Älgarna tog honom med sig
Jag har aldrig jobbat så intensivt som nu. Nyss hemkommen från fyra flygresor på två dagar försöker jag samla ihop tankarna och hitta in i vardagsverkligheten igen. Men jag tycker om det. Man får perspektiv på saker, tvingas fokusera. Bara jag lyckas hålla ihop allting och inte falla sönder så blir nog det här bra.
Något som alltid hjälper perspektivskapandet är att jobba med Fotografen. Ni vet, inte vilken fotograf som helst utan Fotografen. Är ni journalister så kan ni typen. Han (och det är alltid en han) som hanterat en kamera i över fyrtio år, refererar till en pizzaslice på Pizza Hut som "en sån där pajbit", obekymrat använder sig av ordet "neger" och pratar med främlingar som om han alltid känt dem. Som alltid, oavsett tidpunkt eller sällskap har en anekdot att berätta.
Under en bilresa valde han plötsligt att berätta för mig om dagen hans pappa dog. Det var i slutet av sextiotalet, och far och son var ute i de norrbottniska skogarna och jagade älg tillsammans. Det var ont om älg på den tiden, och de hade jagat sida vid sida i åratal utan att se en enda. Men den här dagen kom det två, kan ni tänka, och de sköt varsin. Upphetsningen blev däremot för mycket för faderns hjärta och han föll ihop. Det var före komradions tid, och i över en timme utförde den unga sonen hjärt- och lungräddning på sin far innan någon kom till undsättning. Då var det sedan länge försent. "Det är inte så lätt att se sin pappa dö mitt framför ögonen på en" sa Fotografen enkelt. "Älgarna tog honom med sig" konstaterade han och gick sedan vidare till nästa samtalsämne, en annan historia eller politisk inkorrekt iakttagelse eller bara ett glatt utrop över rovfågeln som just flög över bilen.
Perspektiv.
Inlägg
13 kommentarer:
Fotografen finns på mitt jobb också. Underbar historia för övrigt och fint återberättad.
Jag känner så väl igen typen, har stött på den ett par gånger:
http://snaskefar.blogg.se/2008/march/for-morkerseende-och-solbrannan.html
Vilken sorgset vacker historia, vad skönt med människor som kan berätta sådant med samma självklarhet som man diskuterar bensinpriset och inte gör det för att chockera utan bara för att det är ett bra samtal.
Tack för era ord, jag förstod nog att det fanns fler Fotografer där ute.
Igen - fantastisk blogg. Sluta aldrig.
Tack Emanuel!
HAHA visst va den sjuk, ja blev helt paff när jag sökte efter mellerud. All bra en dag som denna?
Väldigt bra inlägg, och väldigt rolig beskrivning av Fotografen. Jag kan inte räkna hur många såna jag har träffat på.
Fin historia. Jag gillar ditt sätt att skriva. :)
Vad snälla ni är. Det blev ett passande inlägg för allhelgonahelgen, även om det inte var tänkt så.
Vad träffande om Fotografen. Dom är verkligen ena kufar - ibland. Dom har berättelser med sig från hela världen om fastnar med dom.
Men överlag verkar dom som sagt vara tjenis med alla inklusive sina fotografkonkurrenter (lånar utrustning av varandra) vilket inte riktigt existerar hos reportrarna (tiger om allt och skulle kunna ljuga planterade nyheter åt en konkurrent).
tack, det var vackert. och för övrigt precis så som jag vill gå också.
Sen är de väl i regel även ett tjurigt släkte. I alla fall övervägande del av de jag lärt känna (nu pratar vi om de som vart med sen innan kriget).
Mycket tjuriga, många av dem...
Skicka en kommentar