Yesteryear

Mumari undrar vad jag bloggade om för ett år sedan. Jag grävde i arkivet, hoppades hitta en djupsinnig analys om popkulturellt existensberättigande eller en finkänslig recension av nobelpristagaren Grazia Deleddas samlade verk eller något liknande. Jag finner en lovande rubrik, "Mänskligheten", men själva inlägget var rätt fåordigt:

Du som sökte dig hit idag med söktermen "kan man dopa sig med alzheimers medicin", du behöver hjälp. Kanske lika mycket som du som kom hit efter orden "knullad av moster".

Gervais synthiga förflutna

Om man var med i ett synthband på 80-talet och spelade in ett par videor med allt vad en synthvideo på 80-talet innebar, och sen blir en världskänd komiker och skådespelare, då kan man rimligen anta att de där videorna kommer att grävas fram och förfölja en i evighet. Känner du igen stilige The Office-profilen Ricky Gervais på bilden till höger? Yes, det är han. Han sjöng i synthduon Seona Dancing back in the days, de släppte bland annat singeln Bitter Heart:



Roligt. Men inte så mycket att skämmas för, eller hur?
Det här är inte hela videon och det är rätt dålig kvalitet, så jag rekommenderar att du kikar in på seonadancing.com för fler videoklipp, bilder och info. Här sjunger han live.
Hittat hos Mats som till mångas glädje börjat blogga igen!

Operation allmänbildning 2009 - del 2

Jag smygstartade mitt nyårslöfte förra veckan med en önskan om lite hjärnstormning kring "allmänbildning" tillsammans med er kära läsare. Vad är allmänbildning? Hur viktigt är det? Vad eller vilka tillhör allmänbildningen inom kulturområdet? Det blev en skön diskussion som med fördel läses här.

Era ord är min lag och därför tänker jag ta alla tips på allvar. Dessa punkter utkristalliserade jag från kommentarerna:

Läs Tage Danielsson.
Tage är en husgud, så där har jag redan på fötterna. Men jag läser gärna lite till.

Lyssna på P1.
Mycket bra förslag. Min åtgärd kommer att bli att göra en översyn av kanalens totala utbud, bena ut de program jag bör höra och sedan lyssna så mycket som möjligt på dessa. (Tips?)

Surfa planlöst på Wikipedia.
Jag kallar det slumpkunskap, likt mina Youtubemaraton. Ska boka in några sessioner.

Se Kulturnyheterna i SVT och anteckna allt du vill veta mer om.
Will do.

Lär dig svaren till de rosa frågorna i TP.
Någon som har ett TP som kan ställa lite rosa frågor till mig?

Lär dig fysik och läs på om något gammalt krig.
Fysikdelen känns lite svepande, men jag ska absolut grotta ner mig i ett krig. Men nu var det väl ändå mest kulturbildning det skulle handla om här i bloggen.

Bemästra Plancks konstant.
Tack för den, eff. Som sagt, kulturbildning. Ehum.

Läs boken "Vad varje svensk bör veta".
Ska se till att göra det.

Läs Bibeln.
Kan många historier ur Bibeln rätt bra, (läste "Barnens bibel" säkert trettio gånger som liten), då är det värre med alla andra religiösa skrifter. Nån som vet om det finns smidiga sammanfattningar nånstans?

Lista från Anna: "Film: Casablanca, Breakfast at Tiffany's, Star Wars, Titanic, Pulp Fiction, Borta med vinden, Psycho, Gudfadern, Gökboet, Sagan om ringen, Sunset Boulevard.
Litteratur: On the road, Brott och straff, Glaskupan, något av Hemingway, Stolthet och fördom, något av Shakespeare, Illiaden, Odysseen (nu blev det nog felstavat), Odysseus av James Joyce, Röda rummet, Harry Potter, något av Selma Lagerlöf, något av John Steinbeck, Karin Boye."

Jag kan bocka av det mesta på den där listan faktiskt, men inte allt. Ska se till att åtgärda det.

Vi snuddade också vid diskussionsämnena tvång kontra lust, allmänbildning kontra nischbildning och lite annat, men det får bli grunder för andra blogginlägg en annan gång.

En läsare tycker för övrigt att jag för att bli mer allmänbildad ska komma underfund med "vem jag är". Det känns lite för stort för nu.

