Det duger inte, Björn
Det kan vara lätt att anta att om man heter Björn Gustafsson så räcker det med att stå på scen i en fånig utstyrsel för att det ska vara roligt. Men det är fel. Det krävs lite mer än så.
Söta som socker var de i alla fall, båda två.
6 kommentarer:
Håller med fullständigt. Dessutom börjar man tröttna på hans "jag har glömt texten till sången"-dilettanteri. Lika tråkigt som leveransen av ESC-röster på fylle-svengelska.
Jag har inte heller mycket till övers för den där glömma-texten-grejen.
Stackarn, det är inte lätt när folk börjar tröttna inom ett år från genombrottet... Men jag tror han överlever. Efter hajpen måste det komma en motreaktion - sen stabiliserar det sig nog.
Jag ger dig fullkomligt rätt i båda dina påståenden. Det ÄR fånigt, de ÄR söta.
Jag tycker att det nästan är otroligt att Björn har orkat med sin egen överexponering, han har kvalitéer - det ska erkännas - men det druknar i hans blonda hårsvall.
Och vilket hårsvall sen.
Jo, det var visst kul. Jag skrattade så jag tjöt. Det måste vara nåt fel på mig.
Nejdå, det är inget fel på dig. Jag hade förväntat mig mer bara.
Skicka en kommentar