Förlorarnas tid

Är vinnaren den nya förloraren? Det undrar Johan Janrell i TV-planetbloggen. Lars ville inte vinna Idol och kräkas ur sig en livegen platta på nolltid. Lili och Susie vill inte vinna Melodifestivalen med allt PR-arbete och turnerande det innebär. Det har visat sig att tvåor och treor lyckas minst lika bra, om inte bättre, än vinnarna från diverse talangtävlingar.

När det gäller förlorande vinnare eller vinnande förlorare tänker jag spontant på Jay McCarroll, en av mina favoritdeltagare i Project Runway och designseriens allra första vinnare. Det åtrådda priset i tävlingen var bland annat 100 000 dollar och ett mentorskontrakt med Banana Republic. Men efter vinsten upptäckte Jay det finstilta där det stod att produktionsbolaget för alltid skulle kräva tio procent av hans inkomster. Han insåg också att han inte hade någon lust att kasta sig in i ett samarbete med Banana Republic. Jay gick emot företagen och avsade sig priserna.

Efter den striden ändrades Project Runway-kontraktet och tioprocentsklausulen togs bort. Men det hjälpte inte Jay. Ryktet gick ett tag att han var hemlös, men det var bara en bluff, och en road Jay fotograferade sig själv liggandes på gatan med plakatet "Will Design for Food".

En vinnare - som blev en förlorare - som i mina ögon är en vinnare ändå. För att han stod upp för sina ideal, gick emot storbolagen och kom starkare ut på andra sidan. Fortfarande pank, men med integriteten i behåll.