fredag, maj 16, 2008

Världens bästa flygande cirkus

För första gången i BBC Americas historia har man fått rättigheterna att sända alla fyra säsongerna av Monty Pythons Flying Circus, vilket man kommer att göra den 26:e maj i ett svep - ett 10-timmarsmaraton.

Själv inhandlade jag för en tid sen DVD-boxen Monty Python's personal best där de väljer sina egna favoriter, och jag ska sätta tänderna i den vid lämpligt tillfälle. I väntan på det vill jag hoppa tillbaka i minnet till 1998, och ett ögonblick som borde varit med på den här listan över de mest minnesvärda upplevelserna i min TV-historia. Det var Monty Python Live at Aspen, återföreningen med hela ensemblen (till och med Graham Chapman) och ett underbart prov på komisk genialitet.

Förvånansvärt få klipp från kvällen finns lättillgängliga, men de som finns är värda att se om och om igen.
De satte tonen från första sekund på scen, med en våldsgästande Eddie Izzard:



Klipp 2. Gänget konstaterar att gruppens sjätte medlem, Graham Chapman, är död. Men lyckas ändå inkludera honom i diskussionen.

Så till det fullkomligt briljanta ögonblick som gör att programmet skulle platsat på den där listan jag pratade om. Först, för att sansa ner hyllningskören lite: Allt de här herrarna gjort är inte roligt. De har producerat rätt mycket i sina dar och som för alla andra som sysslar med något så delikat som komedi blir en del lyckat, en del mindre lyckat. Som sämst, riktigt pinsamt dåligt. Som bäst, genialt. Skillnaden mellan det förstnämnda och det senare handlar ofta om tajming. Monty Python Live at Aspen visar flera prov på bländande exakt komisk tajming, särskilt i det här fallet som absolut inte gör sig lika bra ryckt ur sitt sammanhang och med någon hemmagjord textning smetad över skärmen, men det var det enda jag kunde hitta:



Klipp 4. Eric Idle berättar en anekdot om en Graham Chapman med något morbid humor och tyskar helt utan.
Klipp 5. Slutminuterna - Gänget får pris och levererar typiska tacktal.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: