte bli galen.
"Misslyckad pajas-TV" skulle jag heller inte kalla Grillad. Jag tyckte första programmet var svajigt men lovande, men Dregenprogrammet en besvikelse. Det var bara riktigt icke-kul och det står jag för. Däremot ger jag som sagt inte upp hoppet, jag väljer att tro på att det blir bättre.
Själv anser jag att stämningen var hundra gånger bättre i Dregen än i Morberg. Vi blev ju av med ett par av de som var med i Morberg och det har bara varit bra tycker jag.
Det kommer en radda program som jag tycker är bra nu, alla olika och unika beroende på gäst och vänner och komiker.
Personligen är jag en av de som tycker att Unge var bäst i Dregenprogrammet. Han behöver lite tv-vana för att komma ihåg kameror men materialmässigt var han fantastiskt, enligt mig.
Men det är olika det där. Schyman var fantastisk på plats.
Ja, de som hoppade av efter Morberg var definitivt ingen förlust. Och Dregen verkade helt klart trivas, han var godmodigare än jag trodde.
Som jag minns det var det inget fel på Unges material, men jag lyssnade knappt på honom. Jag blev så otroligt stressad av tempot, han var såååå långsam.
Han och Arom Flam har helt klart annat tempo och fokus jämfört med många ståuppare och en del gillar det och andra inte. Förstår vad du menar, det är en stor skillnad mot andra. Själv älskar jag det, men det är jag det och jag är en sjuk jävel.
Sjuk och sjuk... Det är en definitionsfråga. :)
Mycket handlar såklart om form, förväntningar och i vilken arena man presenterar sig. Jag ska inte döma Unge efter ett framträdande, promise.
Skicka en kommentar