Doppler och jag
Kalven ska heta Bongo efter min far, slår det mig medan jag traskar tillbaka mot skogen. Även om min far inte hette Bongo ska kalven heta det efter honom. Ibland måste man kunna vara öppen för den sortens kopplingar.
Vad är ett stort författarskap? Det är en fråga som kan stötas och blötas i kulturtidskrifter och akademisammanträden och universitetskorridorer för evigt utan att komma närmare ett universellt svar. Det finns för många kriterier att ta hänsyn till.
Men en indikator på ett stort författarskap är i alla fall för mig att man kan skapa igenkänning hos läsaren i nästintill vilken historia som helst.
En sån författare är Erlend Loe. Jag läste nyss hans bok "Doppler" och man tror inte man ska känna igen sig i en berättelse som handlar om en man som cyklar omkull på väg till jobbet och bestämmer sig för att fly vardagen och folk och bosätta sig i ett tält i skogen och bli bästa kompis med en älgkalv.
Det borde krävas en del för att jag ska identifiera mig med huvudpersonen som är en medelålders man, har fru och två barn, dödar älgar med kniv, hatar människor och är lite väl medveten om sitt könsorgan. Men det gör jag.
Jag känner igen det där med att behöva ta en paus, att vilja säga halt, stopp, stanna. Att vara trött på att vara så duktig hela tiden. Duktighet är beroendeframkallande, skriver han. Har man en gång blivit duktig, finns det inga gränser för vad man är i stånd att göra för att fortsätta locka fram positiva omdömen från omvärlden.
Så sant.
Nu ska jag läsa den fristående fortsättningen. "Volvo lastvagnar".
Andra om: erlend loe, doppler, volvo lastvagnar, boktips, litteratur, författare, böcker, stress
Inlägg
12 kommentarer:
Håller med till fullo!
Öppenhet och beredskap för nya ord är a och b för ett glatt liv.
Mina egna favoriter är ju att böja mås till mäss i plural samt min alldeles egen favorit varvkorv eller varmkorm det blir bättre flyt än varmkorv tycker jag iaf.
kram//lulle
Helt orelaterat till posten, men jag behöver hjälp. Det är nämligen så att jag funderat länge på om det kanske är så att James Ramsay från Top Gear är släkt med Gordon Ramsay från Hell's Kitchen? Du är den enda jag kan tänka mig skulle kunna sitta på svaret. Hilfe!
Jag måste börja läsa Erlend Loe alltså.
har börjat prenumerera på din blogg nu. alltid trevligt att hitta nya välskrivna bloggar. kommenterade tillbaka i min blogg också. Ha en fin dag!
en vän till mig insisterade på att loe var en författare som bara skrev för andra killar. att han var en pojke fast i en manskropp som många män är nuförtiden. krisade och formaterade. ironiskt.
jag tycker det finns mycket värme där. trots att det är lightfilosofiskt så älskar jag hans böcker. speciellt doppler. den är fin. jag förstår känslan precis.
Jag är rasande bra på mikropauser, det började när jag slutade dricka kaffe och övergick till espresso. En enkel.
I fem minuter.
Underbart bra, och som en god vän sade "där espresson kostar 10 kronor är den bra, kostar den 24 kronor är den troligare dålig". Det stämmer faktiskt.
Mikropauserna är underbart bra. Även lunch med vänner när man "inte har tid egentligen". En del problem, finner man, har löst sig under tiden man åt lunch. En del andra ser man klarare på.
Oj, här åker man bort över natten bara och kommer tillbaka till ett dukat bord spännande kommentarer.
Hej lulle! Läser du mig?
elin: Jag vet tyvärr inte, men det kanske går att ta reda på.
patrik: Absolut, gör det!
Jessica: Tack!
navid: Bah. Loe skriver för mig.
Jag tycker det där lighta är så skönt, det känns som en bagatell med tyngd på nåt sätt. Om du förstår.
slars: Håller med. Mikropauser är bra. Megapauser också.
Ja, megapauser är bra. De är oftast dock ibland av kroppen påtvingade om man inte tar mikrovarianten. Av pausen då, inte maten.
Mat, apropå ingenting, ska lagas i kök, under lång tid, från grunden. Så Svelands artikel i DN Söndag rimmar illa med mitt sätt att leva, det är en annan sak dock. Som trend betraktat har hon säkerligen rätt.
jag läste volvo lastvagnar i fjällstugan på påsklovet för nåt år sen. gissa om jag blev förvånad när min pappa säger "vår granne i den bruna och blå stugan här nedanför är chef för volvo lastvagnar". läsningen blev lite extra rolig av det.
Jag tyckte bäst om Volvo Lastvagnar. När jag började läsa den var jag vid Ågelsjön som är optroligt fin, dessutom finns det ett perfekt hus för vom Borring där. Fast jag tror att jag skulle tyckt lika mycket om den utan miljön...
"doppler" är kanon, men jag tycker "naiv. super" är ännu bättre. men den kanske du redan har läst :-)
Volvo lastvagnar är riktigt bra! Eller i alla fall, väldigt underhållande! :-)
Skicka en kommentar