Spontant om Melodifestivalen, deltävlingen i Malmö:
Varför har Johan Becker och Star Pilots snott refrängen från Boy Meets Girl?
Jag tycker om Susanne Alvengren. Även om hon sjunger lite halvsvajigt.
Blev det inte lite väl hej-jag-heter-Maria-och-jag-har-tjockare-lår-än-Sahlene-så-jag-måste-visa-brösten-istället?
Malena Ernman påminner lite om albinotvillingarna i Matrix.
Uppdatering: Kan man rösta på Darin?
På måndag drar Cityakuten igång igen i Sverige. Sen en tid tillbaka har det varit klart att ännu en favorit återkommer till serien den sista säsongen - Sherry Stringfield som Dr Lewis. De flesta viktiga karaktärer från de tidiga åren har nu tackat ja, även något överraskande George Clooney (så såg det inte ut när jag skrev Konstgjord andning på Cityakuten).
Jag har inte följt serien på några säsonger, men jag räknar med att få nostalgigråta ut ordentligt under de sista avsnitten.
Har du lite att göra kan du alltid kolla in den här listan: 99 Things You Should Have Already Experienced On The Internet Unless You're a Loser or Old or Something.
Här finns många klassiska videor, bilder och hemsidor som spridits som löpeldar från inbox till inbox de senaste åren. Jag hade sett 73 av 99 saker förut. Är det bra eller dåligt?
more animals
Via Buzz.
Det blev inte Lotta Bromé. Eller Annika Lantz, eller Johan Wester eller Anne Lundberg eller någon av de andra vi spekulerade kring när det blev klart att På Spåret behövde en ny programledare. Det blev Kristian Luuk. Oväntat, men ändå självklart. Vem skulle annars överleva ett sådant kamikazeuppdrag? Det här kommer han att klara utmärkt. Det kommer att bli ett nytt program, med en ny ton, men det kommer inte att bli sämre. Bara annorlunda.
Det är klart, kanske tappar han en del av den osannolikt stora publik Oldsberg haft, eftersom osannolikt stora publiker tenderar att ha problem med förändringar, men han kommer också att vinna nya. Såna som jag, som tidigare bara snabbscreenat igenom programmen i SVT Play.
Uppdatering: Jag glömde skriva att jag fortfarande röstar på Stefan Holm som bisittare.
Mymlan vill se mina bästa bloggrubriker. Jag blir smickrad över epitetet "Word jiggler" även om det inte känns helt välförtjänt. Jag är visserligen journalist, men ingen rubriksättare. Dessutom tycker jag inte att bloggrubriker har riktigt samma förutsättningar som löp eller tidningsrubriker. En rubrik i en tidning har en enda uppgift: Att dra uppmärksamhet till sig när man ögnar ett uppslag. Namn på blogginlägg fungerar däremot också som länkar och bör oftare representera innehållet lite bättre.
Apropå det skrev jag en gång ett inlägg om ett närbesläktat ämne, nämligen namn på TV-serier. Inlägget hette It's all in the name och i kommentarerna berättade bland annat Henrik Schyffert om tankarna kring "I manegen..."
Ett bra namn är baserat på vad man fyller det med. DN är det bästa namnet i Sverige tycker jag. Det säger vad det är. Dagens Nyheter. Nöjesguiden är också genialt. En guide till nöjen. Vi höll på med "knasiga" namn till vår första serie som "Hattifnatt poliserna" och ""Och stack sakta ut sin stjärt" tills vi kom på att dom bästa namnen beskriver vad det är. "I manegen med Glenn Killing". Sen fick skämten/manuset fylla namnet med en mening.
- Schyffert
Bra sagt. Anyhow, tillbaka till rubrikerna. Jag använder mig ofta av citat, och där är det förstås svårt att själv ta credit. Ett sånt exempel som blev omtyckt är Älgarna tog honom med sig.
För att få uppmärksamhet kan man ju alltid stoppa in kända namn i en oväntad kontext. Gamla men fortfarande vällästa inlägg är till exempel Per Morberg är som en trafikolycka, Amina och jag i oljecisternen, Robyns hemliga förflutna och Jag kommer aldrig att bli en Blondinbella. Jag misstänker att det har en aning med rubrikerna att göra.
Sen funkar väl alltid våld, sex och vissa "chockord" också, som: Låt oss dansa negerjazz, Kolla in könet, Hasch och knulla i SVT och Huliganmeteorologen anfaller.
Ibland försöker jag vara lite fyndig, med varierat resultat. Birro ny stjärna i Karlavagnen eller Allsången och svansen var väl inga höjdare egentligen, men Mannen som talade med damcyklar fick jag faktiskt beundrande kommentarer på.