"Jag är i prima form"

Sitter och slötittar på reprisen av Skavlan och ser till min förvåning och förtjusning att reportern som skickats ut på stan för en enkät om motion hittat en livs levande rumpnisse.

Här hittar du programmet, spola fram 43 minuter för att fånga hennes korta uppenbarelse. Oväntad lookalike, men sötare tant får man leta efter.

Ding ding revival

Är det bara jag eller påminner kvällstidningarna allt oftare om den klassiska blaskan En ding ding värld..?








Skärmdump nedan från aftonbladet.se, till höger expressen.se ikväll. Nu gastar de dessutom att "för mycket sex kan ge cancer." Suck.

Jam session med ABBA

ABBA fick ett lifetime achievement-pris på Rockbjörnengalan och halva gruppen gladde publiken genom att dyka upp.

Veckans arkivklipp kommer i gruppens anda från 1978 när ABBA, Olivia Newton-John och Andy Gibb jammade tillsammans i nåt TV-program. Klippet börjar med en presentation av Olivia, sen improviserar de fram lite Beach Boys, Frida sjunger opera, gänget skojar med Andy Gibb - allt mycket avslappnat och uppsluppet, som om publiken består av gamla kompisar och TV-kamerorna alls inte är där. Något bisarrt.



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Magnus Samuelsson chockar TV-team, Hugh Laurie loves Steffi Graf, Mel Gibson i Rederiet, Ekström och rymdblomman, och Knesset - Vi är världen.

Fina doldisar bland Oscarsstjärnorna

Ingen missade väl att Oscarsnomineringarna presenterades idag. Vad gäller kategorierna för bästa skådespelare så gillar jag att jag bland superstjärnor som Meryl Streep, Angelina Jolie, Sean Penn och Brad Pitt också hittar två gamla TV-favoriter: Melissa Leo och Richard Jenkins. Melissa Leo spelade den råa polisen Kay Howard i klassiska Homicide: Life on the Street på nittiotalet. Richard Jenkins var pappa Fischer som lyckades med konststycket att dö i första avsnittet men ändå ha en betydande roll i fina Six Feet Under.

Melissa Leo nomineras för sin roll i Frozen River och konkurrerar med - förutom Streep och Jolie - Anne Hathaway och Kate Winslet. Richard Jenkins nomineras för The Visitor och möter Pitt, Penn, Frank Langella och Mickey Rourke.
Lycka till.

Mer om nomineringarna här, här, här, här eller här.

Humor igen, Aftonbladet?

Nu är det andra gången på bara några timmar jag uppmärksammar Aftonbladets ofrivilliga (?) humor (se första här), men man undrar ju: Är det något sorts försök till skämt som får reportern att börja artikeln om Jonas Gardell och hans "De halvt dolda" med orden "Han stod på alla fyra när han fick förfrågan"?

Inte så PK.

Oväntad lika-som-bär

Titta på Aftonbladets roliga matchning av bilder i högerspaltspuffarna ikväll. Sjuka Let's Dance-paret och friska (?) Iliescu-paret är lika som vilka bär som helst.
Det måste väl vara medveten redigering. Eller?

Klicka för större bild.

Operation allmänbildning 2009

Jag funderar på att avlägga ett nyårslöfte. Ja, jag vet att jag är lite sent ute, men jag skyller på att jag inte har vanan inne - det här skulle vara första gången. Jag är ibland mycket-snack-och-lite-verkstad, men inspirerad av 365saker har jag formulerat mitt mål för året: Jag skulle vilja bli mer allmänbildad.

Jag har alltid sett mig själv som en allmänbildad person, men nu känns det som att omgivningen sprungit ifrån mig på ett lite obehagligt sätt. Nyligen köpte jag boken "Vad du borde lärt dig i skolan", där man kan läsa sammanfattningar av allt från grammatik och huvudstäder till periodiska systemet och kungalängden. Just nu läser jag om Shakespeare och tänkte i Navids anda lära mig en bit den klassiska monologen "Att vara eller inte vara" utantill:

Att vara eller inte vara, det är frågan -
om det är ädlare att härda ut
ett skymfligt ödes bomber och kanoner
eller dra blankt emot ett hav av sorger
och så få slut på dem. Få dö, få sova,
ja bara somna bort, från ångesten
och från de tusen överraskningar
som köttet fått i arv - det vore värt
en stilla bön.

