TV-dödsfallen jag minns bäst
TV Guide listar de mest chockerande dödsfallen i TV-serier. Där hittar du bland annat Teri Bauer från 24, JR Ewing från Dallas och Henry Blake från M*A*S*H.
Jag gör en egen lista över de som inte kom med hos TV Guide. Det här är kanske inte de mest chockerande dödsfallen, men likafullt minnesvärda: (Inlägget är förstås fyllt med spoilers, beware).
1. Rachel, Kalla Fötter.
En favoritkaraktär i en favoritserie. Att följa hennes älskade Adam efter beskedet om hennes död är bland det mest hjärtskärande som visats på TV.
2. Leo, The West Wing.
Leo McGarry överlevde en natt i en skog när han fått en hjärtinfarkt. Han fick senare en överraskande förfrågan om att ställa upp som kandidat till vice presidentposten. En triumf han aldrig fick avnjuta - eftersom skådespelaren John Spencer dog.
3. Billy, Ally McBeal.
Visst, han hade betett sig märkligt och cirkusen kring honom liknade mer och mer ett skämt. Men den förvirrade kärleksförklaringen till Ally under hans sista sekunder var uppriktig och rörande.
4. Mark, Cityakuten.
TV Guide har med Lucy Knights död på listan, och det var visserligen Cityakutens mest spännande avsnitt, (som borde legat etta på min lista över cliffhangers) men vad gäller dödsfall är det ändå Marks jag minns bäst. Att se en så genomsympatisk karaktär tyna bort, och sedan höra Carter läsa hälsningsbreven... Det är smärtsamt.
5. Viggo, Rederiet.
Viggo var hatad av i stort sett hela Sverige. Men under hans dramatiska död lyckades de ändå visa upp den mänskliga sidan av honom:
6. Denny, Grey's Anatomy.
Jag tyckte aldrig att romansen mellan Izzie och Denny var särskilt trovärdig. Men sällan har väl ett patientdödsfall påverkat fortsättningen av en sjukhusserie så mycket.
7. Sgt. Doakes, Dexter.
James Doakes var en "good guy". Dexter ska inte mörda good guys. Även om det var Lila som var den direkta orsaken till hans död var det i grunden Dexters fel, och jag kommer aldrig att förlåta honom för det.
8. Bimbo, Tre Kronor.
En klassisk såpadöd. Efter en våldsam bussolycka blir Klimax lämnad ensam med lilla sonen River. Ja, ni hör ju. Bara namnen gör det minnesvärt.
9. Jen, Dawsons Creek.
Jag har aldrig riktigt följt serien, men ändå lyckats lära känna karaktärerna så bra att det knep till i hjärtat när den döende Jen bad vännen Jack att ta hand om hennes dotter.
10. Prue, Förhäxad
En supertajt trio blev två - men serien fortsatte. Lägligt nog hittades en ny syster, men nog var det ändå orginalet som var det rätta.
Vilka dödsfall minns du bäst?
Inlägg
25 kommentarer:
Kalla fötter ja. Jag började grina bara jag tänker på sista avsnittet. Och då har hon ändå hunnit dö ett par avsnitt innan. Det, och dödsfallet med stort D i slutet av Six feet under. Ibland är Tv-serier större än "bara lite tv".
Som Whedon fan tycker jag att han ofta lyckas bra med att överaska när han dödar en karaktär.
Det är ofta rätt tunga roller som fasas ut.
Senast var det dock säsongavslutning av True Blood som fick mig att hicka till.
Jag har inte sett slutet av Six Feet Under än, boxen sitter här hemma och väntar på att jag ska ge den all den tid den kräver. Annars hade den säkert varit med på listan. Jag uppskattar din finkänslighet för övrigt, även om jag så klart inte lyckats undvika alla spoilers. Jag vet alltså tyvärr vem som dör, men jag ska försöka tänka bort det när jag ser den...
Naseer: Jo, en hel del Whedonkaraktärer var med i TV Guide-artikeln och kommentarerna kring den. Jag tror väldigt många känner som du.
Winnie Coopers storebror i första avsnittet av En härlig tid. Mest för att jag tänkte att han hade betett sig mot Kevin som Wayne borde ha gjort och för att dödsbudet från Vietnam kom så plötsligt och bröt helt mot tonen i resten av avsnittet.
Lost då? Själv kan jag fortfarande vakna kallsvettig med Charlie och Ana Lucia på näthinnan. För att inte tala om Kennys död i South Park.
Snaskefar: Oj, det minns jag inte ens! Jag som älskade En härlig tid.
Henke: Jag hoppade av Lost nånstans mitt i andra säsongen. Men där finns många kandidater som hade kunnat platsa på listan om jag hade varit en trognare tittare.
ja, det är hon verkligen :)
Oj, måste erkänna att jag inte följde Dawsons så pass att jag ens var medveten om att någon dog.
Men apropå Tre Kronor får man inte glömma det stora självmordet (karaktären som spelades av numera avlida Johanna Sällström) som väl var ett av de första mer dramatiska i svensk tv-serie-historia och som faktiskt gjorde att man öppnade telefonslussar när avsnittet skulle sändas, ifall nån behövde prata av sig. Skulle nog inte ske idag om nån tog livet av sig på Saltön tex...
Personligen var Speeds plötsliga död i CSI Miami ett ganska överraskande också. Men Rachel är nog det mest hjärtskärande. Bra lista!
När kommissarie Morse dog grät jag floder.Stringer Bells död i The wire var också lite oväntad och sorglig fast han var en otrevlig (men väldigt vacker) man./Anna
** SPOILER **
Lost: John Locke
I och med tidshoppen i serien så får man först reda på att någon viktig person har dött, sedan tar det nästan en hel säsong innan man får reda på hur och varför.
Gud, utan tvekan Rachel och alla avsnitt därefter med hennes 'ande', det var såpass illa att min styvmor trodde på allvar att jag var på väg in i en depression eftersom jag grät som ett barn till varje avsnitt.
Så bra tv.
Och min personliga bubblare måste bli Starbuck i Battlestar Galactica (men det räknas ju inte riktigt, kanske...;)) men jag blev aslessen ändå och övervägde att sluta se serien altogether.
Sara: Gud, Tre Kronor-självmordet hade jag helt glömt.
Elin: Jag grät också rätt mycket till de där sista avsnitten. När Adam dyker upp vid Karens dörr... Fy fan.
Kates död i Navy CIS hör till mina starkare minnen.
Ett dödsfall som om och om igen plågar den redan så plågade Lt. Horatio Caine i CSI:Miami är ju mordet på hustrun Marisol Delko. Avsnittet när H. åker till Rio fö att fånga mördaren och han går ner på knä vid Jesusstatyn som blivkar över staden är en klassiker.
SPOILER men när Nate dör går det inte att jämföra med någon annan fejk-sorg. Då var det inte 'hicka till' utan hulkande, storgråt. För en tv-figur. Hur patetisk är man?
Kunde knappt förmå mig se skådespelaren i något annat sammanhang heller, länge.
Saom, jag känner att det är min plikt att fräscha upp dina kunskaper. Winnies storebror, Brian, var den tuffaste killen i kvarteret. Mekade med sin bil och hade ciggpaketet under t-shirtärmen. Han hängde inte med småglinen men varje gång någon var elak mot Kevin så klev han fram och satte stopp för det. Han blir draftad till Vietnam och där dör han, det sätter spår i hela grannskapet eftersom alla älskade honom. När kevin senare träffar Winnie så kysser de varandra för första gången.
http://www.youtube.com/watch?v=bGrJQbwelJw
Snaskefar: Du väcker dolda minnen i bakhuvudet på mig. Så sant, det var så det var.
Jag ska genast kolla in klippet och låta mig översköljas av nostalgi.
Rachel i Cold Feet.
Och Mark i ER...
Jag tyckte Dennys död i Greys Anatomy var riktigt bra gjord. Det är nog min favoritdöd - om man får ha en sån.
Klart man får ha en favoritdöd! Det är väl lite det hela listan går ut på...
Jag grät som en bebis när Jack Twist (Jake Gyllenhaal) dog i Brokeback Mountain...
kimmi: Ja, fy fan... Den filmen alltså. Den gör ont.
@Saom - enda filmen jag någonsin köpt. Hyr annars och ser aldrig en film två gånger. Men DEN filmen var jag bara tvungen att ha. Sen att jag inte tittat på den (är rädd att aldrig sluta gråta haha) är en annan sak. :-)
Det finns många men en av de som drabbade mig allra hårdast var Spung när Pelle dör. Det var fan det mest plötsliga någonsin, och begravningen efteråt där alla pressar ur sig There's a light that never goes out. Herregud, jag var inte mig själv på 3 dagar. "nu ska vi allesammans sjunga den låt som Pelle tyckte allra mest om"
och apropå En härlig tid, Winnies brorsas död var ju inte så gripande för att Kevin hade någon relation till honom, vad jag minns så var han bara en kille att se upp till, det var väl ändå Winnies ledsamhet som var så hjärtskärande. Har för mig att hon bara satt på en gunga helt ensam.
Men det mest gripande för mig var i sista avsnittet, det är ingen synlig död - det är när berättar rösten talar om vad som händer med alla karaktärer medan kameran filmar alla glada ansikten i independence day paraden han pratar om sin bror och sin mamma och när han säger "two years later, when dad passed away" då börjar jag storlipa. Det är ingen stor grej, ingen bild på någon begravning, det är bara en mening men det får hela tillvaron och livet att blottas.
Sen avslutas ju allt rätt smörigt med "dad! wanna play catch?" och då blir det rätt tydligt att det bara var på tv.
Men båda dödsfallen var ju personliga på något sätt. Man tänkte själv om man skulle dö eller någon man känner så hade det blivit Smiths istället för en psalm. Så då gråter man. Och pappan i en härlig tid var ju en riktig pappa när man var liten. Usch.
Skicka en kommentar