En nattmara som slutar i Breaking News

För förströelse brukar jag ibland hänge mig åt något som man skulle kunna kalla ett slumpmaraton på Youtube. En fascinerande sysselsättning som jag kan rekommendera för den som vill kasta sig ut på en vindlande videofärd. Jag börjar på ett slumpmässigt valt klipp, oftast från "Videos being watched right now"-raden, och sen klickar jag mig vidare via "Related Videos"-kolumnen. Regeln är att jag för varje klipp jag ser måste välja minst ett nytt att lägga i spellistan, annars är det rätt fritt spelrum. Vissa gånger blir det en väldigt spretig upplevelse, andra gånger riktar jag in mig på det som verkar mest intressant, och då kan jag hitta ett område där jag blir kvar en stund.

Idag startade jag med en gammal snutt från American Idol där Clay Aiken sjunger "Build me up buttercup". Några kedjelänkar senare har jag hittat ett klipp med den något morbida rubriken "Princess Diana Funeral Highlights". Nöjer man sig inte med höjdpunkterna finns även begravningen att se i sin helhet. Ett fan har lagt ut 39 (!) delar à 10 minuter för den som vill återuppleva ceremonin från 1997. Jag väljer att gå vidare.

Så från att tidigare ikväll ha klickat igång lite glad smörpop från en talangtävling sitter jag nu här, halv fyra på morgonen, och studerar brittiska och amerikanska journalisters nyhetsarbete vid Dianas död. Jag är väl något arbetsskadad, men jag tycker det är otroligt intressant att se hur de hanterar det direktsända nyhetsflödet, fullt av osäker information som det alltid är vid en händelse av den magnituden. Vissa ankare börjar gråta, andra upprepar uppgifter som ett mantra, andra intervjuar varandra i väntan på något bättre. Fascinerande.

Det påminner mig en aning om dagen då Anna Lindh dog. Då satt jag där själv, i direktsändning, och intervjuade människa efter människa som nyss hade fått beskedet. Jag minns dagen som om det vore igår, men kommer inte ihåg ett ord av vad jag sa.


Andra bloggar om: diana, journalistik, youtube, begravning, breaking news.