Hur som helst. Nu behöver jag din hjälp. Vad är allmänbildning? Och - för att hålla mig till den del som kommer att vara synlig här i bloggen - vad är kulturbildning? Det är så subjektivt. Bob Dylan, Mozart, Ingmar Bergman, Stanley Kubrick, Motown, Moa Martinsson, Joni Mitchell, Kristina Lugn..? Vilka bör jag lära känna bättre och vad kan jag strunta i?

Hjärnstorma lite kring det här är ni snälla, så återkommer jag.

Magnus Samuelsson chockar TV-team

Let's Dance-aktuelle Magnus Samuelsson var på nittiotalet med i ett annat nöjesprogram i TV4 - Fångarna på fortet. Trogna Fångarna på fortet-tittare minns bland annat den cell där deltagaren ska hugga av ett tjockt rep med ett svärd. Många var de som svettades och slet där inne, det var inte alla som hann nöta av alla fibrer med det slöa redskapet. Men sen kom Magnus Samuelsson.



Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag bjudit på sånt som Hugh Laurie loves Steffi Graf, Mel Gibson i Rederiet, Ekström och rymdblomman, och Knesset - Vi är världen.

Jag och musiken

Berätta vem du är i musik. Visa oss tolv låtar som säger något om dig. Det var Mymlan som kom med den uppmaningen för en tid sedan och jag har tvekat inför att hoppa på tåget. Pretentionerna blir så höga, beslutsångesten så svår. Men jag struntar i det nu och väljer att inte tänka för mycket. Det här är alltså INTE mina tolv favoritlåtar, eller de som beskriver mig bäst i hela världen. Det är däremot några bitar musik som jag tycker om, och som berättar något om mig:

The Four Seasons - Big girls don't cry
Om jag hade en theme song som Ally McBeal skulle det här vara den. Den ger mig styrka. Visserligen genom att lura i mig att jag är stark för att jag inte gråter trots att jag vet att det är sånt de starka gör, men ändå.



Bob Marley - Redemption song
Emancipate yourselves from mental slavery
None but ourselves can free our minds

The Cranberries - No need to argue
Den doftar lägereld och gemenskap, långa bussresor med O som enträget ber mig och A att sjunga den igen. Bara en gång till, att somna till.

Cornelis Vreeswijk - Märk hur vår skugga
Fredmans epistel nr 81. Cornelis och Bellman i skälvande samklang och den svenska historien har aldrig känts mer levande.

Alpha Blondy - Journalistes en danger
Journalisten Norbert Zongo från Burkina Faso dödades när han och hans tidning började gräva i ett mord med kopplingar till president Blaise Compaoré. Den här låten skrevs till Zongo och alla hans kollegor som mött samma öde. Det är en kampsång om tryckfrihet, korruption och demokrati.



Hellsongs - Run to the hills
Bra låt, briljant tolkning.

Aretha Franklin - I say a little prayer
Har gjort mig glad många gånger. Lite Aretha, lite Jackson 5 och även jag går upp på dansgolvet.

Tage Danielsson - Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar
Kära Tage. Du fattas mig. Du behövs här, om du bara visste hur mycket du behövs här. Nu blir jag sentimental igen, du förstår väl att jag känner mig fånig som saknar en människa jag aldrig fick träffa, men du fattas mig. Så är det bara.

Charlie Chaplin - Smile
Nu tänker jag ju inte på såna corny saker men om jag skulle tänka på vilken musik som skulle spelas på min begravning så är den här melodin ett alternativ. Med text sjungs den även föredömligt av Nat King Cole, lyssna här.



Antony & the Johnsons - For today I am a boy
Ah, Antony. Så fin.

Ebba Grön - Die Mauer
Nittiotal, en skolbuss full med tolvåringar. Plötsligt sa någon halt. Här får ingen passera. Trettio sekunder senare var sången i full gång. Alla kunde texten. Alla kunde melodin. Få bussresor med klassen under mellan- och högstadiet saknade ett framförande av den här låten.