Det var några exempel. Haka på den som känner för att förkovra sig i sitt eget arkiv.
Vassa Eggen kommenterar mediebevakningen av kronprinsesseförlovningen:
William Randolph Hearst's admonition to this staffs, 1938
Foto: Jeff Jarvis (licens)
I natt är det dags för den glittrigaste och mest storvulna av alla fester, nämligen Oscarsgalan. Det innebär också en lång kavalkad av människor som blir avbrutna av en orkester. Just det: tacktalen. Kära Hollywoodmänniskor, lyssna nu.
Ett tacktal ska:
- vara känslofullt
- kännas spontant och äkta
- inte vara för långt
- helst innehålla mer substans än en uppräkning av namn.
Visst, det finns de som har insett detta och givit oss god underhållning. Som energiknippet Cuba Gooding Jr, kysskupparen Adrien Brody och storgråtare som Halle Berry till exempel. Men alldeles, alldeles för många verkar ha fullkomligt missförstått tanken med ett tacktal och använder sina sekunder i rampljuset till att rabbla en obegriplig lista namn.
Därför är denna söndags arkivklipp några fler goda exempel.
Chandra Wilson, SAG Awards
Alla som dallrar med sitt gäddhäng offentligt i galaklänning bör hyllas. "To be able to take this thing home to my girls and hold it in front of them and say look what this skin and this nose and this height and these arms..."
Michael Jeter, Tony Awards
Ett perfekt tal: Kort, känslosamt och med ett budskap.
Roberto Benigni, Oscarsgalan
Allt blir bättre med lite galenskap. Den här italienaren svallade över av vansinnesglädje och med hjälp av en bara knappt förståelig engelska tackade han bland annat sina föräldrar med orden: "they gave me the biggest gift - poverty".
V S Naipaul, Nobelpristagare 2001
Classy.
(Ett hedersomnämnande går även till Naipaulkollegan JMG le Clézio som höll en del av sitt tacktal på svenska.)
Det finns fler pärlor också, men många av de jag tänker på var inte nominerade i de tyngsta kategorierna och finns inte på Youtube.
Vilket är ditt favorittal?
Varje söndag rotar jag i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Jam session med ABBA, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Hugh Laurie loves Steffi Graf, Mel Gibson i Rederiet, och Knesset - Vi är världen. Läs mer om Oscarsgalan här, här, här och här.
The Ellen Degeneres Show visade häromveckan ett inslag om att svåra bränder hade ödelagt ett helt samhälle i Kalifornien. Det var tragiska bilder från en bygd där fler än 500 hus helt brunnit upp. I slutet säger en sentimental speakerröst nåt om att människorna mitt i all misär nu ändå ser framåt, eftersom "...their spirits were never broken."
Den svenska översättaren väljer att texta det så här:
"De tappade aldrig gnistan."
Var det så lämpligt?
Nu är det klart att SVT gör Här är ditt liv med Ingvar Oldsberg. Jag skrev om planerna - och det historiska programformatet - redan i oktober, här är ett utdrag:
Redan i fjol gick Ingvar Oldsberg ut och sa att han var sugen på att leda en ny omgång av serien. SVT i Malmö kontrade med att erbjuda Anne Lundberg programledarrollen, men vem det nu än blir som axlar Lasse Holmqvists mantel så blir det inga inspelningar förrän tidigast nästa år.
[...]
Här chockas Muhammad Ali så att han nästan vänder och går i dörren, här överraskas en sval Phil Collins av några gatumusikanter och här börjar fotbollsstjärnan Ian Wright gråta hysteriskt vid blotta åsynen av programledare Michael Aspel och hans röda bok.
Det hela började som ett radioprogram i USA 1948 och har sedan dess sänts i tusentals upplagor i flera länder. 1954 var det Helan och Halvans tur att bli lurade in i vad som skulle bli parets enda framträdande i amerikansk TV. Något som inte uppskattades till fullo. Så här sa Stan Laurel efteråt: "[Oliver Hardy] and I were always planning to do something on TV. But we never dreamed that we would make our television debut on an unrehearsed network program... I was damned if I was going to put on a free show for them".
Läs hela inlägget och se fler klipp här.
Mer om nyheten hos SVT, SvD, AB och DN bland andra.
Det här innebär också att Oldsberg slutar i På Spåret, vilket förstås får Aftonbladet att skrika ut att han blivit "petad". Det är möjligt att Björn Hellberg känner sig petad, men Oldsberg har som sagt försökt lobba in Här är ditt liv länge.
Jag blir så glad av sånt här. Ett team bestämmer sig för att muntra upp morgonsura rusningstrafikanter - och med en enkel men finurlig high five-operation får de tusentals tunnelbaneåkare att le:
Klicka här för att läsa mer och se mängder av fina bilder på folk som lyser upp av ett lite oväntat avbrott i vardan.
Via Buzz.
Som en hyllning till mannen som fick tyst på Skavlan och med en svag koppling till gårdagens hjärtetema får denna söndags arkivklipp bli en mycket ung Winnerbäck som sjunger en snutt av En kärleksdans:
Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Jam session med ABBA, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Hugh Laurie loves Steffi Graf, Mel Gibson i Rederiet, och Knesset - Vi är världen.
Korta tankar inför kvällens begivenheter:
- Måns är favorit och ska lätt segla vidare till Globen. Han kommer med nästan samma låt som för två år sen.
- Cookies 'n Beans kan bli farliga. Frida Öhrn är lite av hela Sveriges älsklingsröst.
- Roligt att Lili och Susie sjunger en låt som verkligen låter Lili & Susie. Fast uppdaterat. Uppdaterat från 1985 till... 1995.
- Det är alltid kul att se fullblodsproffset Amy Diamond. Den här låten känns bättre än aptrista Thank you också.
- Markoolio sjunger en ballad? Markoolio kan inte sjunga. Men texten är kul.
Lyssna på låtarna här.
Kristian Luuk gör ett inslag i stackars negligerade Popcirkus om varför så många svenska artister skriver låtar på engelska. Per Sinding Larsen avannonserar med orden:
- Vi tackar för det, Kristian Luuk. Eller kristet utseende, som han heter på svenska.
Fyndigt.
Foto: Pressbild The Kristet Utseende.
Emanuel firar jubileum och skriver en bloggårskrönika där han bland annat lyfter upp ett årsgammalt pressmeddelande som jag helt missat.
Mejlet har ärenderaden: Tjejer har fler hål.
"Det fick i alla fall mig att klicka" skriver Emanuel och det här är vad som kommer upp om man klickar:
Bifogat ett pressmeddelande från Folktandvården
mvh
Christian Larsen, pressekreterare.
Mycket roligt.
Det drar ihop sig till Oscarsgala - den 22 februari är det dags. I år är det inte den sedvanlige komikern som ska leda festligheterna, utan Hugh Jackman tar över spakarna från Jon Stewart. Hugh Jackman är för den breda massan mest känd som Wolverine i X-men, men det kommer faktiskt inte att vara första gången han leder en stor gala. Som trefaldig värd för the Tony Awards har han stått inför en liknande publik förut.
Så här såg det ut en av gångerna, när Hugh pratar (och sjunger) om svårigheten att kombinera sin hårda Wolverine-image och kärleken till musikal:
Två minnesvärda TV-ögonblick de senaste dagarna:
1. I avdelningen svårt-att-acceptera-att-barnskådisar-växer-upp känns det aningen underligt att råka slå på TV:n mitt i en ångande het sexscen med Nicholas Hoult, ni vet Om en pojke-pojken. Han är numera med i ungdomsserien Skins och röker hasch, tatuerar sig och får orgasmer för glatta livet. Just den här sexscenen var bland det naknaste jag sett på länge.
2. Ett ögonblick som skulle kvala in på vilken årsbästalista som helst var i fredags när medieskygge Lars Winnerbäck tröttnade på Fredrik Skavlans frågor om hans relation till Ulf Lundell och replikerade: Kan vi inte prata om hans svärson istället?
Skavlan (som är tillsammans med Maria Bonnevie som Mikael Persbrandt lämnade för att istället skaffa barn med Sanna Lundell, dotter till Ulf) tystnade rätt tvärt, och den lilla del av publiken som hängt med i skvallersvängarna tjöt av skratt. Se det här. Det är för övrigt ett glimrande avsnitt även i stort, ända till den där älskarinneförfattaren kommer in och hamnar i ett föråldrat och förvirrat könsrollsresonemang med en zoolog(!).
Uppdatering: Aftonbladet hänger på Nicholas Hoult-spåret.
Om du läste tidningar som OKEJ under sent åttiotal och tidigt nittiotal minns du förmodligen Don & Angelique. Kärleksparet var en våt dröm för dåtidens skvallerpress med sitt stormiga förhållande som innehöll offentliga fisteloperationer och mordhot bland annat. Angelique Widengren var med i Sound of Music tillsammans med Nanne och Peter Grönvall och de medverkade i Melodifestivalen två år i rad, först 1986 med Eldorado och sen 1987 med Alexandra:
Don Bennechi var aldrig med i Melodifestivalen, men det hindrade honom inte från att sjunga in en italiensk version av Jan Johansens vinnarlåt Se på mig:
Don har på 2000-talet försökt sig på en comeback med bland annat ett framträdande i Förkväll 2007. Du hittar hans hemsida här. (Besök på egen risk).
Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag visat exempelvis Mel Gibson i Rederiet, Ekström och rymdblomman, Jack Black i backspegeln, Knesset - Vi är världen och Depeche Mode - The final countdown.
Jag vet inte vad jag ska tycka om Melodifestivalen. Det kändes som en trist premiärshow, utan ett enda riktigt bra nummer. Men å andra sidan, så känns det varje år. Varje år tycker jag att låtarna är menlösa efter en första lyssning, och sen sitter jag ändå där inför finalen och märker att jag gillar dem.
Det var rätt vinnare hur som helst, Alcazar gick vidare på ren proffsighet och Emilia hade en tillräckligt bra låt för att kompensera för falsksången. Jag tyckte lite synd om Spamalot-Nina dock, hon är skön. I min bok slår hon den urusla Scotts-låten anytime.
Vad gäller Petra Mede så bestämde jag redan innan programmet att jag skulle stå bakom henne. Hon har i det närmaste ett omöjligt uppdrag. Visst, hon känns aningen forcerad, visst, hennes ovana att leda stora arrangemang lyste igenom lite, men på det stora hela tycker jag hon gjorde bra ifrån sig. Hon var rolig, samlad och stilig och de hopplösa reglerna är inte hennes fel.
Jag kan för övrigt köpa tanken med en jury som plockar ut en joker - men varför göra det så komplicerat? Ett "tredje chansen"? Herregud, låt de komma in efter andra chansen och välja ett elfte finalbidrag bland de som inte kom med. Den som trodde att det skulle bli mer spännande på det här viset har fel. Det blir bara förvirrande.
SVT:s Mästarnas mästare är ett småputtrigt program, rätt ojämnt men med stunder då det bränner till på riktigt. Behållningen hittills har varit Ara Abrahamian som charmat in sig totalt hos de andra stjärnorna. I det senaste avsnittet avslöjades mer om hans bakgrund och de andra grät floder över både tragisk uppväxt och orättvisa idrottsresultat.
En annan händelse som gick rakt genom rutan och in i hjärtat var i avsnitt tre när en tävling bestod av att simma och dyka efter olika nycklar. Emma Igelström var klar förhandsfavorit förstås och trots att det är en relativt fånig tävling i ett relativt fånigt samanhang märktes pressen på henne. Hon vann dock överlägset och det gick inte att ta miste på lättnaden och glädjen efteråt. Hon erkände då att hon bara varit i en bassäng två gånger(!) på de fyra år som gått sedan hennes karriär tagit slut. Det var starkt.
Däremot hade de gärna fått skippa tjejerna-klär-upp-sig-och-pyntar-och-lagar-mat-till-killarna-sekvensen i tisdagens avsnitt. Malin Moström säger att "killarna tycker nog om att bli ompysslade och att vi gör lite extra för dem" och jämställdhetskampen tar tio steg bakåt.
Mästarnas mästare, tisdagar 20.00 i SVT1. Se de första fyra avsnitten här. Tidigare har jag skrivit om programmet i Sportstjärnorna och det fallande lasersvärdet.
Foto: Pressbild från http://www.ara.se/.
Bara en parentes angående färdtjänststoryn: Enligt TT har chauffören följande förklaring till att han släppte av 90-åriga Emmy Hallgren en kilometer från hennes sommarstuga:
När han försökte komma upp för en backe gled han ned. När han säger att han inte kan göra mera, hoppar kvinnan ur bilen.
Känns det rimligt? Att en 90-årig, halvblind kvinna glatt "hoppar" ut ur bilen mitt i en glashal uppförsbacke? Jag ser det inte direkt framför mig.
Apropå sökord. Nån googlare hamnade här nyligen efter att ha frågat sig följande:
Vad får man för sexuella utsvävningar när man tar anfetamin?
Här får du mitt svar: Det heter amfetamin.
I övrigt lägger jag frågan till handlingarna och inser att jag aldrig kommer att sluta förundras över det här människosläktet.
I natt avgjordes Superbowl, och ni vet vad det betyder - reklamfilm. Här är Conan O'Brien i en reklam för Bud Light.
En ikon kommer till Sverige i sommar. Det var 19 år sen sist.
Det har runnit mycket vatten under många broar för Madonna sedan hon släppte första singeln Everybody 1982.
Så här såg det ut då:
Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Jam session med ABBA, Magnus Samuelsson chockar TV-team, Hugh Laurie loves Steffi Graf, Mel Gibson i Rederiet, och Knesset - Vi är världen. Mer om Madonnas turné här eller här.
Inlägg
Alla kommentarer
Hittat hos 