K D Lang - Hallelujah
Det här är en av de mest uttjatade låtarna just nu, och det är lätt att glömma att det också är en av de bästa. Men jag blir trött på hyllningskörerna över Jeff Buckley - jag vet att han är död och det är tragiskt men den bästa versionen av den här låten sjunger K D Lang. Därmed basta.



Där har ni de tolv. Mycket vemod, mycket nostalgi.
Som jag, antar jag.

Här hittar du listan i Spotify (dock utan Alpha Blondy).
Bubblare: Lars Winnerbäck - Alla vägar har sitt pris (fanns inte heller i Spotify), Eva Cassidy - Over the rainbow och Lasse Tennander - Nu blåser vi ut ljusen, stolta stad (som egentligen ska sjungas av Helen Sjöholm, men jag hittar inte den versionen).

Veckans TV-premiär

På fredag börjar SVT:s nya stortalkshow (som jag först av alla avslöjade redan i höstas). En spännande premiär för alla oss som är förtjusta i norske programledaren Fredrik Skavlan.

Gäster på fredag är Ari Behn, gift med norska prinsessan Märtha Louise, Göran Persson, Anitra Steen, Kristina Lugn, Timbuktu, framtidsforskaren Anders Sandberg, programledaren Åsa Vilbäck och Pernilla Andersson, artist.

SVT1 fredag 16 januari kl 21.00: Skavlan.
Första programmet av åtta.

Min bror och hans julgran

Idag, tjugo dagar efter den tjugofjärde, är julen slut. Så här såg min brors julgran ut den här julen.
Min bror jobbar som snickare. Han ägnar det mesta av sin fritid till att köra skoter, spela TV-spel och dricka öl. Hans favoritfärg är rosa. Kanske den finaste granen någonsin?

Det duger inte, Björn

Det kan vara lätt att anta att om man heter Björn Gustafsson så räcker det med att stå på scen i en fånig utstyrsel för att det ska vara roligt. Men det är fel. Det krävs lite mer än så.

Söta som socker var de i alla fall, båda två.

Hugh Laurie loves Steffi Graf

Lotten lät under sin julkalender Hugh Lauries brittiska karaktär Wooster och hans amerikanska Dr House prata med varandra, och det känns skönt att veta att vi är fler som känner honom som mer än bara en butter knarkarläkare. Hugh Laurie har nämligen - som man brukar säga - många strängar på sin lyra (och kan dessutom spela på den). Visst gör han en briljant insats som läkaren vi älskar att hata och hatar att älska, men han är också komiker, författare och musiker. Och britt.

Veckans arkivklipp får bli hans läspande erkännande "I'm in love with Steffi Graf". Kolla in luggen och lyssna till textrader som:

That Steffi is an angel
But she folds her wings
And walks like you and me
She's extremely good at tennis
On any kind of surface there might be
Clay or grass
She'll flay your ass
And when she hits that topspin second serve
I think I know the meaning of love



Ur A Bit of Fry & Laurie från mitten av nittiotalet.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag visat Mel Gibson i Rederiet, Ekström och rymdblomman, Jack Black i backspegeln, Knesset - Vi är världen, Nostalgiluckan och Depeche Mode - The final countdown.

Veckans citat

Elizabeth Banks som spelar Laura Bush i filmen W får frågan "Vad såg hon hos George Bush, tror du?" i SvD:

–Det var 70-tal, de var 30 år gamla, och de var de enda singlar de kände. Han dök upp, en snygg kille – jag tror nog att hon i första hand bara ville få ett ligg. Och så fick han henne att skratta.

Hon har löst ett av samtidens största mysterier.

Realism

En bekant tog med sin pappa på Sagan om ringen en gång. Pappan är en taxichaufför som sällan går på bio. När min bekant efteråt frågade vad han tyckte om filmen sa han att den var lite väl orealistisk. Lite väl orealistisk. Är inte det ett fantastiskt omdöme om Sagan om ringen?

Häromdagen visades för övrigt på TV en av de mest orealistiska filmer som någonsin gjorts, Föräldrafällan. Jag menar, hej-vi-separerade-våra-tvillingar-efter-födseln-och-berättade-aldrig-om-den-andra-systern-men-vi-är-ändå-de-coolaste-och-bästa-föräldrarna-i-världen-och-trots-att-vi-hatade-varann-så-mycket-senast-vi-sågs-att-vi-gick-med-på-att-dela-på-barnen-för-att-slippa-ses-igen-behöver-vi-bara-en-romantisk-middag-för-att-inse-att-vi-egentligen-är-kära.

Tänk bara den manusidén i händerna på en Norén, så mycket sorg/skuld/ilska/olösta abandonment issues med mera man skulle kunna skriva in i den där familjen.

Men det är klart, då skulle nog inte en klämkäck Lindsay Lohan passa lika bra till huvudrollen.

Min bokbekännelse

Ni vet hur man ibland fastnar i olika typer av litteratur? Hur man bara läser en viss sorts böcker, en efter en tills man plötsligt känner sig klar med den genren? Så funkar det i alla fall för mig. Jag har haft en klassikerperiod när jag plöjde Den gamle och havet och Brott och straff och Lars Hård och jag har haft en barndomsskildringar-från-helvetet-period när jag frossade i Pojken som kallades Det och alla hans olyckssystrar och bröder och jag har haft en svenska deckare-period med lättsmälta kriminalhistorier som avlöste varandra. Till exempel.

Nu har jag en ny period. Tunna böcker. Jag läser bara tunna böcker. Det kan tyckas vara ett ytligt och ointellektuellt förhållningssätt till litteratur, och det är det också. Men jag har märkt att böckerna inte blir lästa om jag inte kan läsa dem på en kväll. Nu under julen har jag till exempel läst fem böcker, och fem tunna böcker är bra mycket bättre än noll tjocka.

För övrigt är det inget som säger att ett verk är mindre värt för att det går fort att konsumera det. Tunn är inte lika med lättläst och få sidor behöver inte betyda att färre viktigheter blir sagda.

De fem böcker som blivit lästa är hur som helst Afrikanen av JMG Le Clézio, Hey Dolly av Amanda Svensson, Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund och Blåst och Gör vad du vill av Erlend Loe. Den finurlige norrmannen stod för både topp och botten tror jag, sett till läsupplevelsen gav Gör vad du vill mig mest och Blåst mig minst. Dolly var bedårande och Afrikanen intressant, Sigge Eklunds pretentioner har jag svårt att förhålla mig till.

Vilka böcker läste du i jul?

Mel Gibson i "Rederiet"

Det var många som trodde att det var ett aprilskämt när nyheten om Chevy Chases medverkan i TV4-produktionen Hjälp! kom. Men det visade sig vara sant - till våren kommer vi att få se ett päron till farsa i alla åtta avsnitt av den svenska humorserien.
Jag kom att tänka på den här klassikern: Mel Gibson tillkännager att han ska spela Rolf Dahléns försvunne tvillingbror i Rederiet.



Det var dock bara ett aprilskämt. Mel Gibson fyllde för övrigt 53 år i går. Grattis.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt/bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Tidigare har jag visat Ekström och rymdblomman, Jack Black i backspegeln, Knesset - Vi är världen, Nostalgiluckan och Depeche Mode - The final countdown.

Älskade dumburk 2008

Nytt år. Nya tomma blad, fulla av möjligheter. Jag börjar lite trevande med en titt i backspegeln:
Mitt första inlägg 2008 var en kris. Jag var en knapptryckning från att lägga ner bloggen men ändrade mig i sista stund. Istället funderade jag över sportklyschor och syskonkärlek, återupptäckte slem från 80-talet och grattade Henrik Schyffert.

Under Melodifestivalen såg jag likheter mellan vissa kroppsliga restprodukter och Androla och mellan Gary Dourdan och Gary Dourdan och när våren kom insåg jag att jag aldrig kommer att bli en Blondinbella.

Sommaren ägnades åt att lite kärleksfullt håna sydsvenskan.se och förbryllas över nyhetsvärdering på text-tv. Jag hann också baka en midsommar, bli uppslukad av fotboll och fundera över ordvitsar i ett filosofiskt perspektiv.

Med hösten kom musikalavsnitten, Robyns hemliga förflutna och en förundran över Aftonbladets barnpornografiska tendenser och historiska kunskaper. Jag avslöjade också ett TV-scoop och beklagade mig över Cityakutens förfall.

Slutet av året, ja det har ni väl alla i färskt minne?
229 inlägg blev det, inte dåligt för en blogg som var på vippen att dö under årets första vecka.